Vågade inte ta sista steget, men nu är det gjort

Ja håller med, skönt att inte vara ensam.
Det är gruvsamt att berätta för barnen, min man vill vänta lite pga mkt på jobbet just nu. Så vi har inte berättat för våra närmaste ännu.
Vissa dagar tycker jag allt känns övermäktigt och andra dagar känns lättare.

Det här med samlivet har inte fungerat på många år…saknar det mycket men har ingen lust för honom längre. Känner oxå att det blir tomt att leva utan det resten av livet. Han tyckte vi kunde leva ihop som vänner bara…men så vill inte jag.

I detta forum upplever jag att det är fler personer som blivit lämnade som skriver så det känns bra att det även är de som lämnar som postar sina tankar, det känns ändå bra att inte vara så ensam i detta.

Ha det fint Sofia :hugs:

5 gillningar

@Lillan45 @Sofia78 När jag var i er sits (c:a 1,5 år sen) hade jag mycket hjälp i tråden En tråd för oss som vill lämna eller har lämnat - Fritt forum (nästan) - Forum för skilsmässa - 300 000+ inlägg (xn–skilsmssa-02a.se) och i Mallans Inn 2.0 - Fritt forum (nästan) - Forum för skilsmässa - 300 000+ inlägg (xn–skilsmssa-02a.se)
Jag lämnade min exman efter ett drygt 20-årigt förhållande, gifta halva tiden, 2 tonårsbarn, liten gård (mitt drömställe som jag nu lämnat) och nu kan jag nog säga att jag mår bra igen och att jag landat.
Det tar tid att bearbeta en separation även om man är den som lämnar. Först är man upptagen med Beslutet, sen kommer allt det praktiska, uthamrandet av hur samarbete runt barn mm ska skötas. När allt det förhoppningsvis är löst kan det hända att man dippar - det är fullt normalt. Då är detta forum och vänner och familj jätteviktiga - dra nytta av dem! :heart:

4 gillningar

Ja jag kan bara instämma att ni ska inte gå runt o ha dåligt samliv och vara förtvivlade att det inte går att hitta det igen. Antingen bryter man eller så måste otroligt mkt till. Är man inte sugen på det så tycker jag precis som ni att det är att bryta.

Mitt ex tyckte tydligen familjen var viktigare. Så hon sa inget ordentligt utan hade affär eller affärer. Jag är inte alls nöjd med den utkomsten. Jag är arg och besviken för att ha levt med en som bedragit mig.

Hon kastar sig för män nu och det är inte alls roligt att ha med henne att göra.

3 gillningar

Tack Mordillo för tips! Känns värdefullt och detta är en svårt process som jag hoppas man inte behöver gå igenom igen i livet. Försöker att ta en dag i taget nu och tänka lite på mig själv oxå vad jag mår bra av och tar mig ut och träffar människor även fast jag inte vill men vet att jag inte ångrar mig sen!

Tacksam för denna sida och många godhjärtade människor som vill komma med kloka råd på vägen :pray:

1 gillning

Ja jag har läst en del här och skrev lite i juni, det var skönt att få ut lite av tankarna jag hade då och få lite tips och råd och veta att man inte är ensam. Att hitta andra som känt samma var en lättnad, då det inte funnits många att prata med om hur jag kände och tänkte. Så detta forum är guld värt :heart: kommer säkert skriva mer efterhand som skilsmässan fortgår, det är inget lätt beslut att vara lämnare heller.

3 gillningar

Om det bara är attraktionen som är borta och man vill ha livet med sin man. Då tycker jag man ska försöka imago terapi eller liknande. Om man inte vill leva med sin partner då är det bäst för alla att avsluta fint.

50% av alla äktenskap spricker ju. 75% intierat av kvinnan. Så du är absolut inte ensam. Efter 12-15 år med barn så brukar attraktionen försvinna för minst 50%. Troligtvis lider en del par i det tysta. En del vänstrar och bedrar länge.

1 gillning

Funderar på att säga det till man redan ikväll att jag vill skiljas. Känner mig så falsk som sitter och planerar detta och låtsas som inget och sen inte berätta förrän måndag :face_exhaling:

2 gillningar

Mitt ex väntade i fyra år…jag är inte alls glad för det.

Kan man hitta glädjen igen så är det såklart bäst. Men att gå o harva olycklig utan att slå näven i bordet. Det är bara olycka. De som lyckas ”hitta tillbaka” är många gånger lyckligare än någonsin. Men då måste det finnas nåt att bygga på från två håll.

