Hem | Så här skiljer du dig | Skriv bodelningsavtal | Juridik | Sök advokat | Träffa psykolog | Artiklar

Utsatt för otrohet för andra gången

Det här kanske låter hårt, men du ska inte behöva visa var din gräns går. Man ska inte behöva säga eller visa att det är bara du och jag nu. Om han hade tagit dig och er på allvar så hade han gett fan i sånt första gången du kom på honom. Har han inte redan visat vem han är?

Du skrev i ditt första inlägg att hans första otrohet var ett misstag. Vet inte om någon har kommenterat det, men nej, att vara otrogen är inget misstag. Jag blir så ledsen för din skull när jag läser din historia. Det din man gjorde var medvetet. Alla människor börjar inte dribbla på andra planhalvan när de blir fulla, kåta, missnöjda, uttråkade eller vad det nu finns för ursäkter.

Om du är beredd att ge honom ytterligare en chans och du lyckas komma över hans svek så är väl det jättebra! Men just nu tror jag det gäller att rädda dig själv. Vad han vill just nu spelar ingen roll för ert förhållande. Du behöver kanske läka i ett eller flera år och vill DU tillbaka till honom då, så är det kanske ett annat läge.

3 gillningar

Stort tack för att ni delar med er av era reaktioner och tankar :heart:

Idag gick jag en långpromenad och började lyssna på en ljudbok :+1:[Screenshot_20200101-130025_Nextory|230x500](upload://x9Dcxm6CgHBl09GPlncQhWSCRcX.jpg

Är själv med barnen idag och imorgon. Min man sover hos sin pappa i natt. På fredag ska jag träffa banken.Förformatterad text

1 gillning

Mitt ex hade en bakdörr på glänt i 15 år och testade säkert mängder med kvinnor under åren. Jag kan lätt räkna upp ca 5-7 st som jag vet att han “groomade”. Allt för att kunna lämna mig och inte vara ensam.

Han hävdade hela tiden att det var för bekräftelse, enbart. Han älskar mig och vill vara med mig men saknar andra kvinnors bekräftelse.

Jag lät det passera då han aldrig var otrogen men i april/maj 2019 träffade han en kvinna på Tinder som han var beredd att flytta hem till (!) efter 10 dgr. Hon var min kopia både till utseendet och bakgrund: samma utbildning, samma typ av jobb, högavlönad, etc.

Vi var inget par då men bodde ihop fortfarande (ibland isär pga av alla bråk) men det äckliga var att vi gick i familjerådgivning (inför framtiden) och det enda han jiddrade om var hur han skulle vinna mig tillbaka och att jag var den enda! Det var slut med henne och han tänkte absolut inte ge upp om oss.

Hela den perioden kände jag iofs att ngt inte stämde och visst; de var ett par hela tiden och de lagade mat ihop, mös i soffan och hade sex. Det där som jag inte velat göra det sista året.

Nu är jag så skadad att jag FORTFARANDE sitter och tänker att han ska träffa någon, bli lycklig och “dumpa” mig som mamma till våra barn. Jag vill inte ta i honom med tång och jag vill absolut inte försöka på nytt men hans svekfulla person är INTE bra för mig.

Vår yngsta har autism (högfungerande och knappt märkbart för andra) och min mardröm är att han träffar - ursäkta - en desperat, frånskild flerbarnsmamma någonstans och drar dit vilket betyder att jag blir ensam med våra barn.

Förlåt, skrev bara om mig själv…

Vad jag vill säga är att lögner i samband med otrohet är bra mycket värre än själva otroheten själv. Det din exman gjort är oförlåtligt, tänker jag.

En relation ska berika och i en bra relation blir man sitt bättre jag!

Vill tipsa om Skilsmässopodden - så bra. Marit och Magnus är mina bästa vänner i etern.

:heart:

Usch, jag känner med dig! Bara lämna. Det är inte värt att bli nedbruten mer. Låt mig fråga: älskar du honom? Eller bilden av honom?
Min historia superkort: samma som @Nyskild2019. När jag läser hennes inlägg,så är det som att läsa om mitt eget x.
Vi var ihop i 14 år, 3 barn ihop.
Det jag kommit fram till är att jag älskade kärnfamiljen, bilden av vår gemensamma framtid, hur vi blev gamla ihop, vårt hus (som var mitt drömhus) vår vardag, våra semestrar.
Men jag älskade INTE hur han behandlade mig, hans handlingar och hans VAL!
Ibland blir inte livet som man tänkt sig, inte alls!!!
Men kom ihåg att du är värd att älskas för den du är, och dina barn ser hur du behandlas av honom, ge dem en bra förebild genom att vara stark!

