Vårdnadstvist - hur går det till?

En lång historia kort: jag är ofrivilligt ensamstående till tre barn mellan 10-18 år. Det var mitt ex som önskade det, där hans anledningar handlar mest om att han tycker barn ska anpassas till vuxna och när inte våra barn gjorde det hos honom, så får de.bo hos mig.

Till frågan - hur börjar man kring att söka enskild vårdnad? Exet vill inte ha kontakt med mig alls, trots att barnen bor här heltid. Jag har försökt söka mig fram till svar, men tror min utmattning gör mig segare än vanligt.

Så frågan är, när man bestämt sig för att söka enskild vårdnad… hur börjar man?

Börja med att skaffa en jurist som företräder dig!

1 gillning

I korthet går det till så att man ansöker hos tingsrätten (efter att man haft informationssamtal med kommunen) och sedan kommer kommunens familjerätt som gör utredning och kommer med ett förslag som nästan alltid accepteras av rätten. Det tar ofta ganska lång tid, ett år är inte ovanligt.
Här kan du läsa mer: Vårdnad, boende och umgänge - Sveriges Domstolar

Vårdnadstvist är inte kul, framför allt inte för barnen. Men det kan definitivt vara nödvändigt t.ex. ena parten använder sin makt att inte skriva på och saker för barnen för att bråka och vägra samarbete.

Min erfarenhet som bonusförälder är att barnen far väldigt illa vid en vårdnadstvist, så man måste väga det mot vinsten. Barnen kommer att utsättas för en massa samtal med familjerrätt och blir ofta ett slagträ mellan föräldrarna. Undvik om det är möjligt, det är min varmaste rekommendation.

3 gillningar

Tips: På samma webbplats som det här forumet finns en hel avdelning om vårdnadstvist.

Kanske kan ni ha kvar gemensam vårdnad men en advokat kan hjälpa dig att ta fram ett förslag om hur ni gör med ekonomi, påskrifter för skolor och vård samt nödvändig kommunikation. Så slipper du och barnen gå igenom hela tviste-delen, om möjligt,

3 gillningar

Tack :heart: jag är den som propsat på samarbetssamtal i två omgångar, han avbröt båda. Han bad om paus från barnen, ljög för både dem och mig, för han tänkte inte låta dem bo hos honom igen.

När jag frågat honom om varför han gick från varannan vecka till en eftermiddag per månad, så säger han att han inte tänker curla våra ”snart vuxna barn” (11, 15, 17) och de kan inte bo där pga att hans sambo är sjukskriven 50% pga utmattning (vilket jag är 100% sjukskriven för). Efter det så ber han mig lämna honom ifred, så lämnar han mig ifred.

För att ge en kort bild av hur omöjligt det är att samarbeta. Han vill ha vårdnaden, trots att han inte ”vårdar” dem. Skulden för att de inte vill bo hos honom lägger han på dem. De försökte inte nog mycket och jag curlade den. Lite NPF hos honom och barnen också.

…så ja. Jag slits mellan att dra in barnen i en tvist, men samtidigt ser jag inte hur jag nånsin kommer kunna få honom att samarbeta med mig nog mycket för att ha gemensam vårdnad.

Prata med jurist är väl kanske steg 1. Frågan är hur man väljer en sådan… sen kostnaden och om försäkring täcker en del. Jag är nog mest bara helt slut.

1 gillning