Jag tryckte visst på en Flaggikon???
Du har erfarenhet av ngt liknande förstår jag?
Typ. Från ena dagen till andra var jag inte vatten värd och får skäll för allt jag säger och gör.
Också e hon sur för att jag köpt ”ett sånt dyrt hus”
Verkligen skitsur!
Ren nyfikenhet från min sida men vilken ålder har din fru?
Jag är helt övertygad om att min är mitt inne i en medelålderskris som eskalerat (?) vid 45 års ålder
36
Och jag som trodde i min naivitet att min exfru, var den enda som var så sjuk att hon kan överge sina egna barn?..
…men tydligen finns det fler av dom…
1 gillning
Ja tyvärr.
Min blivande ex fru blir skitsur om barnen är sjuka och det är hennes tur att ta VAB
Men för andra saker har hon inga problem att ställa in jobb en hel dag. Sen ha mage och gnälla om att hon måste jobba igen det hon missat.
Känns som om allt annat går före barnen för henne!
Så jävla tragiskt!
Min valde vid ett tillfälle att inte ha barnen hos sig hela sin vecka. Resa till Ibiza med en kille var viktigare.
Sorgen i äldste sonens ögon när han insåg att hon valde bort barnen under sin vecka…Och så förstår hon inte varför han idag inte vill bo hos henne varannan vecka.
1 gillning
Förlåt mig nu. Men! Vilket jävla rikspucko!
Jag blir så arg när jag får läsa sånt här!
Hur i hela helvete kan man välja bort sina barn?
Jag fattar inte det???
2 gillningar
Ja alltså … om man vill resa bort och sånt så byter man väl? Gör upp på ett rättvist sätt; jag ställer upp för dig och du för mig?
Jag har sagt det förut och säger det igen: mitt ex var ingen vidare partner men han är ett jäkla bra ex. Tack 
4 gillningar
…bättre som ex än partner?
Verkligen stark du är.
Jag har liknande story…men dock inte stark som dig.
Hur många barn har ni? Hur är kontakten gällande barnen …
vad säger x om att stora barnet bor hos dig?
Jag tänker som @Kristinaa, att man hjälper varandra och byter dagar för att få det att funka.
Mitt ex ville åka utomlands så han undrade om jag kunde ta barnen från lördag morgon istället för från måndag eftermiddag som vi vanligen gör. Självklart ställer jag upp - jag får lite extra bonustid med barnen och han får en härlig semester.
I gengäld så ställer säkert han upp och hjälper mig om det behövs framöver.
2 gillningar
Japp. Nu tar han ansvar för barnen på ett helt annat sätt än förut.
2 gillningar
Tack o lov är hon med på att äldste bor hos mig.
Min tanke o önskan är att han ska ha lika mkt kontakt med oss båda. Däremot som situationen är idagsläget vägrar han vara hos henne. Och min erfarenhet efter det senaste året är att hon helt enkelt inte (just nu?) har förmågan att ge honom den kärlek o bekräftelse han så starkt behöver.
Jag frågar honom varje dag ”Har mamma textat eller ringt dig idag?” i hopp om positivt svar. Tyvärr är lite för ofta ett ”Nej, ingenting” jag får till svar.
väldigt tråkigt att höra
Tips!
Sluta fråga varje dag.
Ändra till -Har du hört av morsan i veckan? Eller nåt liknande.
Lasta inte dina känslor på honom.
Texta istället henne med ett tydligt budskap.
Eller spela på hennes skuld i messet?
3 gillningar
Det är jobbigt när kontakten med andra föräldern krånglar.
Min dotter bor bara hos mig, sonen bor hos pappan. Jag har god kontakt med sonen men pappans kontakt med dottern är inget vidare. Nu fyller pappan strax år och det är väldigt viktigt för honom att få presenter. Dottern har ångest för vad hon ska köpa “Jag känner ju inte honom längre”. Det är en fin balansgång mellan att stötta och pressa…
1 gillning
Åh, lägg inte det där på barnet. Spä inte på den där otrevliga känslan genom att antyda att den andre föräldern är dålig som inte hör av sig till barnet varje dag.
Jag förstår att det säkert inte är din mening men det kan kännas extra tungt för barnet om du påminner det varje dag om att föräldern inte hört av sig IDAG HELLER.
Jag hör inte av mig varje dag till mina barn när dom har sin pappavecka. Det blir 1-2 gånger under den veckan som vi sms:ar eller ringer. Detsamma gäller för pappan när barnen är hos mig. Vissa kanske har den känslan att dom inte ska inkräkta på tiden som barnet har med sin andre förälder och därför inte ringer.
Har barnet självt uttryckt en önskan om att mamma ska ringa honom varje dag? Eller är det DITT önskemål?
Om barnet vill det, har du förklarat det i enkla och raka ordalag för mamman?
Till exempel ”Hej. Xxx vill gärna att du ringer en gång varje kväll för att säga godnatt.”
1 gillning
Jag skulle aldrig antyda ngt negativt om deras mor inför dom.
Ja, jag har bett henne att höra av sig oftare då jag vet att det är det han vill i dagsläget. Det har jag även förklarat för henne. Och jag är helt övertygad om att det kommer bli en mer kontinuerlig kontakt mellan dom nu.
2 gillningar
Jättebra att du tagit upp det med henne. Om barnet har behovet så ska man som förälder göra sitt yttersta för att möta det 
1 gillning