Tårar

Omoget av dem. Vuxna människor😡. Du har gjort rätt val. Om de inte vill nu kan du inte tvinga dem. Fortsätt med ditt nya liv o förhoppningsvis så löser det sig längre fram. Du är inte den första som råkat ut för det…var glad att det funkar med ditt ex iallafall.

Nä…vem vill vara ensam…men hellre själv än att vara i en relation där inget finns kvar. O lyckas man hitta en att älska som du gjort så go for it❤️

2 gillningar

:blush::heart:️:heart:️:heart:️

Du skriver att du är vuxna, vad innebär det? Hur gamla är de? 18år? 25? 30?

Tanke… vi har samma tänk… :blush:

1 gillning

Hur gammal är man som vuxen? 18 om du frågar mig😳

Du har nyligen skilt dig från din fru sen 25år och ska flytta ihop med din nya. Dina barn är 18år. Vuxna i laglig mening, men hela deras värld har vänts upp och ner. Av det lilla du skriver förstår jag att de inte vill ha med dig att göra. Som några andra skrev till dig, fokusera på den viktigaste relationen du har - barnen. Men du avgör ju själv vad som är viktigast, barnen eller din nya kärlek.

Det är en viss skillnad i mental mognad om man är 18 eller 30.

1 gillning

Du är helt upp mot skogen!!!
Fattar du inte vad jag skrev tidigare!
Mina killar är viktigast för mig!

En fundering…vad ska han göra? Fortsätta leva ett kärlekslöst liv med barnens mamma för att behaga barnen?

Besviken har noll koll!

Uppenbarligen är du inte viktigast för de. Men vet du vad, du verkar ha bestämt dig för att du har rätt och de har fel. Då får ni en relation därefter.

Du verkar inte intresserad av att få input vad du kan göra för att komma framåt med dina barn. Du har rätt, de har fel. I rest my case. Lycka till.

2 gillningar

Up yours

Säkert kommet tiden göra att det löser sig för er. I de flesta fall blir barnen besviken o lägger skulden på den som lämnar…men det ger sig.

Han? Inte för att det har nån betydelse men jag tror vi talar om kvinnor här, men jag kan ha fel.

Fattar inte hur en del människor tänker! Skulle jag
fortsätta att leva olycklig?Mina killar är viktigast för mig
skulle jag gå ner på mina knän? Vet att jag gjort de besvikna! Men
min äldsta förståd allt (mer än vissa omogna) att allt inte stod rätt till. Sen att man agerar som man ej trodde,vad göra…

Men Tessan101 benämner sig själv som ’pappa’ i ett inlägg. Kanske som en metafor men ja, svårt att veta.

1 gillning

@Tessan101, i all välmening: citerar det som @Lavve skrev. Där har du troligen svaret på din fråga. Det handlar inte om att du ska leva olycklig, men det kanske är läge att pausa lite så att dina barn får chansen att hänga med i svängarna också?

2 gillningar

Hur lång tid sedan var det som du och ditt ex skilde er? Även om barnen är myndiga så kan dom ändå bli otroligt ledsna över att mamma och pappa inte längre lever ihop.

Om det var nyligen så kanske det hela lägger sig om ett tag när alla fått landa i det nya.

3 gillningar

Vi skilde oss för ett år sedan med buller å bong. Klart de var sorgsna att det blev så. Man lovar varandra evig kärlek. Men… man är alltid två om
Om detta. Vart fall äro speciellt! Det är ett misslyckande som manbär med sig i livet. Alla pratar om barnen men tror ej att barnen mår bra av
att mor å far ej kommer överens,då är det bättre att bryta även fast det är grymt jobbigt.

Nä, mtp. på hur du responderar i dina sista inlägg här i tråden så är det tämligen uppenbart att du inte alls förstår. Fast egentligen förstår du nog, men du kämpar mot…

Nähä inte det, fast där har du ju det “enkla” (om än det för dig är både obekvämt och oönskat) och självklara svaret på vad som är ditt egentliga problem när det gäller din relation till dina barn. Så även om det är mänskligt att vilja välja the easy way out med ryggdunkningar, hellre än att någon säger att “Kejsaren är naken” (om du är med på metaforen) men… varför gråter du isf. hela tiden då?

.
PS: Pojkar lär ha en hjärna som inte mognat färdigt förrän efter 25, så det är definitivt skillnad på 18 och 30 :wink: .

1 gillning