1 gillning

Hej
Jag är inne och läser nästan varje dag men orkar inte skriva lika ofta. Mina känslor och tankar snurrar runt som en virvelvind i kroppen. Började jobba i tisdags efter nästan 3 veckors ledighet. En ledighet som efter 5 härliga dagar utbytes till ett kaos. Var väldigt nära att anmäla mig sjuk i tisdags men bestämde mig till slut för att gå till jobbet. Var nedstämd och orolig på morgonen men kände mig bättre och bättre vart efter dagen gick. Pratade med en kollega som precis innan jul fick samma obehagliga överraskning att hennes man är otrogen. Hon hade tagit flera beslut under julen och redan hittat en lägenhet som hon flyttar till 1 feb, men avvaktar med eventuell skilsmässa. Så konstigt att vi befinner oss i samma situation. Igår hade vi en mäklare hemma som värderade huset åt oss. Betydligt mer än jag räknade med. Hur räknar man ut hur mycket den ena ska köpa ut den andra för? Var på banken i mellandagarna men fick rådet att kontakta en juridisk rådgivare för att skriva avtal. Är ju inte där än utan vill bara räkna ut den eventuella summan som krävs för att lösa ut min man. Har fått ett maxtak av banken på vad jag kan ha i lån och det är bara 200 000 kr mer än dem befintliga lånen som redan finns på huset. Min pappa går då in som medlåntagare. Min man kan inte köpa ut mig för han har sämre ekonomi. Risken är att vi får sälja om vi vill skiljas. Min man är fortfarande lika angelägen om att jobba med sig själv och göra allt han kan för att reparera vårt äktenskap och få tillbaka min tillit och kärlek. Jag vet varken ut eller in. Idag ringde jag vårdcentralen för att boka samtalsstöd. Fick rådet på vår parterapi att gå och prata enskilt också. Min man gör det redan hos samma terapeut som parterapin men jag vill ha någon annan. Tänker att det är skönt att delge och få respons från fler terapeuter. Hm det var väl det som hänt sista dagarna. Jag är tacksam för de råd och stöd jag kan få. När vet man att man har bestämt sig? Är så rädd för att ta fel beslut. Vill inte förhasta mig åt något håll och har egentligen inte så bråttom. Men det tar på krafterna att svänga fram och tillbaka i tankarna.

1 gillning

Usch, det låter jobbigt @Annamaria2! Vill du stanna i huset? Leva med minnena? Jag klarade inte ens av att andas i vårt gemensamma hem när jag upptäckte otroheten. När jag insåg att hela vårt liv o vår familj var en lögn så gick det bara inte. Kan inte beskriva det bättre än att det bara inte gick att andas. Nu efter 4 mån är det lite bättre, men huset är till salu, hur ont det än gör. Lättare att klara av att plocka upp bitarna av mig själv om jag har ett nytt hem utan minnen. Har inte banken juridik hjälp?
Prata med en annan terapeut, nån annan än den han pratar med.
Jag svänger fram och tillbaka också i tankarna, man blir ju knäpp av det. Allra värst är som nu, när barnen är hos honom. Varför ska han ha dem när det är han som är orsaken till allt detta? Han krossade oss alla, slog sönder hela vår tillvaro o har inte ens mage att erkänna förrän bevisen ligger framför honom på bordet o så ska han ha rätt o ha barnen. Jag vill ha dem, de vill ha mig! Jag håller på o bli knäpp.
För att hjälpa lite. Jag har en kollega som gick igenom exakt samma skit för 15 år sen. Hon klarade av att ta sig igenom det och träffade en ny man 2år senare. Så det går ju…hon är ett bevis på det. Det hjälper mig att veta detta.

1 gillning

@Sidine Kräks av tanken att jag ska behöva åka till mitt hus jag lämnade för två månader sen i morgon och röja… mitt x är lycklig och har gått vidare. Skulle stressa allt så in i helskotta… och har väl insett att som jag läste i en annan tråd när nån ska hitta sig själv så är det oftast en annan. Så är helt säker på att det finns en annan man med i bilden.
Så ja fuck den falska bitchen :slight_smile:
Har även börjat inse massa andra saker som gjort det lättare för mig i min prosess…
Men det har varit en bergochdalbana utan like då man verkligen älskat någon så mycket.

När man skiljer sig så gör man en bodelning. Det kan man göra efter att man skickat in ansökan om skillsmässa till tingsrätten och fått beslut. Man behöver inte vänta 6 månader med bodelningen. Det finns olika nivåer på juridiska rådgivare beroende på hur komplicerad eran ekonomi är. I bodelningen tar ni upp alla era tillgångar och skulder, och sedan delar ni på hälften typ. Om du behåller huset så behöver du ersätta din man så att era tillgångar till slut är 50-50. Om huset gått upp i pris dvs om ni gör en vinst, så drar man av vinstskatten från ersättningen, vilket är bra för dig. Du köper nämligen hans halva av huset och då ska han ersätta dig för din framtida vinstskatt. Antag att ni köpte huset för 1 miljon och säljer det för 2 miljoner. Då drar man bort 22% av 1 miljon (220 000 :- som är skatt på vinsten) så att värdet på huset räknas om till 1 778 000. Sedan ska du ersätta din man med 50% av detta minus hans andel av lånet, eftersom du troligtvis tar över hans lån.

