En bonusförälder som i de flesta avseenden (men inte juridiskt) har varit förälder till barnet ända sedan förlossningen, vad har hen för möjligheter och rättigheter till umgänge etcetera?
Hur menar du? Menar du tex din pojkvän (som inte är pappa till ditt barn)? Om ni separerar har han inga juridiska “rättigheter” alls.
Om du inte är biologisk förälder till ett barn, eller har juridisk vårdnad, så har du självklart inga varken rättigheter eller skyldigheter till barnet i juridisk mening.
Ska man hård-dra det så har inte heller de “riktiga” föräldrarna nån rätt till sitt barn, barnet har däremot rätt till en nära och god relation med sina föräldrar.
Jag har i och försig hört talas om att socialen gripit in och gett umgänge till andra närstående än föräldrarna. När dessa betraktats som viktiga personer i barnets liv som det ansetts vara viktigt för barnet att få bibehålla en kontakt med. Men har för mig att det då varit ex mormor om mamman är borta ur bilden på något sätt. Alltså att pappan/mamman tvingats låta barnet ha umgänge med släktingar från den andra sidan när barnets andra förälder av ena eller andra skälet inte funnits med i barnets liv.
Aldrig hört om att de gripit in för att ge ett ex till ena föräldern någon umgängesrätt dock, även om jag tycker det teoretiskt skulle gå att argumentera för att det vore i barnets bästa intresse i somliga fall.
Inte ens om föräldern i avseende än de juridiska hela tiden fungerat som förälder och även kallas mamma/pappa?
Förutsätt att han i exemplet är pappa, bara inte biologiskt och juridiskt.
Jag skulle säga nej. Jag betvivlar att en bonusförälder har någon som helst juridisk rätt till umgänge eller information om ett bonusbarn efter en separation ens om bonusföräldern funnits med från födseln.
Moraliskt, etiskt och emotionellt går att diskutera men juridisk rätt - nej, där är det de i juridisk mening vårdnadshavarna som har rätten.
1 gillning
Jag har varit bonusförälder men hade inga som helst rättigheter eller skyldigheter juridiskt. Jag var aldrig med på föräldramöten eller utvecklingssamtal. Däremot var jag med på t ex konstrunda, teater eller annat mindre evenemang via skolan/klassen. När vi separerade, har jag fortsatt ha kontakt med min bonusson. Han är hos oss, sover över, har lekträffar osv. Dock har jag ingen aktiv roll längre efter separationen utan allt bygger på att jag och hans pappa bestämt att vi fortsätter finnas som extra vuxna för respektive barn (han för mina flickor och jag för hans son).
Jag hade förstås önskat att det varit enklare att vara bonusförälder. När man kommer in som extravuxen, är det inte alltid så att familjen står där med öppna armar och tycker det är superkul. Jag fick stå ut rätt så mycket otrevligheter från den här pojkens biologiska mamma, trots att jag varit tydlig med att jag är bonusförälder, ingen som har för avsikt att ersätta en biologisk förälder.
Mina flickor har en bonusmamma som jag tycker mycket om! Jag har försökt omvända mina erfarenheter till något positivt och är t ex noga med att hälsa tydligt, prata med henne, få henne känna sig bekväm och berömma och tacka henne för att hon finns för mina flickor. Förhoppningsvis känner hon sig välkommen, för det är min avsikt 
1 gillning
Nej, jag känner inte till några sådana fall. Som sagt, teoretiskt kan jag hålla med om att det kan finnas fall där det vore befogat, men mig veterligen har det aldrig skett att rätten tilldömt en bonusförälder umgänge etc. Å andra sidan kan jag också se monumentala berg av bekymmer resa sig av allt tänkbart strul som en sådan rättighet kunde leda till för myndighetssverige.
Däremot tror jag inte bioförälder har rätt att skära av barnet från kontakter som barnet själv upprätthåller och vill ha. Men det kräver ju att barnet är stort nog att upprätthålla en sådan kontakt (ex egen telefon etc).