Tar smärtan slut när kvinnan lämnar?

Vilken bra sammanfattnig, jag känner igen mig i så mycket av det du skriver. Själv har jag levt varannanlivet i två månader. Håller med om att de ambivalenta känslorna mot x är svåra att hantera, liksom barnens kommentarer om att hos x får de minsann göra sig eller så. För att inte tala om sorgen över att barnen ska behöva flytta runt på sina saker varje vecka. Känslan av att bo kvar i familjens “gamla” hem är ju inte heller helt bra. Jag tror att både jag och barnen påverkas av att vara i ett hem där en person nu saknas. Funderar på om jag är nog stark för att kunna återta huset som mitt egna hem eller om det ändå skulle vara lättare att börja om på nytt. Just idag är jag stark och tänker att jag ska klara det :fist:

2 gillningar

möte på skolan idag ang grabben som haft det lite tufft och det har varit struligt.

kan inte titta på människan. stört egentligen. är jag så ledsen över det att jag inte kan titta henne i ögonen?
gick därifrån sen utan att prata med henne. hon gjorde inget för att prata med mig heller. sjukt…

13,5 år och vi säger inte hej eller hejdå längre…

själv kunde jag väl ha sagt nått men varför? vad ska jag säga? hon vill ju inte ha kontakt med mig uppenbarligen eftersom hon gjorde slut. så ska jag stå där och prata om något med henne?
men märkligt var det. det är ju såhär det slutar för oss iaf.

man vet väl inte hur det blir i framtiden men jag pallar inte att låtsas. jag är jättebesviken på henne och hennes del i detta och vad hon har gjort.

människan som jag sett nästan varje dag i 13 år och som jag har barn med, vi pratar inte med varandra längre… hon tog ifrån mig rätten att träffa mina barn varje dag. det är det värsta. och att hon inte ens gav oss ett försök.

5 gillningar

Skriver under på det jag med

hon har påtalat att hon har försökt. men det är inte så att det har varit skarpt läge eller varit så att , nu, nu gör vi ett sista försök. hon har inte fått mig att förstå allvaret och jag kan inte ta på mig att jag inte kunnat förstå. det måste vara hennes boll att få mig att inse. inte bara påtala en gång eller två sen dröjer det ett bra tag.

jaja, nu är det slut iaf…

och nej nej nej, det har ju givetvis inte med honom och göra… :frowning:

Har det x-akt likadant sen annandag jul inte ett ord.
Lyckats vända hennes omogna beteende till min fördel.
Jag använder det till att tycka illa om henne… det hjälper mig.
Styrkekramar

2 gillningar

Ja så är det för mig också bara ett elakt samtal över en räkning som ex hade fått fel annars bara sms till våra 4 barn.Lite tråkigt när han fortfarande hämtar hö här utan att höra av sig till mig .

1 gillning

Jag vet inte om det är inbillning men jag tror hon är nöjd med vilket som egentligen. Och jag tänker att för henne spelar det ingen roll. Jag fantiserar om att hon nu känner och tycker att för hennes del så kan vi ha kontakt om barnen, ha en bra relation där. När jag inte vill ha någon kontakt så blir hon fri från det ansvaret också, -jag gjorde som han ville, det var inte jag som inte kunde prata.

Så fan där med glider dom undan.

1 gillning

Det blir inte så mycket bättre i tillräckligt snabb takt tycker jag. Det mest flyter ihop till skit. Ser inte fram emot att få barnen nu i påsk. Orkar inte hitta på något. kommer sätta dom framför tvn.

vilket skit det är med att ha det såhär. 1 v… Så fungerar livet nu. Man lever efter vad som händer veckovis. Ensam sen två barn, ensam sen två barn.

Ingen direkt att prata med om hur man mår och känner och en otrolig saknad efter närhet. inte fysisk, mer att ha den där nära känslan. jag är supersvag just nu och hade vi varit tillsammans hade jag sagt det. och kanske var det felet som skedde. att jag öppnade och visade mig svag, mina funderingar, brister osv. när jag tänker efter så gjorde hon inte det. vilket ledde till att jag blev svagare egentligen…

jag blir så otroligt ledsen över att tänka på henne och att hon antagligen tycker synd om mig. och sig själv och kommer kanske i sitt liv bara se mig som en del i ett kasst förhållande.
tänker så ofta och det känns inte bra att tro att jag varit ett så stort problem och besikelse och dålig och bara ett jävla problem som hon måste bort från. det spelar ingen roll att jag måste ge upp mina barn, jag måste bort. och på kuppen tar hon ifrån mig barnen också. vad gjorde jag för fel? varför fattade jag inte? hade det ens hjälp?

det är jättesvårt att vara stark. det går nästan inte ens att vara svag. jag går som i dimma. har noll framtidshopp.

det har gått 4 månader sedan flytten men 7 månader sedan beskedet. jag mår bättre än i höstas men är kass ändå. tycker synd om mig själv på ett sätt och självömkar också.

pissliv just nu… ser inte fram emot semester ett dugg. hade jag varit helt ensam ja, då får man lite tid att ta sig samman. det hinner inte jag på 1 v. och jag hinner inte heller rivstarta med trevligheter med barnen, det blir ett spel av det. glatt och lite målande och lekpark och museeum men det är inte roligt. det är inte kul. det är tidsfördriv… bara transportsträcka

2 gillningar

Fy fan vad bra skrivet… det är ju exakt så det är… exakt!

Hej igen forum

Idag är det en dålig dag.

Igen.

Det är inte så många dagar som är bra om jag ska vara ärlig. För ett år sen ungefär berättade hon.

Det är inte riktigt lika illa men inte bra. har lämnat barnen på skola o dagis. Det är oftast jobbigt. Sorgligt.

