Åh vad gärna jag skulle vilja hålla med. Nicka instämmande och svära lite över alla otrogna. För jag har upplevt precis allt det där. Att bli bedragen på värsta sättet och sen bevittna hur karman slår tillbaka. Min livskamrat tillika bästa vän var otrogen. En av mina bästa vänner bedrog sin man. En annan av mina närmaste blev hänsynslöst bedragen. Det kan omöjligt vara så att alla dessa som bedrar är onda. Det är något som händer. Något man inte kan förstå om man inte har upplevt det. Min fd man blev sjuk av den här upplevelsen. Sjuk av att behöva såra och förstöra och efter det ännu sjukare av att bli sårad. Jag försvarar inte otrohet men jag tror inte att sanningen är så solklar. Jag önskar att jag tvärsäkert skulle kunna påstå att jag själv aldrig skulle kunna göra något så vidrigt. Men jag är inte helt övertygad. Inte förrän jag själv hamnar i den situationen så vet jag med säkerhet.
Kan ju alltid hoppas…
jag tror inte ett dugg på karma tyvärr! Det finns ingen gud där uppe som bläddrar i nån bok över oförrätter som gnuggar händerna när han ser att: - Nu jävlar är det hans tur att lida pin ett tag!!
Det som ändå glädjer mig lite är att de flesta som är otrogna och beter sig som jävla svin ändå nånstans har ett samvete! Det är inte onda människor. Dom föll för uppmärksamheten, insåg att dom älskade spänningen och körde med “bara en gång till” tills dom blev kära på riktigt!
Det som vi uppfattade som en kall, likgiltig och förändrad personlighet är nog bara en sköld dom satt upp för att slippa handskas med den smärta dom inom sig vet att dom ger. Den skölden går inte att rubba i det läget! Dom vill fortsätta vara i sitt rus. Det är nog lättare att rubba på en sten som väger ett ton än att nå en människa som är kär!
Men!
Det härliga i den här kråksången är att det kommer att slå tillbaka på dom! Det handlar inte om nån karma utan deras samvete! Efter ett par år eller så när den trista vardagen slår sig på och de inser att inte ens deras livs förälskelse är helt perfekt! Kanske den personen t om är jävligt tråkig? Kanske den personen inte behandlar deras barn så bra som vill? Och hur ska dom kunna lita på den personen som så lättvindigt svek sin man/fru genom att ha sex med dom? Hur ska dom kunna veta att det inte sker mot dom också?
Skuldkänslor dyker nog upp när de tänker tillbaka på ett långt äktenskap och födslar av barn och allt de gått genom! Hur kunde dom säga sådana fruktansvärda saker och bete sig så vidrigt? En relation som de aldrig kommer få tillbaka eftersom deras X aldrig vill ha med dom att göra igen! Kanske också en sorg över att barnen inte fått det liv som de dem önskade när de föddes!
För mig är det karma! Ett liv med nån där det alltid kommer att finnas en osäkerhet om h*n är trogen eller inte. Ett liv med ständiga skuldkänslor utan möjlighet att få förlåtelse! Ett liv där man känner skam varje dag!
Det här gäller såklart inte psykopater eller narcissister men de hör väl ändå till undantaget?
Jag tror tyvärr inte på karma hur skön tanken än är. Men efter att ha jobbat med äldre vet jag att dåligt samvete över sådant man gjort som yngre kan jaga en ordentligt på ålderns höst…
Jag håller med dig i dina tankar kring hur karma kan fungera. Känner så väl igen mig i alla berättelser här om hur deras sedan innan kärleksfulla x blivit totalt förändrade. Min x-man har en mycket dålig relation med våra två vuxna barn. Han hävdar att de är vuxna ( 21 och 25) och de får välja. Jag tror att detta kommer att hemsöka honom om några år om det inte redan gör det. Hans nya kvinna vill inte umgås med hans barn. När han träffar dem, kam han bara prata om ytliga saker och de undrar var deras fina och högst närvarande pappa tagit vägen. Vi har varit skilda i 1,5 år. En stor sorg är detta för mig. Som vi kämpande för att barnen skulle ha det bra. Nu är de båda fantastiska unga vuxna och han bara struntar i deras vardag.