Vad gör man med tusentals gemensamma bilder efter en separation?

4 år nu sen jag separerade och relationen mellan mitt ex som jag levt halva mitt liv med blir bara frostigare och frostigare. Vi har ingen kontakt öht och det känns olustigt att ens bo i samma stad för någon gång kommer vi ju att stöta ihop. Som i helgen. Jag hade varit på galej och var på väg hem, ganska dragen. Så stöter jag på henne när jag är på väg hem och hon var också rätt påstruken. Genast börjar hon ta upp det enda fysiska som vi egentligen har kvar; alla kort som togs under vår tid ihop. Och det är tusentals, säkert ett 30-tal album eller mer.

En liten uppdatering: när vi separerade var vi rätt överens men när jag träffade en ny ca 2 år senare så sket det sig helt kan man säga, min misstanke är att hon nog innerst inne hoppades på en återförening men när hos förstod att detta inte skulle ske blev hon bitter och sen dess har vi knappt haft kontakt. Vill inte prata med henne, har spärrat henne i min telefon och tagit bort henne på Facebook och vill hon mig nåt får hon skriva mail eller SMS. Samtidigt har hon försökt få dom vuxna barnen över på hennes sida; att jag blivit “konstig” och bara tänker på mig själv och min nya kvinna och dessutom har lurat henne på pengar men hon “glömmer” att det var hon som drog igång separationen och även hade en del smussel med en annan man som jag lyckades bevisa innan vi slutligen separerade. Vid högtider typ jul är hos snabb på att övertala barnen att fira med henne och få dem att tro att familjen är intakt och att det är mig det är fel på. Mellanbarnet har hon lyckats få över till 100%, den äldste är mera neutral och den yngste mer på min sida. Men mitt förhållande till barnen är ändå rätt sunt och vi kan både prata och träffas men hon tycker alltså det är sjukt att inte jag också vill träffa dem tillsammans med henne ibland och där är nog samtliga barn på hennes linje.

Hur som helst. När vi separerade så hade jag betydligt mer utrymme att förfoga över så jag tvingades vara lager åt hennes prylar under lång tid och trots flera påtalanden att jag inte ville ha det så. När jag sen flyttade till ett annat hus blev det mera definitivt och då fick hon göra bäst fasen hon ville med det jag lämnade kvar men en sak som följde med var två packade flyttkartonger med alla gemensamma bilder. Hon vill nu ha dessa och jag vet varför: plocka bort alla bilder där hon själv förekommer för det nämnde hon en gång i tiden när vi höll på att separera. Jag har alltså inte ens packat upp korten sen dess och att sitta och kopiera samtliga bilder som sitter i alla album skulle ta veckor. Nu har jag även sparat alla negativ så rent teoretisk skulle man kunna lämna in dessa till en firma och få dem digitaliserade men jag har hört priser på 10-12 kr/bild och det skulle innebära att man behöver betala 15-20’ för en massa gamla bilder varav merparten är såna som man har minimalt intresse av idag så det känns lite ovärt.

Hur gör man? Fanns det någon som kunde digitalisera rubbet för några tusenlappar skulle det nog vara värt men inte annars. Och: hur har ni andra gjort med alla bilder vid separationer? Barnen har egna album så dessa behöver man inte fundera på.

Om du inte har något intresse av bilderna kan hon väl ta dem och göra vad hon vill med dem?

Exet tog med sig två album, de bilder jag ville ha därifrån kommer jag aldrig se igen. Ingen aning om vad han gjort med bilderna på mig i dem, förmodligen kastat.
De album som lämnades kvar rensade jag bort sånt som vi hade dubbletter på och skickade till honom. Resten delade jag upp.

Jag önskar att han deletar alla digitala bilder han har där jag är med. Oavsett om barnen är med eller inte. Vill inte att hans nya ska kunna se en enda bild på mig. Men det har jag inte sagt till honom. Han har säkert rensar ändå.

