Jag är villrådig… vet varken ut eller in … Vi har varit ett par i 18 år gifta i 13 år. Har t å barn 17 och 13 år…
Vi har haft våra upp och nedgångar som många andra par… Vi åker på Camping semestrar och skaffade oss en båt i sommras…
För två månader sen så släppte min man bomben… han vet inte vad han känner… han tycker det känns som om vi är två kompisar som lever under samma tak . Att vi inte gör något tillsammans… bara jobbar och är hemma … visst det har varit så i perioder… speciellt vintertiden då jag aldrig är riktigt på topp… men sommar vår och höst reser vi i Sverige med barnen. Vi var ute med båten nästan hela sommaren… badade åt drack… umgicks… Vi går inte ut så ofta tillsammans bara han och jag… men de gånger vi gör det så har vi skoj… saken hör till den att min man jobbar som ordningsvakt. Och är borta mycket på kvällar och helger… Vi går om Varandra då han ofta börjar em och jag kommer hem em… sover länge på dagarna då han ofta kommer hem 4 på morgonen… jobbat som vakt i 1 1/2 år … och jag märker hur han dras bort mer och mer… ett nytt liv har öppnats för honom . Mycket socialt med alla krogar och uteliv och uppmärksamheten han får av gäster… Hans Instagram konto flödar av tjejer som pockar på hans uppmärksamhet… spännande självklart… nu vet han inte om han vill oss längre… han fokuserar på de negativa bitarna i vårat förhållande medan jag lägger fokus på allt det positiva… han gämför oss med vårat hus som behöver renoveras. Att vi har inte vårdat huset och då har vi heller inte vårdat oss… kan man inte vårda ett hus så kan man inte vårda ett förhållande… jag tycker inte att man kan tänka så. Jag har sagt att jag älskar honom och att jag är beredd att kämpa. Har nämnt familherådgivning. Men han vet intte om han vill det. Till slut så sa jag… att jag älskar dig och jag ät beredd att kämpa för oss. Men jag tänker inte tvinga dig utan vill du skiljas så gör vi det… han har inte sagt något och det har gått några veckor… jag har frågat om det är någon annan och han säger att det inte är det…
Jag har hållt mig undan… tagit avstånd då jag inte vill tvinga mig på någon som kanske inte vill… men jag säger att jag längtar till att få hålla om… vara nära… jag har sovit i soffan några nätter då det har varit jobbigt att ligga nära… jag har sagt de gånger som jag lägger mig i soffan att det är för svårt att ligga nära någon som inte vill när en annan vill…
Sen hände det en grej på julafton natten. Vi sov borta hos släkten hela familjen och han var uppe länge och pratade med sin bror och drack öl… när han kom och la sig vid 4 på morgonen så vaknade jag till av att han kramade om mig och kysste mig flera gånger och sa att han älskade mig. Jätte mycket. Jag kramade tillbaka glad av närheten jag fick av honom. Sen började jag tänka… menade han vad han sa? Fylleprat? Menade han mig eller drömde han om någon annan… när vi kom hem så frågade jag Honom om han menade det han sa. För jag blev så glad eller om det var fylleprat. Han svarade inte utan blundade till och svalde. då frågade jag att han kanske menade någon annan… självklart inte säger han och blir tyst … jag blir ledsen och går därifrån… han åker och natt jobbar kommer hem vid halv fem… och väcker mig igen med kyssar och kramar jag besvarar med en liten känsla av hopp… … nu på dagen så pratar vi lite… känns lite stelt… Vi vankar om varandra… barnen är ju hemma så prata ut när som helst är inte så lätt… sen sätter han sig i soffan… jag tar tillfället i akt. Erbjuder fotmassage och får honom att slappna av… jag säger vill bara tacka för inatt… det var mysigt… jag vet att det kanske inte betyder något men jag njöt av din närhet. . Inget svar… nu ligger jag här i sängen. Och undrar… vad betyder detta? Kan det finnas ett litet hopp om att detta kan fixas. Jag vet… lång väg tillbaka och det kommer ta tid… men det blir ju lite lättare om han känner något… hjälp !! Vad gör jag nu
De veckor jag har varit på detta forum, eller är det dagar, minns inte då huvudet är grötigt. Det är att människor är så jävla korkade ibland, att man är för lat och schablar med andras känslor. Fan ta honom. Ett boktips för er att läsa kan vara boken bullshit med Eva Ruczh ( osäker på stavning) kram på dig.
