Hej alla generösa kloka människor!
Jag är alldeles ny här inne… fick reda av mitt ex i lördags att han älskar mig men har inte rätt känslor. Att han inte kan fortsätta ljuga för dem han älskar. Han hatar att utsätta mig för detta och vill underlätta så mycket han kan för mig.Han har mått dåligt en tid och har nu berättat att han inte vet vem han är, att han ljugit hela sitt liv genom att gå med på saker han inte vill men tror förväntas säga/göra. Han har inte varit otrogen.
Jag blev förkrossad och stack till min vän och har stannat här sedan dess. Jag är växelvis ledsen förkrossad panik och i bland helt lugn. Vi har 2 barn i låg och mellanstadiet. De bor med mig hos min vän och tycker bara att det är spännande och roligt att sova borta. Vi har inte berättat ännu för jag vill komma ur den värsta fasen om det går genom att omge mig med vänner som tar hand om mig rent själsligt. När jag sett honom på håll bryter jag i hop och det gör så ont i hjärtat. Har frågat honom om vi ska gå till Fr men han säger nej att men att vi kan göra det för barnens skull och samarbete men inte för vår relation.
Jag tror han mår riktigt dåligt men han är ändå kapabel att ta ett sådant stort beslut mitt i hans känslomässiga kaos.
Men jag vet att jag ska tänka på mig själv och barnen men halkar fort in på honom. Det känns som att han aldrig gav oss en chans att jag inte fått prata på riktigt med honom via FR. Han har väldigt svårt att vara tydlig och planera något. Trots mitt chocktillstånd i söndags gjorde jag upp ett schema hur vi skulle ha barnen och allt praktiskt med aktiviteter.
Det känns som jag i vissa stunder gett upp honom medans verkligheten kommer i kapp och jag vill bara krama honom och att det ska vara vi.
Jag pratar mycket med mina vänner, de är fantastiska. Vill väl mest skriva av mig. Tack för att ni lyssnar❤️
Har precis varit med om något liknande, eller nja det har gått 2 månader. Din beskrivning av dina känslor stämmer med hur jag kände mig då, ett genomjävligt tillstånd. Måste jobba nu men skriver mer senare. Det blir bättre, även om du inte tror det. Åtminstone blir det annorlunda. Kram så länge
Jag är i samma sits. Har tre barn. Jag misstänker dock att min man är deprimerad och att hans förlorade känslor för mig beror på detta. Vi avvaktar tills han påbörjat behandling innan vi gör något drastiskt. Det kan inte vara något sådant i din mans fall också?
Min man ser oss i framtiden. Han vill inte vara utan mig på lång sikt, men just nu orkar han inte utan vill fly.
Logiskt inser han att det inte funkar så. Men detta att han ser mig i sin framtid ger mig hopp. Även om han säger att han inte älskar mig nu.
Hej och välkommen till sidan som ingen vill vara på egentligen men här finns mycket matnyttiga tips av folk som garanterat har varit i både sämre och kanske mildare situationer än en själv…
Jag förstår vilken pers du går igenom nu… Jag har varit där själv, 3 ggr faktiskt…
Det slutade med skilsmässa och livet som jag visste det, fullkomligt rasade samman. 3 barn, villa, volvo, vovve, hela kittet!
Efter att den värsta chocken lagt sig så tog jag mig samman, accepterade att min fru sökte något som jag inte kunde ge… Jag kände precis som du… Orättvist behandlad, fick inga svar, inga försök till att bättra, ingen respons på att gå till familjerådgivning, hon hade helt enkelt bestämt sig.
Efter nån vecka så insåg jag att jag inte kom att få några svar på de frågor jag hade. Inga ärliga svar i allafall. Med handen på hjärtat så ville jag heller inte veta… Vad spelade de svaren för roll om hon ändå bestämt sig?
Jag ville ha tillbaka mitt liv och min familj…
Samtidigt ställde jag mig frågan: Vill jag ha tillbaka henne? Kommer jag nånsin att lita på henne och hennes känslor?
Vid det vägskälet hade jag 2 val…
- Acceptera, sikta framåt och bibehålla en god kommunikation för barnens skull. En bra kommunikation främjar dessutom mitt mående…
- Må skit, vara misstänksam, inte släppa taget och vara olyckligt kär samt låta barnen ha en totalt misslyckad far…
Mitt tips till dig… Försök acceptera, sikta framåt och rid ut stormen starkare än någonsin… Visa honom inte att du är ledsen och vad han lämnar, utan visa honom istället en livshungrig mamma som han mister!
Det är inte lätt, det är inte gjort i en handvändning men kanske en ledstjärna i tunneln… Till slut är du ute ur den…
Du är välkommen att skriva PM om du vill!
Så bra skrivet @Vilsen77 . Skärmdumpar din text och tar fram när tankarna behöver hjälp att hamna på rätt spår, typ varje dag. Tack!
Även du får pm:a så klart!