Tillvaro i limbo

Det går utför tyvärr :sweat: jag vill inte vara kvar här men har noll stöd från familj etc de förstår helt enkelt inte situationen, så ni får tyvärr stå ut med mitt klagande :sweat:
Ikväll har han druckit, skällt på mej och stormat ut ur huset … vet inte var …

Jag känner mej så dum!! Hur kunde jag tro att han hade ändrat sej, jag borde fattat!
Men jag var svag …och ensam…jag ville ställa till rätta, jag ville fixa…jag längtade efter mitt barn!! Så ofantligt mycket (hur står man ut med att bara ha sitt barn 50%?) snälla förklara det för mej…

jag känner mej fullständigt värdelös

1 gillning

Så tråkigt att det blev så men jag känner igen mig i situationen. Har länge försökt att dra ett lass och skapa ett intresse för mig och vår familj men det fanns tyvärr inte där 100 %. I somras ville han skiljas och sen dess har vi levt isär. Mycket har hänt och jag kommer aldrig att lita på honom 100% igen kan vara artig och kommunicera om vår son men inte mer. Även fast det gör ont och är ledsamt så är det faktiskt rätt skönt att inte behöva tänka på hans mående och fundera hur han tänker längre. Vet inte men jag tror att ni kommer att må bättre utav att vara isär i det långa loppet. Önskar dig all lycka!

Det är inte du som är värdelös. Det är han. Slår du knut på dig själv, utplånar du dig så skulle det ändå inte hjälpa. Felet sitter hos honom. Jag vet inte vad, när, vem som gjort honom till eller hur han har blivit en säck full av skit men ingen utom han själv kan hjälpa honom så släpp honom, inse att det inte är ditt fel och gå vidare.

Nu behöver jag stöd i tillvaron igen :sweat:
Sambon är bortrest och hör knappt av sej …
Första kvällen var det ett gulligt sms och jag blev så glad …men sen dess har det bara varit kort o kyligt
Jag orkar liksom inte med det där kalla ointresserade mer :sob: men samtidigt blir jag så ledsen för jag känner mej ointressant och tråkig och tänker att alla andra har så mkt mer intressant att säga så det är väl klart att det blir såhär

Jag har tappat bort mej själv fullständigt

1 gillning

Jessi, känner så väl igen känslan av att gå sönder och vara helt maktlös. Det är så lätt att tänka som du gör. Att det är ditt fel, om du bara hade eller han bara hade. Nu när det är jobbigt så är din självkänsla på botten och han gör det inte bättre genom sitt ambivalenta beteende. Ena stunden gullig, nästa kall. Kontakt med andra, och du vet inte vem, hur länge och vad som händer. Klart du mår skit. Skulle det sen uppdagas att han varit otrogen så kan du ge dig på att han först blånekar och sedan skyller på att er relation varit dålig. Det slår aldrig fel, det ligger nog i människans natur att förneka trots att man blivit tagen på bar gärning. Kanske en strategi för att kunna se sig själv i spegeln och leva vidare i förnekelse. Har själv blivit utsatt två ggr. Första gången förlät jag omgående och vi gick vidare, dock utan att bearbeta problemet. Aldrig bra! Andra gången nyligen och då tog det slut. Samma visa, inte vilja prata om det, skylla på att det varit dåligt osv. Jobbiga nu är att det verkar bli en relation av det och jag känner mig arg, sviken och ledsen med en enorm ångest som följeslagare. Vi vill ha en bra relation och jag slår knut på mig själv i min strävan att få hennes kärlek tillbaka hur konstigt det än låter. Vet knappt vad jag ville komma till men jag är rädd att du inte kan göra så mycket åt hans beteende, du kan inte styra honom och om han håller på med andra så får du aldrig veta vidden av det om du inte tar honom på bar gärning och förmodligen inte ens då. Försök tänka klart, låt ångesten komma och bearbeta känslorna och ta ett eget beslut om hur du vill gå vidare. Honom kommer du aldrig att få något vettigt ur, han kommer att svika gång på gång och lägga ansvaret på dig. Du är värd bättre även om det är svårt att känna det när du mår som sämst.

