har blivit dumpad för en annan och ser fram emot en sommar, varannan vecka men har absolut inga idéer på hur jag ska göra den rolig för barnen.
önskar idéer på vad man kan göra, behöver ju skapa en ny familj med oss tre.
Deras mamma har träffat en ny och separerat med mig.
känner mig enormt sviken och orkar inte tänka på hur jag ska pressa igenom denna sommar.
Hej
Jag har precis samma tankar och är i samma situation men tror jag landat.
Eftersom jag själv inte är i balans och mående går upp och ner (vilket jag får bilden av att det gör för dig också) så har jag inga stora planer.
Vi kommer utgå hemifrån och göra dagsutflykter. Dels i närområdet (turista i sin egen stad) men kanske också lite längre dagsturer. Några dagar till stranden eller simhallen. Fiska någon dag. Picknik någon dag. Ut i skogen och vandra o grilla korv någon dag osv.
Tänker att det viktiga är att vara tillsammans och bygga relationen och inte ställa för höga krav på sig själv. Risk att du inte orkar och då blir det inte alls bra.
Vet inte alls hur gamla dina barn är men dagsutflykter kan ju anpassas beroende på ålder 
Försök att komma till egen acceptans att man inte alltid måste pressa igenom allt. Ta den här sommaren som den kommer. Gör inte så mycket planer, eller ännu hellre inga planer alls.
Gå dit näsan pekar, gör det du/ni känner för i stunden beroende på hur stora barnen är. Och peppa er alla för en kravlös sommar/semester. Sov så länge ni vill, gå och lägg er när ni vill, vänd på dygnet om ni vill, ät gott, åk till badstranden med matsäck, vila, läs böcker, umgås med varandra, spela spel på kvällarna, prata och bara ladda batterierna hos er alla.
DET är ju själva sinnebilden för begreppet semester, iaf för mig som aldrig har gillat att planera och schemalägga semestern öht. Sånt har jag nog av under resten av året, på sommaren vill jag göra precis det jag vill och vill jag inget… tja, då vill jag helst få slippa så mycket som möjligt 
Jag håller med @Noomi här. Du är ledsen, sårad och rädd. Låt det vara så och acceptera att det är så. Använd veckorna utan barnen till att bearbeta din smärta på sätt som funkar för dig. Men fly inte ifrån den. Gråt, eller skriv här, eller träna för att få ut känslorna ur dig själv. Var trött och vila efter det. Undvik alkohol och ONS i början åtminstone.
Sen när det gäller barnen. Barn har inte så stora krav på aktiviteter som vi ibland tror. Och ofta gör vi en aktivitet mest för att ”spela” förälder. Du är redan deras pappa. Det räcker. Var hemma, ta en dagsutflykt ibland. Hälsa på släkt eller vänner. Det räcker!
Ja exakt! Håller helt med. När man vaknar på morgonen är hela dagen som ett tomt blad. Kanske känner man för att göra något nyttigt som att rensa ogräs och putsa fönster. Kanske känner man för att dra ungarna till djurparken. Kanske känner man för att ligga halva förmiddagen och sen läsa en bok på gräsmattan och dricka vin. Men just att man har valet att bara kunna följa sina infall. Det är semester, och det är det jag tänker ägna min sommar till.
@Sommar2022 Hur stora är barnen? Är det ofta så att de förväntar sig att bli roade av dig, eller har de egna idéer om vad de vill göra?
Tack för alla insiktsfulla svar och värdefulla åsikter
de är 17 och 11, jag tror det är mest är jag som måste “leverera” på en underbar sommar som kompensation för tidigare. De roar sig mest själva som det är nu men ett barn kräver mer uppmärksamhet då det har ångest och mår dåligt.
Till saken hör att jag har en del pengar över så det finns ju möjlighet att resa till fjärran land och åka på diverse (kostsamma) äventyr, men jag har absolut ingen lust med det själv och det känns påtvingat. Ändå är det där jag landar när jag tänker, på nåt sätt köpa sig ur ångesten.
Mitt tips är att hålla det “enkelt”. Inga extravaganta dyra utrikesäventyr om det inte är vad ni brukar ägna er åt. Dels för att barnen nog kommer uppskatta trygghet före äventyr i detta läget, och dels för att om du kostar på dig dyra äventyr med barnen och exet inte har samma möjlighet så kan hon uppfatta det som att du försöker bräcka henne och då kommer det bara bli en ytterligare källa till bitterhet och konflikt. Och det är ju alltid skönt att undvika. Och blir det ett okaraktäristiskt spenderande och äventyrande kommer barnen eventuellt genomskåda det som att du försöker köpa dem.
Istället för att du ska leverera semesternöjen för att underhålla barnen, försök dela den med dem. Involvera dem i planerna. När de vill göra saker deltar du med dem, inte för att du ska roa dem utan för att ni ska ha kul tillsammans. Med det sagt ska inte ansvaret ligga på dem att det ska hända grejer hela tiden, utan mer att de involveras. De ska inte enbart vara passiva mottagare av semester.
