Tack @Buenita för din input
Ja, tex att säga nej till sex, och annan gränsdragning, det är där jag måste vara stark. Även om jag sagt ifrån så respekteras inte det.
I helgen har x velat vara nära, legat jättenära mig varje natt och visat vilja till sex. Jag talade om för honom att även om en del av mig kanske vill, så skadas jag av att ha sex med honom. Han backade och sa att skada mig är det sista han vill. Ändå har han gjort fler försök efter att jag sagt detta.
Jag har tagit till mig det du skrev och försöker se det så, att jag är snäll mot mig själv. Det är en bra approach och kanske går det lite lättare med den tanken i bakhuvudet, men ändå finns en besvikelse och sorg i att x, som har varit min närmsta människa, livskamrat och vän, inte förstår att han gör mig ytterligare illa. Eller ännu värre - att han fattar att han gör mig ännu mer illa - och gör det i alla fall.
Tänk på hur han behandlade barnet för ett tag sedan så kanske du kan behålla lite ilska och tänka vad som är bäst för dig och barnet.
Det är väldigt ovanligt att män med starkt bekräftelsebehov tar detta steget för att vara själva. Detta kan hjälpa dig att bli arg. Ilska ger styrka och handlingskraft även om man också är och blir en liten våt fläck ibland, men det får man bli.
Läs Leaf’s första inlägg till dig, mycket insiktsfullt och förmodligen en korrekt analys.
Att äta kakan och ha den kvar, man vet vad man har och visst ligger det makt och kontrollbehov i detta. Nej inte vill han skada dig, men upprepar sina försök till sex… snäll, nej, inte det minsta.
Kris, jodå, men har ju själv skapat den. Har man depression är det fullt möjligt att söka läkarhjälp eller psykologhjälp istället för att vända upp och ner på livet för hela familjen. Det är INTE synd om honom.
Du borde verkligen inte sova med honom. Det är som att inbjuda till ännu värre problem. Det finns ett gästrum - bädda i ordning där. Om du inte vågar skicka dit honom, så gå och lägg dig där själv. Lås dörren så han inte tar sig in.
Jag tänker lite som så. Jag hade ju kunnat ha sex med nästan vem som om jag är kåt - Ragga på krogen. (Ok gift i 20 år så vad vet jag) men tänker att så kan det bli när jag är singel.
Så om jag då är kåt och min man är där. Så varför inte om det hjälper mig?
Men gäller ju att jag kan skilja på älska och ligga. Annars skadar det mer.
Ännu en helg har gått.
Och jag var så glad att det funkat skapligt smärtfritt denna helg när bonus var här igen, att bonus fick en lugn helg här. Jag var ledsen ibland men dolde det för barnen.
Så säger min son i morse att de varit tillsammans med hans kompis mamma på aktivitet igår, och allt bara rasade för mig igen.
På riktigt!?! Så har han - trots att jag varit så tydlig med hur ont detta gör för mig - umgåtts med henne tillsammans med barnen IGEN!?!
Jag frågade honom om detta och då säger han att det inte var planerat, att hon bara kom dit.
Som om de skulle RÅKA befinna sig på samma ställe vid samma tidpunkt av en slump?
Det gör mig så ledsen och arg att han dessutom tror att jag är dum i huvudet.
Du måste nog tyvärr inse att du inte kan påverka vad han gör när han har barnen. Du måste hantera dina egna känslor på annant sätt än att försöka kontrollera hans liv, för det kan du inte. Det kommer bara att leda till ännu mer besvikelse och lidande.
På ett sätt förstår jag ditt resonemang. Men att ha sex med sin blivande x-man är att låta honom tro att han är attraktiv och bekräftad av dig. Han kommer inte att ”känna” skillnaden mellan sex och älskande. Han verkar ju inte ta in subtila signaler direkt.
Jag tror det är svårt att få ens egna hjärna att hänga med också. Chockartade besked är ju svåra att ta in än ändå och att då fortsätta leva som tidigare kan bli lite kryss i mössan. Man glömmer världen för en stund och allt är som tidigare när man har sex.
Att vara nära någon som sårar/sårat en så mycket ger fel signaler. Är man sorgsen och ledsen för separationen så tror jag det skadar mer än njutningen för stunden. Om man redan är ratad som livspartner men duger till sex så tror jag att det är svårt att inte känna sig utnyttjad, även om utnyttjandet för stunden var ömsesidigt.
Är båda överens om skilsmässan och man känner sig stark i det beslutet så är det ett annat läge.
Inser att du kanske skrev just detta fast med andra ord
Japp, nu har 3,5 månader gått och allt, precis allt är annorlunda nu.
Ex flyttade ut sista helgen i november och då kom känslan för mig att jag kunde vända blad. Så skönt. Självklart har jag haft stunder då jag sörjt det som varit och att det inte höll. Fortfarande kan det göra ont att se vårt barn betala för detta men hittills har vi löst det så bra det går för barnet som har goda möjligheter att träffa oss båda i stort sett varje dag.
Jag kanske också lyckades nå fram till ex att klara av att förstå att hans umgänge med den andra kvinnan påverkar vår barn negativt och att han får umgås med henne utan barnen, att de inte ska känna att de hamnar i en lojalitetskonflikt och fundera över vilken relation han har till henne etc…
Fasiken, allt faller på plats ändå.
Jag har tagit över lånen, löst ut ex, huset är nu mitt.
Ja, då har ytterligare några veckor gått och vi är 4 månader ifrån att x släppte sin bomb.
Mycket har hänt. Verkligen.
Jag har landat i att ex och jag verkligen borde ha gått isär för länge sen, det bästa hade varit om vi hade gjort det redan vid hans första otrohet.
För jag har kommit fram till att även om han inte är förälskad i den andra kvinnan så är det en otrohet. Hon är helt klart förälskad i honom, har antagligen varit det länge. Och han har riktat sitt intresse dit, även om det inte varit romantiskt för honom. Det har ju ändå varit känslomässigt intresse och han har väl fått sitt bekräftelsetroll matat. Jag är absolut inte arg på honom dels för att jag inte längre bryr mig men även för att han fattar verkligen inte.
Allt har ändå stabiliserat sig, han bor på sitt håll och jag bor på mitt. Barnen verkar ha landat ganska bra i det ändå.