Ja, det är bäst att någon jurist hjälper er. Jag kanske dessutom har räknat fel, för det är många faktorer inblandade.

Hoppas du reder ut sin situation. Kolla med din arbetsgivare om du har terapi som löneförmån eftersom det säkert går ut över ditt jobb.

Det finns inte alltid något rätt beslut. Du väljer något för din egen skull. Det du själv vill. Vad du mår bäst över. Så det du väljer blir rätt beslut.

@Andreasnoord ja, jag tror mitt ex oxå har nån ny. Det jag inte fattar är hur man medvetet kan ljuga för nån man levt ihop med så många år. O det som skrämmer mig mest är att jag till slut insåg att jag inte ser skillnad när han ljuger och när han talar sanning.
Det gör så sinnessjukt ont att gå ifrån sitt hem, mitt drömhus, min oas på jorden. Jag hade hittat hem i detta huset, där skulle jag bo tills jag blev gammal. Det känns galet overkligt att gå ifrån det. Ångest! O vi har inte gjort bodelning än, där är en bit kvar innan vi blir klara.

1 gillning

Usch… jag lider med dig. Jag tog bara det nödvändigaste jag behövde och drog… hittade en lägenhet och där har alla sluppit se mig mer.
Kände och känner att jag sörjer i fred… jag ska aldrig mer låta någon se mina tårar igen. Aldrig mer ska jag visa dessa känslor för nån.
Vi hade inga tillgångar så vi delade upp allt smidigt.
Sen har vi inga barn tillsammans att bråka över och hennes barn har som så bör valt att bryta med mig med. Fick dock sms av min lilla tös på julafton… jag var på jobbet och var tvungen att springa in på toan och där hamnade jag i fosterställning gråtandes med fysisk smärta… efter hon sa orden har jag börjat få fysiskt ont.
Men det kommer komma bakslag för dig… många, många…
de är klara med oss men våra känslor är ju kvar liksom.
Lögner ingår i deras paket ofta det är så det är tyvärr men jag orkar inte bry mig längre.

Jag har sen tidigare bestämt att jag vill att vi bor växelvis med barnen i huset en period. Vi var på väg att få en lägenhet redan för 2 veckor sedan, bara 1 1/2 vecka efter avslöjandet om den andra otrohetsaffärer. Men lägenheten gick till en annan spekulant och vi har nu eventuellt chans att få en annan lägenhet. Vi ska i så fall dela på lägenheten och turas om att bo i huset respektive lägenheten. Jag vill få distans till varandra för att själva gå till botten med vad vi var och en vill med framtiden. Jag är livrädd för att bli bedragen och sårad igen. Min man vill inte flytta isär. Han vill satsa på oss i huset. Gå i terapi enskilt och tillsammans. Prata, prata, prata och umgås så mycket som möjligt med varandra och med barnen. Ge varandra utrymma för egen tid när det behövs. Han säger att jag får bestämma hur vi umgås i huset men vill inte flytta isär. Jag har varit fast besluten med att vi måste bo isär ifall jag ska kunna bygga upp något som helst förtroende för honom. Jag tänker att om han är villig att satsa allt för oss så går han med på att flytta isär även om det är jobbigt, pinsamt och kostar oss massa pengar. Det är det värt om han menar allvar med oss. Eller?

Men idag när informationen om en ny lägenhet kom så blev jag tveksam. Behöver vi verkligen bo isär? Min man säger att han menar allvar med oss. Men hur mycket är hans ord värda när han redan har bedragit mig 2 gånger? Efter första otrohetsaffären var han också övertygad om att vi skulle få det att fungera med terapi och tid. 5 månader tog det innan han var otrogen igen :sob: Vad är skillnaden den här gången? 20 år har vi levt ihop. 19 år som har varit helt underbara :heart: Kan vi få tillbaka den tillvaro som vi hade då så skulle jag bli lycklig. Jag älskar min man och vill så gärna att vi ska leva ihop. Men jag vill inte dela honom med någon annan kvinna :face_with_symbols_over_mouth: Det ska jag aldrig behöva göra mer säger han :thinking: Hur ska jag kunna avgöra om han menar allvar eller manipulerar mig? Han säger att han inte vet varför han sökte en ny kvinna. Spänning, rastlöshet, fantasier, dålig impulskontroll… Men han är fast beslutsam att ta reda på det med hjälp av terapin och den här gången kommer han inte avsluta terapin efter några gånger utan fortsätta en lång tid framöver. Vi går gemensamt till samma psykolog och följer upp arbetet tillsammans. Räcker det? Eller ska jag kräva att vi bor isär en tid för att förstärka att det krävs en större arbetsinsats från min man för att lyckas behålla mig? Så jävla jobbigt att inte själv känna vad som känns rätt :disappointed_relieved:

1 gillning

Jag är rädd för att jag kommer att säga precis det du inte vill höra
Nämligen att hans ord är inget värda. Inte ens tårar eller andra gester är något värda längre.