Tack för tipset… jag är helt förstörd… livet bara rasar ihop… 18 år… kasta bort så många år och inte ens vilja försöka fixa… hitta tillbaka… jag förstår inte… jag sover inte … äter inte… konstant ont i huvudet…
Ledsen. Arg uppgiven. Besviken. Sårad… ja allt…
Han säger att han tycker om mig, att det är klart det finns känslor… men inte DET . Pirret… vem har pirr efter 18 år ?! Inte jag… känslorna är djupare än så… kompisar… ja jag hoppas det… om man inte utvecklar vänskap i ett långt förhållande så är det ju konstigt man har ju levt ihop länge… vara vänner är väl bra??
Jag sa att jag upplever att allt blev dåligt när han började på nya jobbet… han menar att det började mkt tidigare än så… jag blir förkrossad! Vadå många år tidigare?? Har han ljugit för mig om sina känslor i flera år ,?? Känns som att han försöker
Hitta ord och meningar som sårar . Så att jag ska ge upp… . Eller ja vet inte… allt bara snurrar… jag älskar ju honom ! Blir galen av allt detta.
Lider med dig. Han verkar vara en liten snorunge just nu. Ut med alla känslor, det syvende och sist gör det att du läker. Kram
Jag har beställt boken… är beredd att se om den kan hjälpa lite…
Värsta är att jag börjar bli svartsjuk nu också… och det hjälper inte till alls…
Pga av hans jobb så träffar han så extremt mkt folk… han är social snygg trevlig och många fattar tycke för honom… när han jobbar ute på krogarna… Han har mkt kontakt med en tjej… ung snygg… hon 22 han 45 … jag blir galen… de gillar varandras inlägg på Instagram… kommenterar varandras inlägg… han har kört hem henne från krogen… hon hänger på hans dag jobb när han är på gallerior… jag vet det för jag har sett henne där . Jag har sett henne där , När jag åker upp på stan för att jag inte sett min make på någon dag på grund av jobb och vill se honom och säga hej… saknar dig… och vem står där och hänger om inte hon… två av två gånger som jag tänkt hälsa på så har hon varit där… jag har konfronterar honom om det… han säger att det inte är något… de är vänner… han gillar att prata med henne… hon är lätt och rolig och ställer inga krav! Va? Ja självklart! Hon är ett barn ! Har inte levt än… och hon ställer väl inga krav för att de är inte gifta… jag har krav … ja… som fru och mamma till hans barn då har jag krav på hur man lever i ett förhållande… Hur man ska bete sig mot varandra… Hur vi uppfostrar barnen… fattar inget…
Ja jag kollade upp henne på i diagram. För dom gjorde mig galen… galen av svartsjuka… herre Gud hon är5 år äldre än vår son !! Äckligt ! Men han bedyrar att det inte är något… att om hon hälsar på honom på jobbet så ligger det hos henne inte hos honom… blir tokig …
@Carola
Hm, hur säga detta på annat sätt än att då är nog inte hunden begraven längre…
Har du läst härinne ser du att
A: Hans beteende följer ett klassiskt mönster
B: Alla lämnade ångrar att de inte litade på magkänslan.
C: Nästan inga lämnare tar ansvar, är han förpuppad kommer du bara att få rotvälska och lögner till svar.
Gällande insta och finnas på jobbet:
En gång är ingen gång, två gånger är precis som du är inne på; en vana.
Att vara svartsjuk hjälper inte.
Förmodligen inte att konfrontera om misstanke heller?
Här gäller bara att prata konsekvenser.
Mitt tips: Förbered dig väl gå igenom olika finns bara två tre troliga scenarion.
Förklara att du inte köper skiten längre.
Slut med lögner nu.
Vad är det som händer, egentligen?
U are in för a bumpy one darling!
Ja jag misstänker det… jag konfronterade honom igår om henne… sa att sanningen måste fram… jag måste få veta på riktigt… ärlighet om vi ska kunna gå vidare… tillsammans eller var för sig… jag nämner min oro över henne. Att jag inte vill känna så men att dom skapar känslor hos mig som inte känns bra … han säger att det inte är något. Bara vänskap… att han gillar hennes sällskap… som vän… att vår situation inte har med någon annan att göra… men hon finns ju där . Kommenterar och gillar alla hans inlägg. Så fort de kommer upp… kommenterar med glada gubbar… hjärtan och glada hjärtögon… kan inte bara vara inbillning … han menar på att allt bara är i mitt huvud… det intressanta är att efter den konfrontationen… så kan jag inte längre se några av de kommentarer hon gett honom… hon är dold för mig… jag får puls. Konfronterar . Har du bett henne att dölja dig från mig…? Han ser frågande ut. Säger har inte sagt eller gjort något men det spelar ingen roll vad jag säger du tror mig inte hålla fall !! Va? Jag säger handling säger mer än ord. Och går därifrån…
Jag menar herre Gud han är 23 år äldre… en gubbe… Hur kan hon vilja ha en småtjock gubbe med 2 äldre barn?? Finns ju massa ungt där ute! Låt min man va!! Jag blir tokig. Han är och jobbar nu på galleria… och det enda jag tänker. Är hon där nu…
Så har jag inte känner förut. Jag har varit så stöttande när han lämna de byggbranschen för vaktjobb. Sa att vet att du blir borta mkt . Men vi löser det jag stöttar dig och finns där. Och detta är tacken. En flört med en snorunge
Ska hon va med mina barn ? På deras semestrar ? Jag orkar inte. Går sönder. Och allt hade varit så mkt lättare om jag inte älskade honom
Jag kommer konfrontera igen och igen
Sov ingenting inatt har inte ätit på flera dagar har ingen aptit… håller leendet på plats för barnen… de betyder allt… men gråter floder inombords.
