…… jdjshsiflsbskdkeosuejfbdlslod Bdjdhsvsvdjdkdkfkdbdbd
3 gillningar
Men alltså… försök läsa din egen text med utomstående ögon, som om det var din dotter som skrivit detta i en framtid, beskrivit sin man och sitt liv för dig… en “snäll”(?), lat, alkoholpimplande, sextiggande, passiv, initiativlös, needy, självupptagen pskykisk utpressare till “man” och hennes liv med honom där hon håller på att slita ut sig och gå in i väggen själv… V A D i all världen hade du sagt till henne och vad hade du gjort för att hjälpa henne?!? 
Försök göra detsamma för dig själv 
8 gillningar
Nu gråter jag när jag läser ditt svar…. Känner mig så träffad. Det ligger mycket sanning i dina ord. Tack. Men fan vad ledsen jag blir. Jag behövde höra det där. 
4 gillningar
Ingen är perfekt. Alla har sina dåliga sidor och egenskaper som är irriterande. Men det finns liksom en gräns för vad som känns “normalt”.
Det du beskriver här är en alkoholist. En som dricker sig småberusad varje dag, är inte en som bara har ett förhöjt alkoholintag, utan han är redan alkoholist.
Han bidrar inte till försörjningen och klagar på dig när du sköter den delen. Dessutom tjatar han om sex, vilket aldrig är roligt för den andra parten.
Att hota med självmord är en stor röd varningssignal. Det finns två typer av människor som gör så; de som är djupt deprimerade och faktiskt vill ta livet av sig, och de som kör med utpressning och hot för att få det de vill ha. I båda fallen gäller att inte vika sig för den utpressningen. Är han självmordsbenägen, så kontaktar du vården för hans räkning innan du lämnar honom. Inget blir bättre för att du offrar dig själv och stannar kvar.
7 gillningar
Jag är tacksam över ditt raka svar. Jag vet att det du skriver är min sanning bara svårt att ta den till sig
1 gillning
På vilket sätt menar du att det är “svårt att ta den till sig”? Sådant är ju så lätt att säga spontant, men kan på samma gång betyda vad som helst och det kan rendera i allt… eller i precis ingenting 
Så menar du att du håller med, eller inte? Eller menar du att du inte orkar med att göra det du själv vill och behöver göra, vad du nu tycker att det är?
Eller hoppas du att han ska förändras från den han var redan för tolv år sedan, om du fortsätter som du gjort hittills?
Det är nu DITT jobb med DIG SJÄLV börjar… för han är som han är och det kan du inget göra åt, hade du kunnat det genom att jobba hårdare för honom och familjen, då hade det hänt för länge sedan under dessa tolv års ansträngningar från din sida.
Så vad ska, kan, behöver, orkar och vill DU egentligen göra med och för DIG själv, det är väl den riktigt raka frågan som pockar på svar? 
Jag förstår att det är en situation där ingen av oss mår bra. Det låter som om ni båda har depressioner på varsitt håll?
Men frågan rör ju du dig nu, och det jag först och främst undrar är om du ens vill få tillbaka känslorna för honom?
Jag tror nämligen att det är vanligt att känslor och kärlek går upp och ned i en relation, och i de flesta fall kan se komma tillbaka. Men det förutsätter dels att relationen är bra och stabil, och dels att du själv ens vill hitta tillbaka?
Vi känner inte honom. Den beskrivningen som du har gett här till oss beskriver en relation som har en del varningssignaler. Det är inte en relation som jag skulle vilja leva i, eller låta någon jag älskar leva i.
Dels beskriver du hot om självmord. Det är en stor varningssignal. Jag har själv varit i ett sådant förhållande tidigare, och vet exakt hur jobbigt det är. Det är en egocentrisk utpressning som gränsar till psykisk misshandel, eftersom det har som effekt att utöva en viss kontroll över sin partner och göra honom eller henne orolig.
Även i övrigt skulle jag vilja omvärdera benämningen “snäll”. Hur definierar du egentligen snäll? Vad är dina minimikrav för att se en man som snäll?