Jag läser mina sista rader på senaste inlägget och det stämmer fortfarande. Transportsträcka.

Jag har dåligt och lite kontakt med mitt ex. Som nu är tillsammans med mannen som hon inte lämnade mig för enligt utsago. Jag har också ett förhållande men tror inte på det i någon större utsträckning.

Tror inte på förhållanden överhuvudtaget längre.

Barnen tar det rätt ok nu. Grabben har det dock tufft, han vet ju inte på vilket ben han ska stå. Han saknar mamman när han är hos mig. Tycker det är tråkigt hos mig, så det kommer vara några år såhär tills han är stor nog att välja själv. Då kommer nog min dotter också vilja vara där.

Det enda som är bra med det är väl att jag kan flytta till en etta och få lite mindre i hyra.

Ekonomin suger. Det är tufft. Mat finns så det räcker men buffert är inte att tänka på.

Ja det var väl det, men idag är en tung dag. Igen

5 gillningar

Usch för mig har det snart gått ett år också och jag tycker att det fortfarande är tufft.Inte lika mycket som i början men tufft.Har läst om gamla rävar och det tar tid att komma över sveket.Så både du och jag får kämpa på ./ kram

Såg att du funderade i ett tidigare inlägg på att ha en inneboende. Har du gått vidare med det?
För mig har det funkat överraskande bra och för ekonomin blir det stor skillnad.

2 gillningar

hej

Nej det har inte blivit av med inneboende. orkar tyvärr inte fixa iordning rummet för det… men det låter ju positivt att det ska gå bra :slight_smile:

för övrigt suger det mesta :slight_smile:

1 gillning

Det närmar sig 1 årsjubileum som ensamstående förälder!

SLut har det varit i lite mer än ett år, men hon flyttade ut under julhelgen, och där är vi snart.

Känns sådär.

Mitt ex är tillsammans med gubben som inte var anledningen till separationen.

jag har haft ett förhållande som rann ut i sanden efter några månader.

min son vill helst vara hos mamman mer. tycker det är tråkigt att bo hos mig. jag bor ju kvar så det är antagligen smärtsamt för dem båda att gå i det hem som en gång var vårt gemensamma.
jag har inte råd eller ork att byta ut möbler och köpa nytt. det får komma när det kommer.

vi har väldigt lite kontakt nuförtiden och har haft väldigt lite kontakt hela tiden. ingen av oss är intresserad av det. hur skulle det ens gå till? hon har defacto bedragit mig och jag kommer inte glömma det eller förlåta henne.

vi pratar ju dock ibland och hon sa då att hon gärna hade haft en bra relation pga barnen. men där skiljer vi oss åt hon o jag. hon lämnade men vill ha kvar kakan, jag har helt tappat aptiten. på nått sätt så är det nog mitt sätt att straffa tillbaka. barnen kommer kanske ikläm, men det är inte mitt fel. mitt agerande är ett resultat av hur detta skedde.
jag tar inte ansvar för att våra barn inte får umgås med båda sina föräldrar. det är hennes fel att det blev såhär och i o m att man separerar så är ju faktiskt själva syftet uppnått. man gör ju det för att man inte ska vara den familj man en gång var.

angående att äta kakan så föreslog hon att vi skulle byta veckor så hon kan få mer tid med den nya. vilket jävla skämtförslag. att hon ens har mage?!
dessutom frågade jag då om hon byter tillbaka när jag vill. och hon svarar nej!
jävla mupp. varför skulle jag gå med på det?

  • jag kan inte ta ansvar för din lycka sa hon till mig. men lägger det i mitt knä att ta ansvar för hennes lycka.

men det går framåt, känns lite bättre oftare. gråter ibland, saknar ibland, det gör ont att se mina barn i detta skit…

6 gillningar

Skriver under på allt - känner så lika. Mitt X är också tillsammans med syltryggen som inte var anledningen till skilsmässan. Tror mina barn trivs bättre hos mamman som skapat ett hem - jag har inte råd att köpa nytt och bor trångt. Nej, hon är inte ansvarig för min lycka - olyckan däremot kan man diskutera. Och ja, det gör så jävla ont att se barnen i detta.

7 gillningar

Usch blir så ledsen att 2 så fina män som ni blivit så bedragen/sviken.Jag har själv blivit utsatt men har vuxna barn så vi behöver inte/vill inte ha kontakt.Mitt ex har inte brytt sig om att höra av sig första tiden då jag mådde som sämst fast han skulle stötta.Så nu vill jag inte ha något med han att göra /kramar till er

1 gillning

en annan sak som jag är otroligt ledsen över är att jag inte har någon att prata med om mina barn. Jag kan inte göra det med x. vet inte ens om hon skulle vilja det. hon har ju en ny som har barn också så hon pratar nog isåfall hellre med honom ändå. jag har inget förtroende för henne att hon har några egna tankar och funderingar. han är antagligen perfekt och har bra svar.

en separation är mer än att bara flytta isär och att barnen bor varannan vecka… jag har ingen att dela glädjen över mina barn med. tårar och skratt kommer bara in i mitt hjärta, ingen annans. som jag sedan missar nästa vecka.

känner mig mest som en dålig pappa nuförtiden. trots att mitt x påtalat att jag är en fantastisk pappa. vilket ju gör mer ont än är kul att höra.

det är bara jag nu och jag har nästan ingen energi att hitta på grejer. veckorna är hem och laga mat sedan lite tv eller lek sen isäng med dem. o upp tidigt.

1 gillning

@Johan40
Om jag minns rätt så “levde” hon efter nåt slags treårscyklar , kanske dags att ta adjö av syltryggen?

har bara gått 20 månader så han får nog vara kvar lite till @Rola