Träffar ny, hur gör man?

Behöver lite råd och tankar om hur man gör när man träffar någon ny. :slightly_smiling_face:

Jag har börjat träffa en ny, en som jag har jobbat med tidigare. Men detta känns så helt nytt för mig då jag nyligen separerade och har endast bott själv i snart 4 månader. Så känner mig helt vilse.

Vi har umgåtts väldigt mycket i flera år, som vänner och kollegor. Jag har alltid haft ett gott öga till han så när det kom fram att han gillade mig så har vi börjat ses och umgåtts ganska mycket på tu man hand.

Men det här med att höras och visa att man vill ses gör mig så himla osäker.
Jag har dom senaste gångerna frågat om vi ska ses och styrt upp träffar men börjar väl känna mig tjatig…? Fast tänker ju att vill jag ses så frågar jag… eller?
Vill kanske också samtidigt ge han en chans att visa att han vill träffa mig.

Jag har ju aldrig ”dejtat”. Träffade mitt ex när vi var väldigt unga och vi höll ihop i 18 år. Så har aldrig varit i denna situation förut.

Också blir jag osäker på om det är för tidigt efter separationen, men känns så himla rätt när vi väl träffas och umgås.

Hoppas på lite tankar eller egna erfarenheter från er andra :slightly_smiling_face:

3 gillningar

Tips från en som inte hittat riktigt rätt efter skilsmässan :grinning: Efter drygt ett år, efter separation, så provade jag att inleda en relation, men kvinnan som jag dejtade ville framåt så fort och blev så kär att det skrämde mig. Efter några veckor så kände jag att det inte var rätt och avslutade den relationen.
Så tipsen är att ta det lugnt, kommunicera, var tydlig och “krångla inte till i onödan” med att tänka för mycket om det ena än det andra. Om det är för tidigt kan bara du själv avgöra, nu skriver du att det känns så himla rätt - då är det rätt :ok_hand:

4 gillningar

Tack! Men det är väl just det… hitta balansen mellan att vara för på och inte ta det för lugnt heller. Kanske är det i det som jag tänker för mycket…

Har ju en tendens till att kunna övertänka saker…
:upside_down_face:

2 gillningar

Som jag har letat knappen på huvudet där man kan stänga av överanalyseringsfunktionen🤪

1 gillning

Hej,

Känner igen det där med att överanslysera.

Men försök lita på magkänslan säger den att det är rätt så är det säkert det :slight_smile:

Hur lång tid det tar att träffa någon ny är ju hel individuellt. Kommer alltid finnas åsikter kring det.

1 gillning

Haha! :grinning_face_with_smiling_eyes: Ja, det brukar man ju också kunna göra :grimacing:

Ja, jag vill ju bara kunna ta det lugnt. Lita på min känsla och kanske ta det som det kommer.
Men lättare sagt än gjort :blush:

Trodde nog inte jag skulle känna mig såhär redo för något nytt så fort men jag hade nog ”lämnat” mitt förra förhållande långt innan vi faktiskt separerade.

Mitt enda råd är att inte driva allting själv. Du ska inte behöva känna dig tjatig. Det ska vara en bra balans redan från början.

Om du fortsätter ta initiativ för att du vill ses, kan det gå rätt lång tid innan du får se hur stort intresse som kommer från hans håll. Många killar hänger gärna med på direkta förfrågningar, men så fort man lämpar över initiativet till dem så upptäcker man snopet att det inte fanns något. Och då kan det ha gått så lång tid att man själv har hunnit utveckla känslor.

Så fråga inte din magkänsla hur gärna du vill träffa honom. Fråga istället magkänslan hur gärna han vill träffa dig. Hur mycket är han beredd att anstränga sig för att kunna ses?

Släpp årorna och kolla om han börjar ro. :slight_smile:

19 gillningar

@Trassel Släpp årorna och kolla om han börjar ro.

Klockrent!