1 gillning

Ni kanske kan dela upp dem, på något hyfsat rättvist sätt? Lägg dem i två högar, känns ju rimligt att du behåller dem med bilder mer på dig och hon dem med bilder mer på henne. Om hon vill ha alla så kan väl hon betala för digitaliseringen? Och är det så att du har som du säger, inget intresse av dem, så är det väl bara att ge det till henne.

Svårt att dela upp det i högar. Särskilt när vi inte har med varandra att göra öht. Sen är nog merparten av bilderna tagna på barnen i olika åldrar och dessa skulle vara svåra att dela. Jag höll på med fotografering innan vi träffades och har alltså massor med bilder även före hennes inträde men detta gäller bara bilder som togs under vår tid tillsammans.
Mja, att jag inte har något intresse av dem var väl kanske inte rätt beskrivning. Jag är en samlare rent allmänt och bilder = minnen så dom vill jag nog kunna återblicka på, speciellt när man blivit äldre men jag skulle inte ha något emot att ha dem helt digitalt.
Att jag har alla negativ underlättar ju men dessa är rätt bökiga att hantera.

När syrran skilde sig - vilket hände under drastiska former där hon mer eller mindre packade ihop sina tillhörigheter i sin bil och drog - försvann tusentals fina bilder som dom hade tagit gemensamt under 15 år. Hon grämer sig nog ännu över detta fast det är 25 år sen.

Men varför är de så omöjliga att dela? En bild till henne, en bild till dig, av barnen i de olika åldrarna. Vad är din egen lösning, att du behåller allt?

Nu var ju vi bara sambos, men principen gäller ändå. Min grejor behåller jag (om inte annat sagts i bodelningen). Det var jag som fotograferade och betalade för bilderna. De är mina. Vill han kopiera så får han absolut, men de är mina och jag har betalt dem.

1 gillning

Många bilder är unika så den bästa lösningen skulle givetvis vara att båda hade varsin uppsättning av samtliga gemensamma bilder. Är dom digitaliserade kan även barnen få de (digitala) album där dom är med. Pappersbilder börjar rent allmänt på att försvinna.

Förresten: alla egna filmer digitaliserades innan vi separerade så den biten löste vi.

1 gillning

Jag har också en sån men det skulle ta en hel vecka att scanna alla negativ… :pensive:

Jo i ett samboförhållande kan man nog göra så men som gifta har man en annan situation för då har båda varit med och betalat för bilderna och äger således dem tillsammans. Rent rättsligt tror jag däremot inte att den andra parten kan komma och kräva några bilder i efterhand efter att bouppteckningen är klar och underskriven men det är så att säga en annan diskussion.

Om båda har varit med och betalat dem, ja. Men är det så? Alla pengar i ett äktenskap är inte automatiskt gemensam egendom.

Nu är det ju ett tag sedan och det kan kanske vara en del för dig att släppa mer.
Det är sällan man tittar igen 30 album och tusentals bilder. Rensa lite och bli av med det som inte är relevant.

Det jag gjorde för dem vi inte hade dubbletter av var att se om jag ville ha den bilden kvar eller inte. Var den speciell och ett minne som jag vill ha kvar. Resten och nästan alla bilder på bara exet fick han.

Exet håller fortfarande på en bild som jag gärna vill ha. Det är en nån dag efter vår dotter föddes, jag sitter på huk med henne i knät på sjukhuset och det är första gången sonen ser sin lillasyster. En magisk bild som han givetvis håller på bara för att. Den finns digitalt men just den kom inte med när han kopierade över :unamused:

1 gillning

Det känns ganska småaktigt att göra bilder på barnens uppväxt till en fråga om bodelningsjuridik.

1 gillning

Varför vill du förresten ha några bilder kvar som hon förekommer på, om du inte vill veta av henne på något sätt? Varför sitta på bilderna eller ta kopior på dem där hon är med?
Det verkar ju inte trigga några lyckliga minnen hur unika bilderna än är?
Om det nu bara är bilderna där hon förekommer som hon vill åt.