Gömmer mig i källaren och gråter ut. Mina barn… mina stackars barn . . Han är så jävla egoistisk… jag har sån lust att banka in vett i hans skalle… bara Skaka om… fattar du vad du håller på med ??? Idiot !!
Huvvaligen!
Beträffande semestrar så förefaller det också vara legio att barnen, så stora som era är, blir kvar hos den lämnade.
Har han hamnat i otrohetsträsket med en ung snärta kommer inte “jämngamla” barn att göra sig väl som sällskap på semestern.
Många, men inte alla, lämnar till stor del även sina barn.
Initialt för att de är uppfyllda av sin förälskelse, senare för att barnen inte känner igen sin förälder och tar avstånd därför.
Tråkigt men mycket vanligt.
På sikt kan de bygga upp en fungerande relation igen.
Så fundera på om du kan behålla huset, då finns barnen kvar i en känd miljö.
Han vill förmodligen flytta in i hennes etta med kokvrå om hon har egen bostad?
Annars kan det komma till försäljning av den egna bostaden, mycket tristare…
Ful uppsida kan vara om hon är väldigt social och omtänksam, då kan barnen få en kompis hos pappan som gör att de inte tappar kontakten onödigt mycket.
Och du:
Allt det du känner nu, skulle han känna trots att han jobbar OM han var på din våglängd.
Usch lider med dig mitt ex tog en 23 år yngre tjej lika gammal som vårt äldsta barn. Men ålder är bara en siffra blev kommentaren. Försök att få hjälp att prata med någon / kramar
Vill ju bara att han ska få sitt förnuft till fånga fatta vad han har. Vad han kastar bort…
Vår dotter har redan börjat ta avstånd . Tror hon känner att jag är ledsen… hon ryggar undan när han vill krama om… sätter sig gärna hos mig och myser på kvällarna … hon blir irriterad när han är i närheten… retar sig på honom… har försökt att inte visa barnen vår konflikt . Vi pratar när de sover eller är ute … vill inte att de ska höra eller undra innan vi vet vart vi är på väg . Men de känner att det inte är som det brukar. De är inte dumma…
Jag är skakig i hela kroppen…
Huset… jag vill så gärna ha huset… men vet inte om jag klarar det själv… det är gammalt… Alla fönster måste fixas… fasaden behöver skrapas och målas om. Några vindskivor behöver bytas… det är så mkt underhåll som måste göras… som inte har blivit gjort.
Han har erfarenheten eftersom han har jobbat i byggbranschen… men har inte gjort något… för han tycker inte att jag har tagit iniativ till att renovera… jag kanske inte har det. Har inte fattat vad som behövts göras… men har sagt att jag fixar gärna på huset visa mig… lär mig du dom har erfarenheten… men han säger att han har blundat för det då jag inte har visat intresse…
Så tar jag mig vatten över huvudet o jag behåller huset?? Vet inte allt känns så konstigt . Övermäktigt… kan inte tänka . Allt bara snurrar…
Usch vad hemskt !! Jag vet inte om jag skulle orka om det blev så… hoppas du mår bra där du är nu… och att allt har blivit bra för dig…
Jag ser bara mörker. Livet känns över… slut
Hur överlever man ett sånt svek.?
Syrke kram till dig 
Ja du man överlever för sina barns skull i första hand. Det har gått drygt 2 år för mig nu och det känns bättre än för drygt 2 år sedan. Men sorgen finns kvar ännu efter sveket efter 37 år tillsammans.
Sedan bearbetar jag nog min neurologiska sjukdom också fick den för 10 år sedan. Och är orolig hur det ska bli med den. Hur länge till jag kan gå (går stelt nu) är sjukpensionär 25 %. Sedan att mitt ex lovade så stort att stötta mig som jag gjort för han ialla år.