Det har varit två omgångar med dubbelspel och lögner, och om jag förstod dig rätt däremellan även samma charad om bot och bättring.

Det är inga enskilda misstag han har gjort, utan det har varit längre perioder av beräknande manipulation. Det finns alltså inget mer för honom att bevisa och inget mer för dig att hoppas på. Jag skulle säga att chansen är förkrossande hög att han kommer att göra samma sak igen, så fort du ger honom chansen.

Jag tror att det är hoppet som talar när du beskriver din tvekan? Samma hopp som tidigare har ställt till det för mig och ack så många andra. Ett hopp som är fint att ha i många sammanhang, men som kan vara förödande när vi försöker rädda dömda relationer och därmed utsätta oss själva för mer och mer smärta. Ungefär samma mekanism som får en drogberoende att ta ännu en omgång heroin för att lindra för stunden, även fast skadan blir dubbelt så stor i längden.

1 gillning

Tack för att du delar med dig :heart: Jag har läst dina tidigare kommentarer och som du skriver vill jag inte ge upp. Jag hoppas att det inte ska upprepas men är så rädd att jag ska bli sårad igen precis som du skriver :disappointed_relieved: Jag startade en ny tråd men mina nya frågor. Kanske finns någon som idag lever lycklig med en partner som tillfälligt varit otrogen och idag är trogen? Kanske inte finns sådana relationer :woman_shrugging: Jag är tacksam att kunna läsa och skriva i detta forum för det ger mig mycket nya tankar och nya frågor. Dem flesta som skriver här dock blivit lämnade. Deras partner vill inte fortsätta leva ihop. Min man vill leva med mig :thinking: och jag med honom. Men jag vill inte bli bedragen.

1 gillning

Jamen snälla du…
Hans otroheter (läs vad du skriver här - otroheter dvs flertal) är inte tillfälliga, slumpmässiga lr tecken på en kris.
Tvärtom.
Långvariga och planerade.
Han är inte sjuk.
Gå.
På en gång.
Du riskerar din psykiska hälsa om du stannar.
På riktigt.
Tro mig - jag vet.

2 gillningar

Ska jag vara ärlig tycker jag nästan att ditt scenario är värre.
I de fall där en person blir lämnad för att den andra har varit otrogen och valt att fortsätta med den nya innebär ändå att den otrogna parten har gjort ett val och vill satsa på en relation.
I ditt fall har din man visar att han både vill ha kakan och äta den, och det har han löst genom att lova allt du vill höra till dig och även sagt till sin älskarinna att han vill vara med henne och få deras förhållande “att växa”. På så sätt kan han ha kvar er båda., bara han är tillräckligt duktig på att se trorvärdig ut under sina kärleksbetygelser.

Jag är ledsen, men det är svårt att tro på honom. Det finns alldeles, alldeles för många exempel liknande det du berättar om upprepade affärer och lika upprepad ånger mellan affärerna. Oftast finns det löften åt båda kvinnorna, för hur ska dessa män (eller kvinnor) annars få dem båda att stanna kvar?

Jag låter säkert hård, men jag är rädd för att du ska behöva bli sårad igen. Det är hemskt det som du har råkat ut för

3 gillningar

Jag har varit med om något liknande. Min sambo har varit otrogen upprepade gånger och bland annat haft en ”relation” vid sidan av under ett års tid. Han bedyrade att han aldrig skulle göra det här mot mig igen och visade enorm ånger och ångest. Några år gick och sedan var han otrogen igen. Han visar lika mycket ånger nu och säger att han älskar mig och vill vara med mig. Men det går inte. Jag KAN inte vara med en person som bedrar mig gång på gång och som inte respekterar mig (för det gör han inte i och med hans handlingar). Har precis bestämt mig för att separera. Fruktansvärt jobbigt men jag måste ”rädda mig själv”. Kan inte säga åt dig vad du ska göra men råder dig ändå att lämna. Nu. Innan det händer igen. Och igen.

1 gillning

Håller med dig @Again att det blir i omöjligt att lita på en som upprepade gånger har svikit och bedragit. I mitt fall är det vad jag vet bara med en man hon varit otrogen…men likväl har jag väldigt svårt att börja lita på henne igen…
Jag hoppas det går…tiden får utvisa om det gör det.