Nu vet jag inte hur gammal du är och om du har ngt aktivt preventivmedel. Så länge jag hade spiral, p-piller eller minipiller åkte jag inte direkt på berg och dalbana men vid 32-års ålder slutade jag helt med preventivmedel. Otroligt skönt för även om jag slapp toppar och dalar mådde jag aldrig riktigt fysiskt okej på dessa.
Men det var ju ändå att släppa loss någon handbroms och under åren har min PMS bara ökat. Jag har dock hög irritation när progesteronet bryts ned (om det nu är orsaken) och sedan kommer istället lugnet med östrogen och testosteronpåslaget.
Det är inte alls ovanligt att kvinnor går upp i topp och ”speedar” med påslagen, helt oövervinnliga dessa perioder. Så jag tycker inte du ska känna dig ensam men däremot tycker jag du ska söka hjälp om du oroar dig vart detta leder. Och jag tycker tvärtom mot Stark1, sök vård i första hand, inte alternativmedicin. Sedan kan det vara tufft att möta ignoranta manliga läkare för dom finns där när det gäller kvinnoproblem.
Tycker inte alls ditt beteende är konstigt men troligen en kombo av hormoner och någon form av inre missnöje med vardagen trots allt.
Själv är jag på G in ett förklimakterie och de sista två åren har även PMS:en minskat. Så nu ska bara nästa storm ridas ut.
Vilket härligt hormonliv vi kvinnor dras med
Nej, inga hormonpreparat som preventivmedel. Jag slutade med p-piller i 20-årsåldern (är 43 nu) och det var ett uppvaknande som hette duga. Häftigt att lära sig hur kroppen fungerar och rätt så coolt att få sån koll på vilka dagar jag kan bli gravid. Det har funkat som preventivmedel i många år nu och med ganska snäva marginaler. Inget att rekommendera kanske men det har funkat för mig.
Men det verkar som om min handbroms släppt nu då kanske… Som du säger är det säkert en kombination mellan hormoner och känslor som ligger där i bakhuvudet annars också. Kanske har jag valt att skylla lite för mycket på hormonella förändringar? Det blir ju på sätt och vis lite lättare att handskas med. Ska fundera på detta…
Tack för att du tog dig tid att svara, och alla andra också. Det är helt otroligt vad mycket bättre det känns att dela med sig, att sätta ord på sånt som bara snurrat i mitt eget huvud.
Håller helt med. Att kunna uppleva både fysiskt och mentalt förändringar var inget jag kunde på preventivmedel. Och nej, jag skulle heller inte rekommendera det även om det fungerat för mig. Nu har jag lyxet av en partner som inte tvekade (vi är båda klara med barn) och ställde upp och såg till att jag slipper den oron den lilla tid jag än har kvar med risk. Och det rekommenderar jag starkt! Att män som är klara med barn tar steget och stoppar produktionen så deras kvinnor slipper p-medel.
Med det sagt vet jag att det finns kvinnor där ute som mår bättre av p-medel så ingen behöver känna sig träffad.
Det var lite det jag ville komma till.
Kan inte rekomendera alternativmedicin då det är en salig blandning med både de som faktiskt vet och de som är där bara för att tjäna pengar.
T o m jag kan kalla mig för Doktor i naturmedicin utan någon som helst utbildning och jobba inom friskvård. Eller en terapeut som hjälper dig att må bra men utan någon som helst vetskap om det mer än min egna uppfattning. Läkare som blivit fråntagna sin legitimation för de har misskött sig kan bli den där doktorn.
Att gå till en läkare, psykolog, sjuksköterska mm så har man en yrkestitel och är utbildad gentemot vad man säger. Man kan även anmäla för missvård på ett annat sätt än de som håller på med naturläkemedel.
En vårdcentral tillhandahåller både sjukvård och friskvård. Själva sjukvården i de flesta sjukdomar så är det ingen annan som får hålla på med det förutom sjukvården, medan friskvården är fri för alla.
Själv kan jag inte uttala mig vad som är bäst att göra, förutom att man kan höra av sig till en vårdcentral.
Ps. Det enda säkra sättet är att inte ha penetrerande sex över huvud taget när man kommer till preventivmedel. Ds.
Nog tycker jag p-piller, kondom mm är säkert. Mycket säkrare än vad ”säkra perioder” är. Och nog sjutton tycker jag att det är säkert om mannen klipper sädesledarna.
