Vara vänner trots hans lögner?

Jag är separerad sedan 2,5 månad men beslut om separation togs för 7 månader sedan. Vi har haft en relativt bra relation sedan dess och pratat om att vi alltid ska vara vänner och inte prata skit om varandra till andra mm. Men nu vet jag inte om jag kan hålla det. Han var otrogen för 3 år sedan med en kollega, han erkände aldrig trots alla bevis som fanns, sa att det var en oskyldig flirt och höll fast vid det. Jag valde att förlåta men kunde inte släppa det. Strax innan jag valde att göra slut fattade jag misstankar om att han gjorde det igen. Jag hade flera olika situationer som tydde på detta och alla lögner han förmodligen fyllde mig med. Igen. Nu har han fritt fram att göra vad han vill och jag hört att han spenderar kvällarna hemma hos henne, hon som jag misstänkte att han hade ihop det med redan i somras men som han förnekade och dessutom sa nedvärderande saker om. Förmodligen för att jag absolut inte skulle tro något. Han har inte berättat om henne för någon än vad jag vet. De smyger och verkar inte vilja att någon ska veta. Dessutom så har jag fått höra fler historier om andra tjejer som han ska ha varit otrogen med mot mig. Det gör så klart jätte ont i mig att jag levt med ett sånt svin i 15 år. Han vet inte att jag vet och jag har inte bestämt mig hur eller om jag ska säga det. Han ringer och messar och tror vi är vänner och jag känner att jag vill inte ha honom som vän på det viset. Man Behandlar inte sin tjej, sambo, barnens mamma så som han behandlat mig. Att vara vän med någon som bara ljuger vill ju ingen. Frågar man vad han gör om kvällarna så han bara själv hemma, han kan inte sova och inte äta för han saknar mig. Jo men tjena, eller hur. Jag vet inte hur många tjejer han haft under våra 15 år men mist 3 st. Och han kan inte var man nog att erkänna utan fortsätter ljuga. Han kanske har en personlighetsstörning, han är kanske en patologisk lögnare. Men nu är det ju svårt att hålla masken när jag vet allt som jag vet. Men jag kan inte bestämma mig om jag ska ge utlopp för alla mina tankar om honom till honom eller om jag ska hålla tyst. Det han gjort kan inte göras ogjort och hur arg och besviken jag än är så ändrar det inget. Borde jag för min egen skull ge utlopp för min ilska mot honom eller gäller fortfarande -tiga är guld? För barnens skull kanske det blir bäst om vi fortfarande är ”vänner” trots hans ständiga svek mot mig. Jag kan inte bestämma mig. Ska jag eller ska jag inte berätta allt jag fått höra om honom. Han kommer fortsätta förneka och ljuga, det är jag helt övertygad om och det är väl därför jag också tänker att det inte spelar någon roll om han får veta att jag vet. Det gör liksom ingen skillnad. Jag kommer ändå aldrig få höra sanningen från honom :frowning:

Hörru @Agda, han e slut i huvudet !

Blocka han, ta kontakten via email ang. Era ungar.

1 gillning

Ger det dig något att vara vän med honom? Om inte så svalna ner relationen.

1 gillning

Du behöver samarbeta kring barnen men inte behöva bli vän med honom. Vad signalerar det egentligen? Set till att du sköter ditt snyggt men låt honom vara, vänner är inte något som alla ska vara “bara för att”.

Mitt ex (inte barnens pappa) behandlade mig riktigt illa. Jag har valt att inte vara vän med honom, men vi har kontakt kring när barnen vill träffa honom och hans son. Håller mig på en ytlig nivå men inget mer. I början hade han massor av krav och behov av att fortsätta ses, ha middagar, göra resor, åka skidor ihop osv. Jag mådde så dåligt tills jag insåg att jag inte måste något. Barnen har själva kontakt med varandra och mitt ex kan höra av sig till mina barn. Men jag måste inte bete mig som vän bara för att vi levt bonusfamiljliv ihop. Allt har fungerat mycket bättre sedan jag bestämde mig för att inte vilja bli vän med honom utan gå efter vad min magkänsla säger. Och barnen uppfattar att vi har en normal/fungerande relation, det blir aldrig konstigt när vi pratar om honom men däremot planerar jag inga middagar med dem.

