Det har nu gått närmare 9 månader sedan jag tog beslutet att lämna. Det var stormigt och extremt nedbrytande under hösten och då exet är en person med narcissistiska drag så blev bodelningen ett rent helvete. Efter att ha använt barnen som ammunition mot mig kunde jag inte stå emot och avskrev mig i princip allt.
Jag landade till slut i en liten lägenhet som med hjälp av en snäll bank och en ännu snällare mamma är belånad till 98%. Jag mår bättre än på många år. Livet går åt rätt håll, sonen mår bra, och jag kan se en ljus framtid igen.
Men så väcktes igår tankar igen på det där avtalet gällande bodelningen. Det är avtal som inte till 100% är korrekta, många av summorna stämmer inte. Det är på skrivet hemma utan vittnen. Och det är så pass snedfördelat att det enligt många som jag pratat med (bland annat familjerätten, ATV, samt familjerådgivningen) ska gå att bestrida. Exet är även bra på att basunera ut på sociala medier hur bra livet är, och det flödar av bilder på nya lyxprylar som inhandlats. Bland annat nu senast en sprillans ny bil som beställts.
Så efter att ha bollat med vänner och hämtat kraft och mod har jag nu bokat in en rådgivning med jurist imorgon. Jag vet att det kanske inte kommer gå att göra något. Men jag kan, för min sons skull, inte lägga det på hyllan innan jag försökt. Han ska enligt lag ha rätt till samma levnadsstandard i båda sina hem, och just nu är så inte fallet.
Så för min sons skull tänker jag inte vara tyst längre utan ta kampen! Hur det kommer tas emot av exet om det nu går så långt att det blir ett bestridande vågar jag inte tänka på. Men kommer vara stenhård i att all kommunikation gällande det ska gå via ombud.
Tycker det låter som ett bra beslut! Kan förstå att det kändes överväldigande där och då, men pengar betyder rätt mycket även i det lite längre loppet, och inte bara sett till de möjligeter de skapar för dig och sonen, men även sett till den bitterhet det riskerar att skapa hos dig att du lät honom beröva dig det.
Ja det det är ju just det där att kunna skapa möjligheter för sonen framöver. Jag har funderat på att lyfta just den pucken med exet för att lirka om det skulle gå att göra om bodelningen. Men jag vet att om jag drar det med honom på egen hand så kommer hans förslag på lösning vara att sonen bor hos honom, för då kan han ge alla förutsättningar.
Framstår inte för mig som att det är någon idé att försöka lirka med exet. Stäm skiten ur honom bara. Det tycker jag han har förtjänat då det låter som han på fulaste sätt försökt lura av dig din del. Inte ditt fel om det blir konflikt då, det hade det inte blivit om han delat schysst från början. Och du har faktiskt rätt till din del för din egen skull med. Sen tror jag att det blir bäst även för sonen i det långa loppet. Men jag tycker faktiskt att du också ska ta för dig för din egen skull, och i egenskap av förebild för ert barn. Man ska inte låta sig bli överkörd.
Hade igår mitt första samtal med advokat. Vi gick igenom i stora drag vad som hänt, hur bodelningsavtalet ser ut, samt vilka omständigheter som fanns när det skrevs.
Han var väldigt förstående och förklarade tydligt vad som gäller i såna här fall. Han var också väldigt tydlig med att det kan bli en extremt lång process med dyra kostnader, vilket jag såklart redan fattat.
Planen nu är att jag ska till hans kontor nästa vecka för att gå igenom allt igen men lite mer grundligt. Samt att han efter mötet kommer skriva ett förlikningsbrev till mitt Ex där vi ska yrka på att en del av summan ska betalas ut, alternativt upprättas som ett skuldebrev. Går han inte med på det så kommer det stå i brevet att vi ser goda chanser i att ta fallet till HD och gå segrande, dvs avtalet kommer rivas och upprättas på nytt. Vilket skulle kosta honom mycket mer än vad förlikningen innebär.