På det viset känns det dubbelt tungt när han tar en frisk ungtjej. Men det verkar som “vissa män” finns fler historier här inne söker sig till yngre tjejer när dom närmar sig 50-60 års åldern. / kramar
När jag konfronterade min man, så svor han på att han inte hade någon ny kvinna. Allt sådant var inbillning från min sida. Däremot hade han känt sig bortstött av mig och familjen, så han hade skaffat sig några nya vänner som han kände sig mer uppskattad av.
Nästa gång jag konfronterade honom, så började han anklaga mig för allt möjligt. “Galen” var väl det snällaste han sade.
Jag slutade konfrontera honom och började snoka i stället. Det låter fult, men jag var inte och grävde i mobilen eller så. Jag var bara lite mer uppmärksam på hans tider, hur många mil bilen gick när han hade den och hur ofta han drog sig undan för att prata i mobilen i fred. Då hittade jag till slut sanningen. En kvinna, som jag inte misstänkt eftersom hon var nästan 10 år äldre än han. När jag konfronterade honom första gången, så hade de varit tillsammans i mer än ett halvår redan …
Fy vad hemskt !! Vad de kan vara känslokalla 
Jag hoppas någonstans att jag överdriver att allt blir bra…
Jag har nämnt familjen rådgivning. Men han vet inte
Jag kommer inte klara av om de har eller startar en relation… inte med en så ung 
.
Jag känner mig så ful äcklig som en avdankad disktrasa… Hur kan känslorna bara försvinna?
Nu har jag sagt orden jag inte vågat… att jag inte orkar inte vill . Inte när han inte älskar mig.
Att jag älskar honom förmycket för att bli behandlad som luft.
Att jag älskar honom för mycket för att inte bli sedd
Att om han vill att vi skiljer oss så gör vi det för jag orkar inte… jag äter inte sover inte gråter på nätterna… över någon som inte visar något för mig… sa du är kall och jag mår för dåligt för att orka kämpa själv när du inte vill… han säger inget… suckar djupt och ser ledsen ut… han sa ju för några veckor sedan att han nog ville skiljas… och nu när jag säger att jag ger upp ger honom det han vill ha… så säger han inget…
Jag ser på våra barn att de fattar… de är ledsna… . Vet inte vad jag ska göra.
Hade ju hoppats på att han skulle vända när jag sa detta… förstå allvaret… men. Han säger inget… är så uppgiven… jag vill ju inte detta egentligen… usch
Hej vilsen… det är riktigt tufft… efter mycket hårda ord… tårar… elakheter… så orkade jag inte längre fixade en lght i andra han och flyttade ut i mars… så jobbigt… det har varit en berg och dal bana…
Han har bönat och bett mig komma hem… att han ångrar sig… menade inte allt elakt han sagt… vi gar varit vänner ena dagen… ovänner andra dagar…
Vet du det va som jag trodde… nu hänger 23 åringen i huset !! Kompis säger han till ungarna… mmm visst… ungarna är hos mig nästan heltid… han betalar ingenting för dom… han har inte skickat efter några papper… han har inte köpt ut mig ur huset… jag är så arg… le se … sårad besviken… lurad… har sån fruktansvärd ångest… mår så jävla dåligt… jag kan inte släppa tanken på dom… i mitt hus… det äcklar mig !! Fattar inte… Hur kan han…
Nu har jag tagit kontakt med jurist… behöver hjälp… jag går under… grinar drömmer mardrömmar. Osv. Osv…
Nämen fy f-n! En sådan gris!
Mitt tips är att bryt dig loss ifrån honom snabbare än fort!
Se till att få ordning på bodelning o dylikt. Du måste ta kommandot här och visa att det räcker!
Vad ska man säga. Känner din smärta. Läser din berättelse och blir påmind av min. Herregud!! Förlåt mig men din man är en vuxen men omogen människa. En idiot helt enkelt. Har du hört om “vuxna barn” någon gång? Jag tror att din man passar i den kategorin. Likadant hitta lite info om (eng.)“limerence”. Tror att han är där just nu.
Vet du vad? Du kommer att klara detta. Ta en minut i taget. Styrke kramar till dig
P.S
Jag ska ha dig i tankarna när jag ber till Gud ikväll .
Tack ja jobbigt är det … igår hade vi bjudning vår son fyllde 18 och Tobbe kom hem till mig . Bara att klistra på leendet … det va tufft… men jag klarade det 
och när jag titade på honom kände jag bara avsmak