Tja, men vi har haft gemensam ekonomi och varit gifta så länge att man nog kan räkna detta till det vi anskaffat gemensamt.

@Trott Jag är en samlare. Har kvar alla LP-skivor och alla brev som jag skrivit under alla år (även fast jag har hela min musiksamling digitalt och jag knappast bläddrar i dessa brev idag). Har även annat som jag insett att jag nog måste börja rensa bort någon gång.
Men bilder i sig tar ju ingen större plats, speciellt inte om dom är digitaliserade. I den formen kan även barnen enkelt få dem och chansen att dom bevaras ökar.
Bilder = minnen och vi har givetvis även haft trevliga upplevelser med åren så vad är fel att bevara minnen av dessa även om vi inte har med varandra att göra idag? Hon har varit en betydande person i en stor del av mitt liv, det går inte att sticka under stol med.

Och ja: hade vi varit goda vänner idag skulle vi kanske kunna sätta oss ner och fördela dem. Men det är vi inte så det kommer inte att hända så jag förespråkar en annan lösning.

Men ge albumen till henne och gör ingen affär av detta bara för sakens skull.

Du verkar ju inte intresserad av dem och vill ju ändå inte ha något what so ever med henne att göra, inte ens ett gemensamt fika med era barn runt jul… så vad ska du horda en flyttkartong med gamla bilder på ditt och hennes gemensamma liv för?

Verkar bara ogint och fyrkantigt…

2 gillningar

Sätt en timme om dan och scanna in foton, lägg över på usb och ge den i julklapp till henne och barnen. Kan det inte vara värt det jobbet?

2 gillningar

Hej @nizzehult

För några år sedan köpte jag en Epson scanner, jag kan lägga in negativ å fixa digitalt, men det tar tid mannen.ä
Scannern fixar oxå papper till pdf osv…

Hepp

Såg nu att ni redan pratat om scanner.

Jag/vi hade inte alls så många album, men kanske 6 st. Jag tog ett album åt gången och valde typ hälften av bilderna på varje uppslag till mig, satte in i nya album. Det gick förvånansvärt snabbt, genom att jag gjorde urvalsprocessen enkel. Och att jag är ganska obekymrad av att se exet på bild, jag vill inte klippa bort honom eller nåt sånt. Det som har varit, har varit. Jag har ingen aning om jag kommer att titta i de där albumen, men om jag eller barnen vill - eller kanske blir det barnbarn? - ja, då finns de där.

Ta ett album per kväll, man behöver inte ha alla sina bilder. Kanske ska du inte dela exakt 50/50, om du känner så, men med tanke på att barnens lojalitet är lite svajig så kan det vara en god idé att inte ge minsta lilla bränsle på den elden. Det var ett skäl till att jag ville göra delningen av foton korrekt, exet skulle inte kunna säga till barnen att jag tagit alla bilder från deras barndom.

3 gillningar

Jag har redan en flatbäddsscanner men det är väldigt bökigt att använda den, först ska alla kort ligga exakt rätt, sen ska man göra en förscanning och bestämma område och sen utförs scanningen som tar ca 20-30 sek. Därefter ska scanningen få ett namn och sparas på rätt ställ. Skulle ta dagar och veckor att göra…
Har också en negativscanner av lite äldre modell men den är inte heller så alert, först ska man lägga negativet rätt i en hållare, sen mata in bild för bild i programmet och sen låta scanna den, en och en.
Dessutom är alla negativ i en enda röra medan korten sitter i album.
Har sett att det finns nyare scanners där man bara matar in negativet på ena sidan och sen görs resten automagiskt och det är bara att mata in nästa remsa. Skulle kanske vara nåt.
Kollade om det fanns att hyra nåt liknande men hittade inget.

Nu är det inte bara i detta syfte jag vill scanna bilderna utan jag vill göra samma som som jag gjort med alla videofilmer och skivor: digitalisera dem.