Precis som andra skribenter har påpekat låter han dig släpa hela lasset när det gäller arbetsinsats, även fast han kan se att det gör dig stressad, ledsen och utarbetad. Är det snällt?
Och istället för att stötta dig när du är stressad, ledsen och utarbetad ställer han ytterligare krav på dig som bara tjänar hans egna intressen. Är det snällt?
Han tjatar om sex, fast han ser hur dåligt du mår. Är det snällt?
Han vill inte ta dig på allvar, utan lyssnar först när du måste går till KBT. Är det snällt?
Han fortsätter att dricka, fast det påverkar både dig och (utgår jag ifrån) barnen negativt. Är det snällt?
Sen är det naturligt att vi inte har hela bilden när vi kommentarer i din tråd.
Men mitt senaste ex var också en person som alla tyckte verkade så snäll och bra på alla sätt. Han var en urtyp av vad folk i allmänhet skulle kalla för en snäll man. Men samtidigt gjorde han mycket i vårt förhållande som faktiskt inte vad snällt. Som till och med var väldigt elakt.
Och om man får en partner att må väldigt dåligt pga sitt beteende, då är man kanske inte så snäll som man vill tro.
3 gillningar
Jag håller ju med. Det är det som gör ont.
Dina och de andra svaren fick det att svida till och få mig att öppna ögonen minst sagt. Försöker nog bara hitta anledningar till varför jag känner som jag gör (eller inte känner)…
jag vill bara förtydliga att min make är en kärleksfull och omtänksam person och fantastisk pappa men ni har helt rätt i att handlingarna/beteendet jag har tagit upp inte är ”snällt”.
2 gillningar
Nej, hans beteende är inte snällt… du har rätt i det.
1 gillning
Okej, bra så… men vad behöver DU göra nu?
Vet inte varför det är så svårt att uttala vad jag behöver göra…
Nej, jag anade ju redan från scratch att du duckar för alla tankar på konsekvenserna som måste till… om du nu inte vill fortsätta att leva som du nu gör?!
Skulle det kunnat hända en mirakulös metamorfos med honom, då hade den redan hänt… men hur är det med dig själv? Finns det någon metamorfos i sikte?
Ok, de flesta utomstående här tycker att du ska lämna honom.
Men om du nu ska göra ett nytt försök, tycker jag att du kan ställa krav på honom att skaffa ett jobb. Det behöver ju inte vara inom kultursektorn. Om han inte är sjuk borde han väl kunna hitta ett jobb. Jag tycker inte att det är orimliga krav om det innebär att stressen på dig minskar och det kan leda till att ni hittar tillbaka till varandra. Förstår han att du mår dåligt av all stress?
1 gillning
Men herregud, det är väl ett allra högst rimligt krav oavsett om stressen på henne behöver minska eller inte, eller om de vill hitta tillbaka till varandra… det där parasitbeteendet som han praktiserar och har gjort i åratal är ju fullkomligt hårresande, för att inte tala om hur frånstötande och avtändande det är
5 gillningar
Förlåt, men ditt svar var så dräpande att jag började skratta. 
Jag vet ju inte om hennes man är sjuk eller varför han inte hittar ett nytt jobb. Det var därför jag var lite försiktig i mitt svar.
“Dräpande”?
På vilket sätt skulle han vara så sjuk tänker du, så att han inte skulle kunna jobba med nåt öht?
Nu skrattar jag lite jag också 
Han är fullt frisk.
1 gillning
Sant. Känner även att OM en metamorfos skulle inträffa hos honom så är det förmodligen för sent.
1 gillning
Han förstår inte fullt ut men jag har blivit som apatisk när jag mådde som sämst.
3 gillningar
Men har han aldrig tänkt tanken… eller har du aldrig lyft det till honom 
att HAN faktiskt borde söka nåt/alla jobb, what so ever???
Herregud, jag skulle aldrig ha tolererat att ha en man hemma som inte ens sökte jobb, men klagade på att jag jobbade för mycket… tror han att det regnar manna från himlen så att räkningarna med automatik blir betalda, alltså hur dum får en vuxen människa egentligen vara
1 gillning