Att penetrerande sex är 100 % garanterat, visst men det tänker jag inte leva utan
Jag har tänkt lite på det där med sjukvården. Har funderat över samtalsstöd ett tag faktiskt, men är lite osäker på vilken hjälp man kan få på en vårdcentral - visst är det väl KBT som erbjuds när man mår psykiskt dåligt? Och vad är det egentligen? Jag har fått för mig att det handlar om att man får verktyg att jobba med för att adressera ett visst konkret problem, hjälp med att bryta negativa tankebanor osv. Stämmer det?
Kyrkans samtalsstöd kan jag absolut tänka mig. Några gånger, när jag varit helt förtvivlad, har jag startat joursamtal med en präst online men fegat ur i sista sekund. Föredrar nog att träffa någon irl.
Du har dålig erfarenhet av alternativ medicin och jag har skitkass av vanlig vård.
Det spelar ingen roll om man söker en läkare på vårdcentralen eller en som jobbar med alternativ medicin. Man måste göra sitt förarbete för att veta om den man vänder sig till verkligen kan det man som patient söker för. Problemet med vårdcentral är att alla läkare ska kunna hjälpa dig, men det stämmer inte. Det är omöjligt för en allmänläkare att kunna allt. Och just när det kommer till kvinnliga åkommor så är kunskapen ännu sämre.
Kyrkan har möjlighet att man kan komma och prata med någon på plats. Kolla upp det som finns på din ort och ring och prata med dem.
KBT fungerar lite så som du beskriver. Man lär sig att hantera problemen. Jag personligen vill lära mig VARFÖR problemet har uppstått och inte bara lära mig hantera den situation som jag befinner mig i.
”Det är omöjligt för en allmänläkare att kunna allt. Och just när det kommer till kvinnliga åkommor så är kunskapen ännu sämre.”
Nej, en allmänläkare på en vc skulle väl inte börja grotta ner sig i mina hormoner och utreda eventuella obalanser. Eller skulle de det? Jag har inte mycket erfarenhet av sjukvården. Det känns ändå som att det är där jag får börja, det är kanske något helt uppenbart fel på mig som går lätt att komma tillrätta med
Jag är inte alls insatt i alternativ/funktionsmedicin. Är inte avigt inställd men som du säger så krävs det att man har lite koll själv först.
Håller med om att allmänna vården ofta inte är bra. Jag fick diagnos mikroskopisk kolit. Min läkare tyckte ser det enda jag kan göra är att ta kortison resten av mitt liv. Jag läste på en del själv och såg att AIP kost kan läka mot autoimmuna sjukdomar. Min läkare trodde inte att kost kunde påverka alls. Men jag vägrade kortison och bytte kost och fick en helt annan ork. många läkare orkar inte utvecklas och är nöjda med att ställa en diagnos + ge medicin.
Det är så deras utbildning är uppbyggd. Och det är inte konstigt då en hel del av kurslitteraturen görs av läkemedelsföretagen. Pfixer har ingen glädje av att du läker ut din sjukdom med AIP kost. De har däremot stor glädje av att du äter mediciner resten av ditt liv. I en läkares utbildning ingår inte heller särskilt mycket näringslära. De ska ju följa livsmedelsverkets råd (som btw själva har haft på sin hemsida i alla fall tidigare att deras kostråd är till för FRISKA människor så varför man ens tittar på livsmedelsverkets råd när man inte är frisk…)
Jag började själv på AIP kost under 2020. Det har hjälpt mig otroligt mycket men räckte inte hela vägen. Dock var den vanliga vården inte ett alternativ. Jag var inte, och är inte, intresserad av att “bota” (= sopa under mattan) mina kraftiga yrsel anfall genom att äta antidepressiva som en försökskanin (det var det läkaren föreslog och jag sparkade bakut). Jag har en autoimunsjukdom som jag håller i schack med AIP kost men den har bidragit till kraftiga näringsbrister och läckande tarm. Jag går till en privatläkare som arbetar med funktionell medicin och jag kan äntligen fungera!
Men sedan jag började med AIP och fick bättre värden överlag gällande min sjukdom så har yrselanfallen lyst med sin frånvaro. Likaså vanliga huvudvärkar!
