När någon säger eller skriver något i onyktert tillstånd hur skall man värdera detta?
Är det bara svammel eller släpper spårrarna och man vågar släppa fram det man tycker och känner längst inne?
1 gillning
Det kan nog vara olika för olika personer, men för mig är det det sistnämnda och det finns väl ändå fog för uttryck som “i vinet finns sanningen”. Så ja, ofta tror jag att man säger sånt man egentligen tycker och tänker på fyllan.
Sen kan det nog finnas sådana som är elaka på fyllan, inte för att de verkligen menar vad de säger utan för att de vill vara elaka och såra. Det är en annan sorts ärlighet då. Dvs själva orden är inte sanna men illviljan bakom dem är.
1 gillning
En del sanningar kan nog komma men lika väl extremer och överdrifter, svårt att säga.
Jag är ganska hård; det som sägs i onyktert tillstånd gäller!! Men visst är det jobbigt att hantera. Alltså lyssna till.
2 gillningar
Man blir redigt korkad när man är full och har lätt för att inbilla sig saker eller tolka grejer fel. Få för sig helt idiotiska grejer - tror jag nån gång på fyllan sagt att jag skulle vilja bestiga berg, vilket inte riktigt stämmer 
Eller bara uttrycka sig som en total sopa. Så exakt vad som sägs i ord eller vad som görs lägger jag inte så stor vikt vid. Och det kan i en del bubbla fram ledsenhet eller ilska som i vanliga fall inte finns hos personen. Jag har en del släktingar som blir sådär argfulla ibland. Men de är aldrig argsinta eller aggressiva nyktra. Så i regel betraktar jag fyllesvammel som just det. Skulle det komma upp specifika grejer är det förstås en annan sak, som typ “Jag har varit otrogen” eller om någon brukar våld så handlar det ju inte riktigt om vilsna uttryck eller inbillning. Det kan man inte blunda för eller bortförklara. Men det mesta svamlet är just svammel.
Men är det inte samtidigt så att tankarna bor i den som även är onykter?
Pratar man om t.ex. en specifik sak och det kommer till ytan så är det något som finns i medvetandet.
Det beror nog på hur packad man är,det är ju reptilhjärnan som visar sig efter stora mängder.
Då fungerar ju knappt skallen längre och man säger saker som känns rätt i stunden.
Saker man ångrar bittert dagen efter som man inte kan stå för men man måste göra det då det har kommit ur ens mun.
Allt från att man älskar eller hatar någon.
“Va har jag sagt det” och man kan inte ens relatera till det hela på nått sätt.
1 gillning
Kan man skilja på något som sägs för stunden t.ex. Jag hatar dig eller jag älskar dig mot sånt som är faktiska realiteter såsom, vad jag ångrar att jag gjort detta med dig?
För mig är nog fylla bara svammel
Undrar hur många band man startat i det tillståndet tex…
Från dårar, barn och fyllon får man höra sanningen.
Är det inte därför man dricker alkohol, för att få spänningarna att släppa? Är det inte då civilisationes påklistrade etiketter släpper och ens sanna jag, drömmar, önskningar - vad man eg vill, tycker och känner - kommer fram? Är det fult och vidrigt, så klart man vill förneka det och skylla på fyllan men är det inte på fyllan man öppnar upp sitt hjärtas och hjärnas allra innersta förråd och släpper ur och vädrar allt "förbjudet’ man låst in där?
3 gillningar
Ha ha, tror jag med men man säger nog saker man aldrig tänkt säga. Det bara slinker ur en och sen kan man inte alltid stå för det för att man hade aldrig tänkt att det skulle komma fram.
Sen kan ju en känsla förstärkas när man är på kanelen och det blir SÅ viktigt att där och då uttrycka den trots att man inte helt bestämt sig att man faktiskt tycker så…
Det är den springande punkten.
Man säger det man verkligen tycker och känner men törs inte stå för det av rädsla för hur omgivningen kommer att ta emot det.
1 gillning
Ja så är det för mig iaf. Absolut har det hänt att jag sagt saker jag ångrat efter för mycket dricka, men det har aldrig varit saker jag verkligen inte alls tyckt, utan det har varit sanningar som man borde låtit bli att säga eller saker som borde ha formulerats och framförts annorlunda om det alls skulle framföras.
Men inte alltid sanningen. Barn är ju fenomenala på att hitta på fantastiska saker, vilket även fyllon och dårar kan göra.
Det är sant för dem där och då, de tar fram vad de har inombords, vad de verkligen tänker, känner och vill utan civiliserad fernissa eller bortträngda, förbjudna böjelser/ tankar. Det som kommer ut finns inom en och är det man verkligen tänker, tycker, drömmer och längtar.
Jo jag förstår hur du tänker. Men som förälder har man även fått höra “jag hatar dig” “du är världens sämsta mamma” när känslor gått överstyr. Detta är som du säger känslan där och då men inte en “sanning”. Jag tror människor på fyllan kan vräka ur sig saker utan att det är en dold inre sanning. Ordspråket förenklar verkligheten som är mer komplex.
1 gillning
Jag var inne på lite samma linje att de tankar som vilar i det innersta kommer upp på ytan och blir sagda, kanske öppnas känslosystemen från en annan ingång?
Lite som på en arbetsplats när det blir firmafest skall chefen få reda på vad man verkligen tycker.