Tack för ditt svar, Jag beklagar att du är i liknande situation, jag vet ju att inget jag gör spelar någon roll …jag vet att jag inte kan tvinga honom att bry sej.

Jag lever med daglig ångest och har nog egentligen alla tecken på depression, jag sover så dåligt (inatt inget alls) hur hanterar man ångesten?
Jag lämnade ju honom förut och då kämpade han för att få mej tillbaka. Det tog några månader sen gick han tillbaka till gamla mönster …det är hans ambivalens som bryter ner mej
Ibland varm ibland kall och sen klagar han på att jag inte litar på honom :woman_facepalming:
Skickade ett ledset sms och han svarade kort och irriterat att han inte hade tid (men sen var han inloggad på Sociala medier) det hade han tydligen tid med

Jag tror det bästa du kan göra är att avsluta.
Som det nu är tär det på dig.
Visst gör det ont när relationer brister men nu går du på taggtråd, på minerat fält.
Ska ni ö h t ha en chans att hitta tillbaka till varandra tror jag att du måste lämna honom.
Du måste återfå någon slags balans, hitta någon slags sinnesfrid.
Att fatta ett beslut och avlägsna något som tär på ens känsla och mentala balans är ett steg på vägen. Förändra det du kan, acceptera det du inte kan förändra och ha förstånd att inse skillnaden.

5 gillningar

Lämnar jag honom en gång till har han redan varit tydlig med att han aldrig vill se mej igen så att det skulle kunna vara en väg att finna varandra igen är uteslutet :pensive: då får jag ställa in mej på ett liv i ensamhet och missa halva barnets uppväxt

Jag har blivit bränd
När vi separerade förut träffade jag en annan man ett tag och det var svajigt och jag tog det hårt när han lämnade mej sista gången … jag tappade hår :sweat: låg tussar i duschen och ångesten var hemsk. Jag har kommit över honom men inte händelsen​:pensive:
Orkar inte med nåt liknande igen!!
Jag var så glad när min sambo ville försöka på nytt, det var bra i flera månader men sen sakta hamnade vi i samma hjulspår
Vet inte hur jag ska finna styrkan hur jag än gör

Jag vet ju att han kan ge mej det jag behöver- om han vill dvs :pensive:

Och om han inte vill?
Om du lever i daglig ångest?

3 gillningar

Oj oj kära @Jessi

1 gillning

Vännen , lämna!!! . Jag har varit i liknande situation. Han har redan kommit tillbaka i gamla mönster .
Han älskar inte dig , min känsla . Han anstränger sig inte . Man måste vara TVÅ som kämpar och jobbar på relationen .

Jag blev lämnad för en annan ( dock förnekar han -men hon fanns i hans mobil och nu är de öppet ett par . Det har inte ens gått ett år .
Han körde något sjukt spel mot mig de sista året , och jag bröts ner sakta men säkert .
Han anklagar mig för allt är mitt fel .

Jag mår bättre i dag, men kommer fortfarande i svackor men de känns lättare att ta sig igenom …

Lämna är mitt råd innan han knäckt dig helt .
:heart::heart::heart::heart:

Jag vet! Jag är För längesedan över gränsen för vad jag orkar😔
Förut ringde han alltid sent innan han la sej, numera tenderar han att höra av sej tidigare under kvällen när han har nån ”lucka i schemat”
Vi har pratat i ca:15min sen han åkte för 3 dagar sedan …jag har skickat x antal sms utan svar
Han har mest varit irriterad på att jag hört av mej

Varför säger man att man älskar nån fast man inte visar det i handling särskilt ofta ?!
Jag är så trött :sleepy:

1 gillning

Kära du. Tänk på dig själv nu, fast det är svårt. Respektera dig själv och att du inte orkar mer. Du är vacker, värdefull och förtjänar respekt. Ditt värde är stjärnstopp stjärnstopp! (Och längre kan man inte räkna :slight_smile: )

Vi är många här på forumet i samma eller liknande sits. En helt grym resurs! :hearts: Skriv här!
Har hjälpt mig något enormt att veta att jag inte är ensam. Ens vänner IRL är alla gifta eller sambo och de kan stötta dagtid men det är bara kompisarna här som finns 24/7.