Rent krasst så finns det inga läkare som kan grotta ner sig i en kvinnas hormonella problem…
Man delar upp allt i områden. Men våra hormoner hänger ihop. OAT axeln är en perfekt beskrivning. Det är sköldkörtelhormoner, binjurar och könshormoner som “hänger ihop”. Om det ena inte fungerar så påverkas det andra. Könshormoner arbetar gyn med och det andra endokrinologer (om du har tur för många av sköldkörtelsjukdomar rör inte endokrinologerna i då de anser att det är “lätta” sjukdomar som vårdcentralen ska klara av - vilket är BS för det saknas kunskap). Det är som att man plockar isär ett hjul på olika håll, meckar med det och förväntar sig att det ska passa när man sätter tillbaka det. Det gör det inte för man ser inte helheten.
Så även om du ska börja med den vanliga vården behöver du ha lite koll på själv vad det är du söker för, vilka alternativ som finns. Läkaren kommer att ge piller eller säga att det inte är något fel på dig.
Börja läsa på om kvinnokroppen. Vad som händer ohc hur det påverkar kroppen. Anna Sparre (tror att hennes namn stavas så) har många bra poddar om just hormoner och hormonella obalanser. Det är sjukt intressant.
Vilket läkemedelsbolag är det som har patenten på att sluta röka, motionera, och äta frukt och grönt då? Något som rekommenderas av den ordinarie vården. Skolmedicinen är sällan sexig, medans alternativmedicinen är extremt säljig till sin karaktär, med särskilt kundfokus på kvinnor. Det är inte mycket jag har särskilt starka åsikter kring, men när det kommer till alternativmedicin så är det en bransch jag reagerar på. De lever på att lura desperata och lidande människor på deras pengar, samtidigt som de sprider desinformation om “konkurrensen” dvs den ordinarie vården, vilket får en del att avstå livsnödvändig behandling med ännu mera lidande som följd. Enbart pga av alternativmedicinens vilja att sko sig på de som lider. Nä fy!
Det har du ju faktiskt ingen aning om, att du hellre litar på något som det inte finns väldokumenterade underlag och forskning på får ju du givetvis göra men att tro att du vet hur folk ska bli bemötta på vårdcentralen av läkare och istället rekommendera en diet, galet!
Naturläkemedel och ”hittepåexperter” är lika kåta på olyckliga o sjuka människors pengar som läkemedelsföretagen, tro inget annat.
Sluta röka, motionera, äta frukt och grönt kommer man långt med.
Men vissa föds sjuka eller utvecklar sjukdom under livet trots hälsosam livsstil.
Vissa tillstånd/sjukdomar erkänns inte av vården (och därmed inte av försäkringskassan). Vissa tillstånd/sjukdomar är inte tillräckligt utredda eller forskade på. Det är svårt att få bidrag och finansiering för forskning på vissa sjukdomar/tillstånd men inte alls svårt att få för forskning på andra sjukdomar/tillstånd.
Då går människor samman i intressegrupper och tipsar, informerar, hjälper och stöttar varandra. Av ren nödvändighet pga att vården sviker eller står mer eller mindre handfallna.
Jag håller med om att det finns många bedragare och okunniga människor inom alternativmedicinen. Det är därför jag föredrar att gå med i intressegrupper med flera tusen medlemmar och hämtar tips och information därifrån. Det där med att kasta tusentals kronor på en naturläkare är jag inte sugen på.
För allvarligare sjukdomar som tex cancer skulle jag personligen absolut vända mig till vården. (och hoppats på det bästa )
På dig låter det som att den vanliga vården är helt perfekt. Skrämmande då det begås en hel del fel där också. Och det finns läkare som gladeligen tar emot pengar från Läkemedelsföretagen. De som vill sko sig finns i ALLA branscher.
Vill man inte bli lurad, oavsett om man går till vanlig läkare eller till en alternativ medicinare så får man läsa på.
Anthony Williams är ett perfekt exempel på en skit inom alternativ medicin. Han kallar sig för läkare men han får sina råd från andar. Det stör mig oerhört för såna som han förstör de som arbetar seriöst.
Det är upp till var och en att tro på det man vill tro på. Men att så fräckt som du påstå att alternativmedicinen vill sko sig på de som lider är lågt. Att ha så höga tankar om den vanliga vården är dessutom ganska naivt.
många läkare orkar inte utvecklas och är nöjda med att ställa en diagnos + ge medicin.
)