5 gillningar

Du har så himla rätt!! Jag vill ju också kunna känna att han faktiskt vill träffa mig och då genom att även visa det med att ta initiativ till att ses.
Men denna väntan på att det ska komma något initiativ och ovissheten gör mig knäpp. :grimacing:

1 gillning

@Hanna8
Var i samma situation för någon månad sedan…Den där undran och väntan tärde på mig något fruktansvärt!

Bättre att tydligt säga “Tack, men jag vill inte ses mer” än en långdragen, smärtsam gissningslek. Kommer aldrig göra om det igen, då är jag hellre ensam!

2 gillningar

Gå inte i någon längre ovisshet. Det är bara självplågeri. Sätt en tidsgräns för dig själv istället. En rimlig gräns.

Om du är intresserad av någon och gärna vill ses igen - hur länge dröjer det då innan du känner att du absolut vill bestämma en ny tid? Inte så himla länge kanske?

För om du inte känner något större behov av att fixa en träff den närmaste tiden, ja då är du sannolikt inte särskilt intresserad heller.

Det finns ingen anledning att han ska ta längre tid på sig än vad du gör. Ett äkta intresse funkar ungefär likadant, oavsett vem det kommer ifrån. En person som låter veckorna gå har troligtvis inte det rätta engagemanget.

6 gillningar

Vilken bra tråd!!! Superintressant! Kul att du vill pröva dig fram och letar framåt och vidare i livet! Jag är inte där än så att jag tror mig kunna utveckla känslor för någon, men varje steg åt det hållet väcker gamla minnen från relationen, och jag funderar på vad jag skulle vilja få ut av att börja väva ihop mig med någon annan. Att ni ses intensivt i början och sedan låter det plana ut kan ju vara sunt? En liten distans till varandra gör ju att båda får tid att reflektera (som du gör nu!!!) och fundera på i vilket tempo ni vill fortsätta och vilka delar av era liv ni vill komma närmare varandra i.

1 gillning

Efter att ha försatt mig i en dålig relation genom att just driva och ta initiativ för att jag ville ses så kan jag verkligen rekommendera att eftersträva balans på det området. Fortsätt inte att driva och ta initiativ om du inte får detsamma tillbaka, såvida du inte är nöjd med att långsiktigt ha en relation som alltid kommer se ut så att du får dra allt själv och han åker snålskjuts eller helt enkelt inte är lika intresserad av dig som du är av honom.

4 gillningar

@Anna8 förstår dig precis. Det är verkligen inte kul. Så jag antar att det inte blev något med just den personen?

@Trassel ja, precis. Jag vill ju träffas så ofta jag kan. Nu har jag ju barn så blir när jag inte har dom vilket egentligen inte blir så ofta som om jag inte skulle haft barn kanske…?
Så jag står ju nu inför en barnfri helg, vill ju så gärna fråga han annars tar det ju fler veckor igen innan nästa barnfria helg… men ska kanske ta denna helg som ett test för att se om han frågar. Han borde ju kanske veta vid det här laget att det blir varannan helg som vi kan ses?

Sen vet jag inte om det blir värre av att vi skriver till varandra typ varje dag. Som längst har det gått kanske 2 dagar som vi inte har hörts av. Han verkar ju bry sig och frågar om min helg när vi inte har setts men ingen fråga om när vi ses nästa gång…

@TabulaRasa va kul du gillar tråden! :blush: Jag trodde inte jag va redo för något nytt men som jag skrev tidigare så tror jag att jag redan bearbetat allt. Men ja, det kan vara klokt att också ge det tid och reflektera lite.

@Nimue skulle nog verkligen inte vara nöjd med en sån relation. Så tack! Ska verkligen försöka att hålla mig ifrån att inte driva på och se vad som händer.

2 gillningar

Intressant tråd, jag dejtade 5 månader efter att jag flyttat ifrån min exman som jag varit gift med i 25år.

Jag blev så kär och han var fantastisk. Det var jag som planerade träffar och aktiviteter. Jag flyttade halvt in hos honom.
Så jag känner igen mig i det du skriver. Man kan inte vänta.
4 månader gick och sen gjorde han slut med orden, jag kan inte ge dig all tid och uppmärksamhet som du vill ha. Du är lite för intensiv för mig.

