Hem | Så här skiljer du dig | Skriv bodelningsavtal | Juridik | Sök advokat | Träffa psykolog | Artiklar

Vad kärvs för att läka efter en otrohet?

Det är väldigt många här som upplevt svek, även en och annan som har varit otrogen finns på detta forum. Jag är själv 6 mån in i att försöka reparera mitt äktenskap efter att ha upptäckt att min man varit otrogen. Nu går tankarna runt. Och plötsligt kände jag att jag har ju en “expert panel” här!! Så jag delar med mig av mina tankar och frågor och det jag letar efter är vad hade ni behövt för att läka, gå vidare, vad skulle krävts för att ni skulle känna hopp om att kunna läka och gå vidare tillsammans?

Hur visar man med handling att man ångrar att man har varit otrogen? Vad hade ni behövt att er partner gjorde/visade er?

Hur kan den som varit otrogen återställa förtroendet? Ja, hur gör man??

Tror ni på att man kan återuppbygga ett trasigt förhållande där den ena parten har varit otrogen? Förklara gärna.

Jag har mycket känslor i kroppen som snurrar, lika mycket tankar. Vad JAG kan se och känna så ångrar min man sig djupt. Han mår dåligt över det han har gjort och har mycket skam och ångest över det. Jag mår fortfarande dåligt jag med och skulle behöva ventilera just de tankarna som jag har delat med mig.

Är i samma situation. Efter ett turbulent 2019 då vi separerade och hans otrohet inte kom fram på en gång utan en bra bit efter att vi separerat så valde jag att fortsätta med honom ändå. Vi flyttade ihop under våren igen då jag faktiskt älskar honom och vill få det att funka. Men det är svårt efter att ha blivit så sviken, tänker ibland att jag kanske inte borde ha börjat om med honom igen,tilliten är så skadad.

Tilliten är verkligen skadad! Jag har inga förhoppningar om att min tillit kommer att vara på topp inom en snar framtid. Det får ta tid. Min man säger att han hoppas att jag snart kan hitta någon form av liiiten tro på honom. Och det kommer men jag tänker inte stressa fram det.

Varför tänker du ibland att du inte borde ha börjat om med honom?
Känner du att ert förhållande inte läker?
Vad saknas, vad behöver DU?

Jo det läker sakta , ett steg fram ett steg bak. Han är en helt annan person nu än han var förra året. Han har varit en fin person i 17 år och en skithög i 1 år av vårt förhållande,men det året har trasat sönder så mycket. När jag tänker tillbaka på förra året o hur dåligt jag mådde så tänker jag att det inte går att förlåta att jag borde gå vidare. Finns mycket bitterhet kvar från min sida. Han visar varje dag att han vill att det ska vara vi o då känner jag att jag vill fortsätta. Men sen ofta på kvällen kommer tankarna på hur han ljög och på den andra kvinnan.

För mig är det tankar om jag kommer att bli sviken igen om jag väljer att stanna som bromsar min läkning. Jag hade drygt ett år på mig att komma underfund med VAD jag kunde förlåta. Hade han legat med henne hade jag dumpat honom illa kvickt. Den gränser blev inte passerad men likförbaskat svek han mitt förtroende och var otrogen så det finns mycket att ta tag i.

Jo den risken finns ju också att man blir sviken igen , den chansen törs jag ändå ta,jag tror inte han gör om det. Men för mig är det mer att förlåta och komma över det som varit för att kunna komma framåt.

Vad känner du att Du behöver för att du ska kunna lita på honom igen?

Jag tror att det går att reparera om man kan förlåta det men tilliten tar det ett tag att bygga upp igen. Otrohet är aldrig en ursäkt men jag resonerar lite så att alla kan göra misstag… Jag har inte varit med om otrohet så vet inte exakt hur jag skulle agera men jag skulle nog vara i väldigt stort behov av uppmärksamhet för att känna att min partner verkligen var engagerad i mig och i förhållandet. Jag har själv känt av tendenser till otrohet från mitt håll på grund av att jag saknat uppmärksamhet i förhållandet. Jag skulle dock inte kunna förlåta mig själv om jag hade varit otrogen mot min partner.

Han har aldrig försökt ursäkta otroheten, lägga skulden på mig eller ducka ansvaret han har i det hela.

Jag behöver att han står stadigt vid min sida i ur och skur (igen). Jag behöver att han är närvarande och att vi har delat ansvar på hemmaplan. Listan kan göras lååång. Saken är den att HAN hann före mig med att börja prata om vad som behövs för att vi ska kunna leva tillsammans. Han bad mig ställa krav på honom. Jag hann ställa ETT krav!! Han ställde resten på sig själv!
Så han gör det som ska göras och han gör det med stort engagemang. Det är jag som inte riktigt har hunnit med i svängarna och därför ställde jag mina frågor här. För att se vad andra tycker och tänker.