Mina barn var 14 ovh 17 vid skilsmässan, nu 20 och snart 17. Varav en med ångest och depression. Dessutom av och till arga på varandra.
Jag instämmer i de tidigare råden, vräk inte på för mycket med aktiviteter. Du känner dina barn, vad skulle vara vilsamt, kul, positivt för just dem? Spara semesterresan tills ni landat lite, så kommer ni att få ut så mycket mer av den, när ni kan planera den tillsammans, titta på olika alternativ, drömma. Inte stressa fram nåt bara för att…
Barnen var inte direkt drivande eller påhittiga i att hitta på saker med sin mamma, och det var viktigt för mig att visa respekt för deras vilja. De hade inte valt att ha två hem. Men om de vill följa med till stranden kan de få välja. Samtidigt kände jag att de behövde dras med lite, få hjälp att bryta en ganska ledsam tillvaro. Precis som att man ser till att barnet äter och sover regelbundet för att må bra. Med ena barnet åkte jag på spa över dagen, det var lagom lyx och avslappning. Med andra barnet så åkte vi bl a till ett par eventuella studieorter, sov över på hotell och bara lärde känna staden lite. Hälsade på släkt, både för att det är trevligt och för att stärka barnens känsla för att de fortfarande ingår i ett större sammanhang med människor som älskar dem, trots att familjen gungar, faller sönder och återuppbyggs. Jag försökte planera bara precis så mycket att de kände att det finns saker att se fram emot. Att visa att man kan njuta av dagen var också viktigt, att kunna säga ”åh, vilket härligt grillväder, ska vi grilla souvlaki till middag?” Visa att du lever vidare.
Ta hand om dig och barnen!
Det är ju ganska stor åldersskillnad mellan dem, kommer de bra överens och gärna spenderar tid tillsammans?
Beroende på vilket av barnen det är som mår sämre så får man nog anpassa sig till det barn som inte mår bra i huvudsak. Är det yngre barnet så kanske det äldre kan få lite mer tid tsm med kompisar osv. Eller kanske kan hjälpa till lite om ni tex planerar lite friluftsaktiviteter som att åka iväg och fiska, sova i tält, låna/hyra en husvagn en kortare tid, vandra någon vandringsled med övernattning etc. Behöver ju inte vara några långväga fjälläventyr, kanske finns någon spännande naturled i ert närområde.
Kan ju fungera som ett litet avbrott i tillvaron utan större krav än hyggligt väder, lite lagom för alla att pyssla med och inte så långt bort att man inte kan avbryta och åka hem om det skiter sig med väder eller annat. Ett tillfälle där ni alla kan hjälpas åt på lagom nivå och där samvaro och teamwork är det viktigaste under en begränsad tid, inte själva resmålet i sig.
Lokala tips som t ex Hitta ut eller Geocaching kan vara riktigt roligt och under tiden får man motion och umgänge. Ibland är cacherna väldigt svåra att hitta och/eller innehåller skatter - rekommenderas!
En biokväll med extra allt - popcorn, godis, dricka.
Spelkvällar dator, TV eller brädspel (finns en brädspelscommunity även på nätet där man kan spela tillsammans (boardgamearena).
Ta ett cykeläventyr med någon lokal guide/turanordnare - allt från enkel, kort tur till svårare, snabbare eller längre.
Lek turist, ofta missar man allt som finns hemmavid för man är van att åka iväg för att göra saker.
Hoppas ni ändå får en fin sommar tillsammans, för mig väntar första sommaren som skild, 2:a sommaren separerad, ingen ekonomi att åka långt eller köpa dyra saker, ett barn jobbar hela och det andra delar av sommaren så vi får passa på att göra kortare turer i närområdet.
Tuff situation och ungefär samma sits jag är i, men mina barn är äldre. Sen var min relation förödande för min ekonomi så jag har inte så mycket val.
Det jag gjorde var till att börja med att prata med barnen. Om du har en fin relation så förstår de antagligen. Fråga vad de vill göra? Det gjorde jag, vi skrev en lista med enklare saker. Sen vet jag inte hur du har det med socialt nät inom familjen. Mitt ex gjorde ett strålande jobb med att knoppa av alla mina kontakter med familj och vänner, men som tur är känner de mig och det var inte svårt att förklara, bara man är öppen och vågar blotta sig.
Så vi kommer hänga lite med min kusin och hennes familj över midsommar, säkert hälsa på mina föräldrar. Tänkte också återinföra bad i sjöar och hav som vi alltid gjorde förut. Barnen verkar nöjda med upplägget och det blir inte speciellt dyrt heller.
Försök släppa dina uppsatta krav så kommer det att gå bra. Barn är bara små människor men fullt kapabla att förstå :). Lycka till!