Kan väldigt stark, intensiv och nära vänskap kännas som förälskelse? Eller vad fan är det jag känner? Jag känner mig inte kär, inte så att jag vill inleda en relation men jag känner starka känslor som känns väldigt bra att känna. Blir glad, nästan pirrig ibland av personen i fråga. Har känt så sen en tid tillbaka. Men liksom bara låtit det vara så, en bra känsla helt enkelt som jag inte har någonting som helst avsikt att göra något åt, känslan bara finns där och får mig att må bra.
Jag brukar säga att vänskap är som en sorts förälskelse, alltså även till samma kön.
Den känslan du beskriver anser jag är naturlig och något man ständigt råkar ut för. När man är i ett förhållande så får det dock stanna vid en god vänskap.
När man blir singel är det något man kan utforska.
Min sambo sedan snart 5 år var en sådan vänskap där det fanns ett klick. Så länge vi båda var i förhållanden fick det dock stanna där. Sedan separerade vi båda av helt andra orsaker, och ett år senare började vi utforska “klicket”. Då blev det mer.
När du känner dig redo (och är singel) kan du utforska vad det är du känner.
Tack för ett bra svar! Det här handlar om en person av samma kön, därav förvirring. Jag är inte i ett förhållande men den andra personen är. Jag skulle aldrig någonsin gå över nån gräns så jag får helt enkelt bara låta känslorna vara och vänta på att dom lägger sig. Det känns inte problematiskt att umgås på nåt sätt iallafall.
1 gillning
Det låter bra att du inte går över en gräns o väntar ut, annars kan det bli problem.
Mitt X gjorde tvärtom, det gick lite väl snabbt med nytt förhållande efter 20 år med en man.
O delvis var den nya mannen inte respektfull mot min X o hans familj under äktenskapet.
Det blir en negativ stämpel på denne, det är inte roligt att känna så.
Sitt lugnt i båten o vänta ut. Har denne en familj med barn så respektera det o vara på avstånd. Det får gång en tid som singel - så underlättar det att komma med i en ny familj speciellt om det finns barn och blir accepterad.