1 gillning

Läst din historia och svaren du fått. Förstår att du har det tufft och jag förstår också att du vill kämpa och försöka. Det är svårt när känslor finns kvar och man har en historia och byggt upp ett liv ihop.

Jag var i samma sits förra året. Han var otrogen, träffade en annan kvinna i ca en månad. Det hela började med att hon (en gammal flört) kontaktade honom över Facebook. De skrev, skickade nakenbilder till varande och träffades sedan 3-4 ggr i hennes bil på parkeringsplatsen när han arbetade sina nattpass. Min magkänsla sa mig hela sommaren att han träffade någon och jag konfronterade honom 3 ggr, han blånekade. Så jag kände att jag hade blivit sviken på så många olika sätt, förutom otroheten i sig hade det skedde när han arbetade (någon timme efter han sagt godnatt till mig och jag trodde han sov på stationen) och sen att han blånekade flera gånger. Hans ursäkt var att vi enligt honom hade haft det dåligt innan sommaren (dock blev allt bättre i vårt förhållande under sommaren igen) och när han träffade henne var han ”redan så långt bort i sina tankar att han hade egen lägenhet och allt”. Han skämdes naturligtvis och hade svårt att titta mig i ögonen dagen efter. Vi pratade ut och bestämde oss för att försöka. Lång historia bakom det beslutet också. Jag fick tunnelseende och försökte vara rädda förhållandet och lägga locket på gällande otroheten. Det gick inte så bra. Dels hade jag fruktansvärt svårt att lita på honom, började kolla vilka han la till på Facebook och var det en annan kvinna började oron gnaga. Sen blev det inte bättre av att den han varit otrogen med flyttade från ena sidan stan till ett par hus längre ifrån oss. Såg henne när jag var ute på promenad med hunden. Efter det kom allt upp till ytan och jag mådde dåligt, vilket han inte kunde hantera. Detta skedde efter ca 5-6 månader, men innan dess hade han varit så kärleksfull mot mig. Köpte blommor, hade jag haft en jobbig dag på arbetet väntar han med ett glas vin och ett varmt bad iordninggjord. Då mitt ex hade väldigt svårt för att uttrycka sig och vår kommunikation hade brustit, försökte vi skriva till varandra istället. Vi hade en bok och där skrev han hur ledsen han var men också hur glad han var över att vardagen fungerade för oss och att han älskade mig.
För oss väl det inte och det var främst för att han hamnade i sitt gamla spår och pratade inte. Han gick med en känsla av att något var fel men delgav mig inte den. När han väl sa någon visste han inte vad känslan innebar mer än att han inte visste vad han kände för mig eller vad han ville. Under den tiden har ekat även frågat honom flera gånger vad som var fel men han sa att de ringer var något.

Så går det att gå vidare efter ett sådan svek?!? Ja jag vet inte om jag ska vara ärlig, jag letade själv svaret på den frågan länge. Googlade och sökte mig fram bland andras historier här. Jag hoppades länge att det skulle gå men för mig blev det tyvärr inte så. Om det berodde på att han hamnade i ett gammalt mönster igen eller om jag hade svårt att förlåta och gå vidare vet jag ej. Om det ska gå tror jag att kommunikation är A och O, han måste börja visa att du kan lita på honom igen. Svårt att säga hur, tror det kan vara individuellt. Tänk efter vad just DU behöver för att läka. Själv hade jag svårt att förlåta trotts att han gjorde en hel del saker för att visa mig uppskattning. Såret var för djupt för att läkas på det sättet. För mig hade det nog hjälp om han var ärlig, berättat om sina funderingar och själv velat försöka fixa det. Nu gick det så lång så när han väl sa något om det och jag föreslog parterapi så vägrade han. Sen var han väldigt dubbel också, ena månaden sa han att han inte visste vad han ville för att nästa binda lån och vilja köpa en kattunge. Om han hade varit ärlig från första början och pratat öppet om det utifrån ett lösningsfokuserat sätt så hade det hjälp min tillit till honom.

Kontentan av det jag försöker förmedla är att jag tror man kan gå vidare, jag vill iaf hoppas på det. Men det kräver mycket både från den som var otrogen men även från en själv. Sen är det svårt och jag tror att majoriteten inte klarar av att ta sig över Och förbi den bron tyvärr. Det enda jag kan säga är att ta en dag i sänder, om det är en jobbig dag så låt den vara jobbig. Men prata om det, kanske inte utifrån att älta just otroheten i sig utan mer för att öka kommunikationen. Ge varandra tid att sörja men försök också hitta på saker tillsammans. Försök hitta tiden till att dejta igen. Det hjälp iaf oss i början även om slutet inte blev det bästa.

Ta hand om dig och kom ihåg att ingenting är ditt fel, det är så lätt att last sig själv men det var inte du som gick över gränsen. Kämpa på och ta en dag i sänder! Styrkekram