Lyssna på din magkänsla och skapa ditt EGET sätt att vara och förhålla dig till honom! Finns ingen mall som är ett måste, glöm aldrig det.

6 gillningar

Tycker du ska be att få prata med honom i lugn o ro eller om du skriver till honom. Berätta vad du vet/räknat ut och säg att du till följd av det inte kan vara vänner på det sätt ni tidigare “bestämt”, detta eftersom sveket är för stort, för att han varit respektlös och för att mer än föräldrarkontakt med honom blir för svårt för dig.

Förvänta dig inget svar, iallafall inte sanningen. Säg istället det DU vill säga o hur DU ser på saken. Hans “sanning” är antagligen en annan och låt det vara så.

Vet inte vad du lägger i orden att “vara vänner” men för mig hade det aldrig kunnat vara aktuellt att vara vän med en människa som betett sig så här illa. Att ha en fungerande föräldrarrelation och inte prata skit om varandra är fullt tillräckligt och tror jag, den nivån de flesta separerade lägger ribban på. Nöj det med det och lämna den här svikaren bakom dig, både som parter och “vän”!

Därefter: Bara kontakt som föräldrar till era barn, inget sms:ande på kvällarna vad han gör, med vem, var någonstans eller hur det känns. Fokus på din väg framåt.

1 gillning

Han skickar sms och ringer dagligen för att kolla läget, om jag ska hitta på något, vad jag ska äta till middag mm. Fram tills nyligen så har jag svarat och vi har pratat om allt möjligt. Men sen jag fick veta att han hänger hos den där tjejen som han var otrogen med i somras (även om han inte erkänner det) så är jag inte intresserad av att snacka med honom. Ju mer jag tänker på saker som han sagt och gjort under våra år tillsammans så blir sveket större och större. Och folk vågar nu berätta vad de vet och hört. Tänk att ingen sagt något tidigare. Visserligen bara bekanta och inte vänner men ändå. Han vet inte allt jag vet och som du skriver- han kommer aldrig erkänna och hans sanning är en annan än den riktiga. Det slutar nog med att jag skriver ner allt i ett sms eller Mail, att prata med honom via telefon eller i verkliga livet har aldrig fungerat så det är uteslutet. Tack för att du tog dig tid att svara.

3 gillningar

Fina du, läs gärna ditt senaste inlägg igen. Han vill alltså kontrollera dig, veta vad du gör och hur du gör. Hålla dig kvar på något vis. Samtidigt har han ett annat liv, något han INTE vill dela med sig, något han känner är bara hans. Samtidigt som han kräver att du ska vara öppen med ditt liv…

Du har säkert läst många trådar och många svar här på forum. Då tror jag att du vet vad jag kommer att skriva: nollkontakt. För varje sms, mejl, chatt, samtal ska du fundera om du verkligen MÅSTE skicka det här nu. Är det akut? Det jag gör är att jag skriver ner allt i min telefon i mina “notes”. När veckan är över, renskriver jag dessa noteringar till ett veckomejl och då är jag klar med kontakten. Skulle det hända något akut, barnet hamnar på sjukhus eller så, då textar jag. Eller om det är något svar som läraren/skolan behöver av honom, då textar jag. Men i de allra flesta fall är inget riktigt så akut att det inte kan vänta en vecka.

Låt inte honom styra ditt liv utan se till att du själv styr ditt nya liv och gör det till ett liv som du är trygg och nöjd med. :heart:

3 gillningar

Jag skulle nog bara säga att det inte fungerar att fortsätta som vänner pga vad jag fått reda på om vad han tidigare har gjort. Men jag skulle inte berätta vad jag fått reda på eller hur. Han vet vad han har gjort och skulle gärna få noja sig över vad jag kan tänkas ha fått reda på och från vem.

1 gillning

Smart :grinning: Tack för tipset!