Ikväll har jag lämnat barnen hos maken, det känns konstigt ville inte åka därifrån men tog mig i kragen och åkte hem till mig. Jag funderar på det upplägg vi i juli bestämde, att separera för att läka ge varandra tid på det viset. Funkar sånt egentligen, har kämpat i så många år med att få ihop allt kring relation, barn och andra nära relationer så jag vet inte vart jag står själv i allt. Iom makens psykiska mående har jag de sista åren nog gjort mycket så som han har velat, vi har absolut inte haft det bara dåligt men vi har levt i en otydlighet. Jag har försökt prata och beskriva för att få honom att förstå, han har haft en attityd mot vår äldsta son, nedlåtande, irriterad, tillrättavisade osv. Vår son är 17 år och går idag hos en terapeut för sina enorma krav på sig själv.
Behöver bara få skriva av mig …
Vad ör det för upplägg ni gjort och vad är det som ska ”funka”?
Vad säger tonåringen själv om var han vill bo och hur mycket han vill umgås med respektive förälder?
Hej! Sent svar här … upplägget är en paus ge varandra tid, jag behöver läka och ta mig ur ett medboeroende och han behöver ta hand om sitt eget. Vi ses på helger och äter middag tillsammans ett par dgr i veckan.
Tonåringen delar lika noga med varannan vecka och att vara med oss föräldrar lika mycket.
1 gillning