4 gillningar

det är så svårt :disappointed: Både praktiskt och mentalt och framförallt jag vill inte​:sob: känner mej så misslyckad

Du är inte misslyckad. Det är HAN som lyckats få dig att känna så . Låt honom inte bryta ner dig mer . Det är det han vill . Sluta höra av dig . Han vet precis vart han har dig - detta är ett spel , en egokick för honom . Låt honom inte göra dig mer illa. Bryt .
Umgås med vänner , jobba , sysselsätt dig.
Jag VET precis vad du går igenom .
Snälla för din egen skull och ert barns skull. Du kan inte ändra på honom. Du kan bara ändra på dig själv .
Var rädd om dig själv :heart::heart::heart:

1 gillning

Ni måste vara två som vill.
En relation som tar mer energi än den ger bryter ner och tömmer en.
Får man inte den bekräftelse, känner man inte den trygghet, den tillit, de emotionella och fysiska behov man har tillfredställda på ett sådant sätt att man känner sig så pass nöjd att man kan tänka sig leva med och det inte går att komma till rättta med problemen för den ena parten inte vill eller ens bryr sig är det dags att rädda sig själv och bryta.

1 gillning

Är smärtsamt medveten om det! Är så svårt bara för ex, nu har han hört av sej och skriver att jag måste förstå att han saknat mej bara haft fullt upp, att han älskar mej osv osv han kommer hem imorgon.

Man vill ju tro på det, svårt när det är såhär upp o ner hela tiden :confused:

Älskar han dig ska han också tillgodose dina behov av kontakt på ett rimligt sätt. Du ska må mer bra än dåligt i relationen. Ord är lätta att säga. De måste fyllas med innehåll i form av handlingar också.

4 gillningar

Har insett att jag blir psykiskt misshandlad av min sambo! -och att jag är deprimerad! Jag orkar ingenting …ser ingen mening med nåt

Han visar aldrig någon omtanke i nånting, är jag sjuk kallas jag lat osv …

Jag är slut, helt nattsvart
I såna här stunder När jag börjar älta tänker jag att jag inte är värd bättre än såhär

När jag väl lyckades lämna min sambo förut träffade jag en man som jag verkligen trodde var mitt livs kärlek men i efterhand insåg jag att jag bara var ett ”tidsfördriv” , han dumpade mej, nån vecka senare hade han en annan, har aldrig känt mej så korkad,förnedrad och utnyttjad, min då fd man fick rätt …”-Klart det var så dumma lilla jessi…”

Jag gick tillbaka till sambon men det har gått utför, förutom den psykiska terrorn har han börjat bli hotfull och kontrollerande och jag har ingen ork att sätta emot

Jag orkar inte :sob: vill inte leva mer om
livet ska vara såhär, enda som håller mej kvar är min älskade dotter, hon är enda ljuset i mitt liv

2 gillningar

Men kära du!
Du måste få hjälp! Du behöver bryta med den här mannen o sen behöver du vara med dig o din dotyer utan npn annan man inblandad.
Du behöver få lära känna dig själv, det har nog aldrig varit mer sant på nån människa.

Har du nån kompis du kan prata med och kanske till och med flytta in till tillfälligt, medans du letar ett eget hem.
Ta kontakt med vårdcentralen så du får en samtalsterapeut så du får prata med en människa som kan hjälpa dig i rätt riktning.

Du och din dotter är värd så mycket mer än att leva med en människa som bara trycker ner er. Det är inte en hälsosam miljö varken för dig eller din dotter.

Se till att få en egen bostad. Bo där själv med din dotter o börja bygga upp din styrka. Lär dig vad som är viktigt för dig. Se i din vardag hur mycket du klarar på egen hand, utan en man. Du har fött ett barn, o alla vi som gjort detsamma, vet att det är en oerhörd kraft i det.
Det är superviktigt att du får nån att prata med, så du inte hamnar tillbaka i gamla hjulspår igen.
Du kan göra detta! Det kommer att vara ruft, men du kan göra det, du har din dotter.

Skriv här, vi finns här för dig!
Kram

1 gillning