Så mitt råd till dig är att ge honom chans att fråga och planera in träffar även om du spricker av längtan.

I januari kontaktade mannen mig igen och skrev att han saknade mig, vi sågs, men jag var inte lika desperat och ville inte bli ihop som han ville.
Jag hade då fått tid att läka lite efter skilsmässan och insett att jag inte var redo än för ett nytt förhållande. Jag har haft barnen emot mig så jag ville ägna mycket tid till att bygga upp de relationerna med mina fyra döttrar först.

Så nu har vi nåt slags konstigt förhållande. Vi ses ibland och gör roliga saker. Oftast på hans initiativ.
Jag tycker om honom, men det finns vissa saker som jag ogillar med honom. Svårt att veta om man kan hitta nån bättre om man fortsätter leta. För visst har alla något som är mindre bra.

Tyvärr ser man ju inte det när man är kär och lite blind. Det kommer efter ett tag.

Men det är bästa medicinen mot ångest och depression att vara kär o ha någon att krama och ha kul med!
Lycka till med din prins! Var rädd om dig och tänk på att balans är bra. :heart:

7 gillningar

Tack! Tycker det är så himla bra att få läsa om andras erfarenheter. :+1:

Jag försökte verkligen nu till helgen att inte fråga… han frågade till slut om jag hade barnfri helg och vi skrev väldigt mycket under fredagen. Han hade andra planer så blev inte att vi sågs men till slut frågade jag (jag vet… skulle inte… men när han ändå började så fortsatte jag… :see_no_evil:)
Nämnde också lite försiktigt hur jag kände så tänker att jag ska försöka ta upp det igen när vi ses nu till veckan för nånstans tror jag att man kommer långt med att kommunicera. Jag hoppas bara att jag kan ta upp det på ett sätt som inte skrämmer bort han…

Sen vet jag ju egentligen inte vad jag vill med det här… vet bara att jag gillar han väldigt mycket och tycker om att umgås med han så tänker att det kanske får bli bara så till en början för att sen undersöka vart det tar vägen.

Det här forumet och nu denna tråd är verkligen till hjälp. Speciellt nu för mig för som du säger… man kan bli lite blind när man är kär så då vänder man sig hit för att öppna ögonen lite. :blush:

3 gillningar

Jag har funderat mycket på hur man ska kunna lita på den man träffar.

Finns så många män som verkar bra men som är otrogna skitar ändå.

Ber om ursäkt för att jag låter lite bitter :see_no_evil:

4 gillningar

Det här kommer vara väldigt svårt för mig, när jag väl börja treva mot att släppa in någon ny. Just nu känns det stört omöjligt med kärleksrelationer över huvudtaget. Är livrädd för att utsätta hjärta och själ igen. Hade svårt för det förr, innan min exman, och nu känns det ännu svårare. Och att jag har barn, vågar inte utsätta dem för något heller. Jag är väldigt törnad m andra ord.

Jag har också en stor rädsla för att jag drar åt mig knepiga människor. Att jag utstrålar empati och medkännande, som jag är rädd kan komma att utnyttjas. Har aldrig trott det varit möjligt, att det kan bli negativt för en att vara snäll, men tänker annorlunda numera. Och jag kan också se att jag liksom sänder ut signaler om att jag tar hand om och hjälper, och att jag också har lätt för att placera mig i hjälpar-facket. Det är jag också rädd för att hamna i igen, för jag gör det på olika sätt hela tiden.

3 gillningar

Det är galet att ens positiva egenskaper ska utnyttjas. Men det ligger nog tyvärr en del i det.

Jag är även naiv.

Men jag måste tro att det finns bra män ute och att någonstans finns ”min” person. Tyvärr kan det nog bli några sargade kanter längs vägen.

Tidigare erfarenheter sätter också sina spår.

Så svår balans att våga öppna upp men ändå vara på sin vakt.

Jag har också barn. Kommer nog aldrig bli sambo igen. Deras välmående kommer först.

2 gillningar