Förstår det. Det är rätt många år att vänta om man vet vad man känner och vill. Jag skulle inte klara att vänta så länge. Nu har det gått ett år sen den första fnurran på tråden uppstod och så som jag känner skulle inte gå att leva tre år till. Men det har tagit tid att fundera, känna och tänka efter vad jag vill så det skulle inte kunnat gått snabbare heller, jag har inte velat göra något förhastat.

Men ditt ex otrogen så det var kanske därför hon kände hon klarade det så länge.

Kanske… men vänta löser ingenting. Otrohet löser ingenting om man inte tar upp det tror jag. Lever i en lögn är nog inte så roligt egentligen. Man saknar närheten och en otrohet brukar ju bara pågå under en kortare period. Tror inte de flesta söker sex. Utan intimitet o närhet o bli sett som attraktiv.

Ofta verkar viljan variera beroende på hur en relation fortlöper. Dåliga o bra perioder. Tror ibland det är svårt att bli hörd även fast man säger. Svårt stt bli sedd i allt annat som ett liv kräver. Det är sällan helt svart o vitt förrän förakt och äckel infunnit sig.

Jag kanske är kategorisk men tycker mig se dessa mönster.

1 gillning

Syster.
Vänta till i morgon.
Ingen trevlig godnatthälsning.

1 gillning

Nej jag vet. Men lättare att prata när barnen är på sina rum.

1 gillning

Är du säker på att det är över eller ska du ge honom och er någon sista chans? Provseparation eller fullt stopp. Tror du han kommer bli förvånad?

Jag är säker, vi kan inte leva så här längre. Jag har gett oss en chans i flera månader. Det blir ju provseparation på ett sätt, vi har ju 6 månaders betänketid innan skilsmässan går igenom då vi har barn.

Han bör inte bli förvånad, vi har pratat lite om det under sommaren och även lite på familjerådgivningen. Men jag vet inte, vi får se.

Jag har inte sagt nåt ikväll iaf, det kom inte något bra tillfälle. Dock frågade han för en stund sen om allt var bra eller om det var nåt, han märkte det var nåt. Sa bara att jag funderade en del varpå han frågade om det var om oss. Jag svarade ja. Han frågade om jag ville prata om det men jag sa nej. Inte läge för det kl 22:45 på kvällen. Får se om det blir tillfälle imorgon, annars får det bli på familjerådgivningen.

2 gillningar

Tycker man borde kunna prata dygnet runt. Varför inte 22.45? Kan du sova gott hela natten?
Jösses, om man har nåt som stör en så PRATA!
Vänta till morgonen, vänta till måndag. Varför, undrar jag.

Jag håller med! Kan själv aldrig vänta på “rätt läge” vilket inte alltid är bra heller :sweat_smile:

2 gillningar

Ja man kan ju tycka det, men för oss var det inte lämpligt. Jag vill inte prata hur som helst när barnen hör.

De var fortfarande var uppe och skulle gå och lägga sig strax efter, då hade vi inte kunnat prata ostört. Sedan brukar min man gå och lägga sig vid 23-tiden och då hade det inte funnits så mycket tid att prata om det, dessutom hade barnen legat vakna och lyssnat så det passande inte alls. Och hade vi ändå pratat hade han kanske inte kunnat sova för han hade legat och tänkt på det. Försöker tänka på min man också. Ja jag sov gott hela natten.

2 gillningar

Hej Sofia78!
Vet precis, svårt att hitta rätt tillfälle och speciellt när man har barn som är hemma och vakna sen. Samtidigt vill man ju ha tid så man kan prata igenom det…
Jag tog chansen en kväll när barnen var hos kompisar och jag visste de skulle vara bort ett tag.
Hoppas att det gått bra för dig :hugs:

2 gillningar

Ja precis! Det går ju inte bara att säga det och sen inte tro att han inte vill prata om det. Skönt vi är i samma läge och kan stötta varandra i detta :hugs:

Har inte haft tillfälle att säga nåt än idag heller. Får se om det blir tillfälle ikväll, men annars blir det imorgon.

2 gillningar

Nu är det sagt. Jag tvekade in i sista stund innan mötet med familjerådgivaren idag, om jag skulle säga det eller inte, men jag visste att det var det rätta att göra så jag sa det nästan direkt när vi kommit in.

Det var ett bra samtal, min man kände som jag att han inte heller är lycklig så här. Vi kom bra överens och känner samma angående vänskapen, att vi är båda varandras bästa vänner och sa att vi ska försöka fortsätta vara det. Vi har inte bråkat innan och det känns som att vi kan hålla sams under separationen. Det kan nog bli rätt bra det här, känns det som nu iaf.

Så nu återstår att kolla värdering av huset och boka tid hos banken och se om min man kan lösa ut mig och behålla huset, vilket han gärna får för min del, medans jag ställt mig i kö till lägenhet.

7 gillningar