Jag är upprymd men samtidigt livrädd för hans reaktion på brevet. Men jag står upp för mig själv. Och jag står upp för min son. Hur det än slutar så har jag tagit kampen och satt ner foten och visat att jag inte bara lägger mig platt.
Efter att ha läst på lite så ju ditt bodelningsavtal både upprättat på felaktiga antaganden (går det att bevisa?) och oskäligt och borde åtminstone vara möjligt att jämka. Ska bli spännande att följa!
En del saker går att bevisa. Jag ska under helgen sammanställa alla sms och mail som vi skickade till varandra gällande bodelningen. Vissa saker har tyvärr bara sagts muntligt vilket är svårt att bevisa.
Sen får vi se hur långt jag kommer gå med detta. Eftersom jag blivit lurad på nästan alla mina pengar så har jag antagligen inte ekonomiska förutsättningar att driva ärendet hela vägen. Men jag tar ett steg i taget!
Jag håller med att ”stäm skiten ur honom” och du får starta en insamling om pengarna tryter!
Och om man tänker längre då är du ju världens bästa kvinnliga förebild för din son som visar hur man inte godtar att bli trampad på, bara det är en stor vinst👍
Precis lyssnat på Katarina Wennstams live när hon läste sin egen krönika ang ”cancel culture och män som vill tillbaka till värmen” och känner en ilska och samtidigt en sorg över dom män som beter sig som grisar mot kvinnor, i ditt fall gällande din ekonomi och på det sättet begränsa dig och din son.
Vi är nog många här som stöttar dig och önskar dig all lycka till!
Det är olika punkter av kritik som ska bemötas på olika sätt. Om man vill upphäva avtalet så gäller det att visa att det fattats på felaktiga grunder eller när avtalet inte avspeglar vad båda ville. Det är dock den svåra vägen.
Det är sannolikt lättare att jämka för att det är uppenbart ojämlikt, men det vet säkert din jurist.
Jag har rättsskydd men tyvärr så gäller den inte i tvister om bodelning.
Just nu är jag i valet och kvalet om hur jag ska göra. Pendlar varje dag men har beslutat att inte dra igång något förrän jag är 100% säker på att jag vill ta striden. Det finns en risk att han flippar och börjar bråka om sonen och det är det som är frågan om det är värt det. Men samtidigt vill jag heller inte bara vara tyst och låta honom ”imma undan”.
Imorgon skickar min jurist ett brev till mitt ex och sen är karusellen igång.
Pendlar mellan skräck och eufori just nu.
Känns som att jag försöker stjäla pengar men får hela tiden påminna mig om att jag enbart kräver tillbaks min andel som jag enligt lag har rätt till.
Efter lång väntan gick vi svar från motpartens ombud att dom inte går med på någon jämkning av avtalet.
Så nu blir det antagligen att vi väcker åtal. Känns läskigt men ändå det enda rätta. Hur det slutar spelar för mig mindre roll. Det viktiga är att stå upp för sin sak och veta att jag gjort allt för min son.
Det som skrämmer mig lite nu är att mitt ombud vill att jag gräver fram alla ”bevis” som finns för att peka på att jag utsattes för enorm psykisk utpressning när avtalet skrevs. I dessa bevis finns ljudfiler som utöver det jag utsattes för även innehåller en hel del psykiskt våld mot barnen. Jag vill inte att detta blir en vårdnadstvist då jag vet att läget förbättras och barnen inte far illa. Så står i valet om jag ska klippa bort det.
Tycker inte du ska klippa bort det. Bättre att allt kommer upp på bordet och skulle man betrakta de sakerna som så pass bekymmersamma så är det bättre att någon får insyn och han blir utredd än att du mörkar sådant.
Du har nog rätt i det.
Och min känsla av att jag är rädd för hur reaktionen ska bli är väl i sig ett tecken på att saker bör komma upp på bordet.
Tack!