Sviken igen och nu är hon kär och vill skiljas

Ojoj. Har du bokat tid för samtal? Gör det NU. Och berätta det du skrev.

Och tänk på den stackars lastbilschauffören som inte gjort dig något ont, på barnen, på alla utom henne faktiskt.

Du behöver ta sig igenom smärtan, du kan inte hoppa över den, men det kommer att gå över.

Hej Kristinaa!
Jo jag vet att du har rätt såklart. Jag ska prata med min psykolog i morgon men jag tycker inte att det ger nåt. Hon pratar om att vända bort smärtan istället för att ta in den! Jag fattar ingenting av vad hon säger. Hon säger att man bara kan tänka på en sak åt gången men jag undrar det. Mitt X ligger där hela tiden! När jag vaknar på morgonen och när jag lägger mig och sen drömmer jag fruktansvärda mardrömmar och vaknar ur dom 10 gånger varje natt.

Det här är inte ett liv tycker jag. Alla säger att det blir bättre men jag ser det tvärtom att det kommer att bli värre!
Äsch! Förlåt Kristinaa. Jag vet att du vill peppa men det är jäkligt tungt just nu.

1 gillning

Usch har varit där du är för ca 15 månader sedan.Försök att få hjälp med läkemedel jag fick en svår deppression av all skit som kom fram.Var sjukskriven i 5 månader helt behövde äta sobril och sömnmedel först och sedan stämningshöjande. Tror att allt kom på mig då min neurologiska sjukdom (som mitt ex skulle stötta mig i) ,Dåligt på jobbet plus den skitigt separationen. Men det blir bättre men tar tid / kram

1 gillning

Alla dom där tankarna hade jag också. Jag hade till och med sett ut klippväggen jag skulle krascha in i och provkört i full gas mot den några gånger. Men så fanns det alltid ett men.

Det absolut värsta någon kunde säga till mej var att det kommer att bli bättre. Jag funderade på om dom var dumma i huvudet på riktigt som ens kunde säga så. Med facit i hand så visade det sej att dom hade rätt. Det har inte blivit bra än, men det är ok. Vändpunkten för mej kom när vi flyttat isär delat upp våra prylar. Fram tills dess var varenda sekund ett steg närmare katastrofen.

Jag har inga bra råd att ge dej mer än att försöka överleva. Försök härda ut tills du kan andas igen. Kanske har dom som säger att det kan komma något bra ur det också rätt. Jag tror inte inte på dom än, men vad vet jag… Än så länge är jag bara en bitter kvinna med kasst självförtroende men det går sakta åt rätt håll. Men framför allt häng här. Här finns ett helt gäng kloka människor som vet vad du går igenom. Dom räddade mej för inte så länge sedan.

1 gillning

vilken jäkla skitman du verkar haft! Det verkar som om dom skiter i alla löften och moral och allting när dom själva blir kära, eller hur?

Min far dog i januari i år. Hon hade redan då en affär. Det var inte mycket stöd där heller månaden innan när han var döende.

När jag var på väg att lämna henne i vår kris för tre år sedan för jag var så sårad så bönade hon mig att stanna kvar! Om inte för hennes skull så åtminstone för barnen.
Jag stannade kvar! Jag stannade trots att jag var så sårad för inom mig visste jag att detta skulle ske igen.

Nu när jag bad om samma sak när hon precis talat om det så bad jag henne i ren panik! Snälla stanna! Vi klarar det här! Lämna mig inte! Om inte för mig så för barnen! Vi kämpar!

Ok sa hon! Jag stannar och försöker! jag sov inte en blund den natten. Jag låg och skämdes för mig själv och att jag är så svag men visste att jag inte skulle fixa att hon lämnade,

Dagen efter ringer hon efter att ha meddelat MR Skithög om sitt beslut och säger gråtandes att jag kan inte. Jag är kär!

Med facit i hand så visst, det skulle aldrig fungera men det visar att när det gäller HENNE så är det bara hon som gäller. Att en familj splittras skiter hon i!
jävla H*RA!!

jag ska läsa din historia ikväll!

kom på att jag redan läst hela din tråd! visst är det du som var tandläkaren? :slight_smile:

Inte bara peppa, jag är genuint orolig för dig.

Absolut! Helt avgörande! Här kan man börja om på nytt. Allt innan var en mardröm.

Ja du väldigt stora egoister dom där lämnarna.Mitt ex hade en affär med en 30 år yngre tjej för 10 år sedan då när jag höll på att utredas för min sjukdom han erkände aldrig då men nu med den nya ungtjejen kom det fram.Det känns som att man har har gjort allt för sitt ex men när man själv efter många år så finns dom inte där.

1 gillning

Ja, det var jag det

jag tror att ni har rätt. Min fru, eller flåt X, har fått en lght den 1/7. Jag tror också att man kan börja sörja på ett annat sätt då! Men jäklar vad jag kommer att bryta ihop den första kvällen.
Jag tänker bara på grejerna i badrumsskåpet. Det är 5 hyllor där. jag har lite rakvatten och roll-on och lite småprylar där och resten av hyllorna + ett annat skåp är fyllt med hennes saker. Det kommer att bli lika tomt som jag kommer att känna mig.

Men, det är ju som det är och jag tror att det är först då som man kan börja sörja. jag längtar dit!

Tänker du ta tillbaka honom när flicksnärtan tröttnat på att ha ett substitut för en pappa?

Fast det var en mardröm det också. Skillnaden var att man inte hade fler katastrofer att vänta.

1 gillning

Tomma skåp och garderober har jag också. En garderob har jag inte ens öppnat sen hon flyttade.

1 gillning

Jag låg på golvet och grät i fem dagar. Kom tårögd till jobbet och tog promenader för att slippa gråta i kontorslandskapet. Sen plötsligt vaknade jag en morgon och min första tanke var “Å vad mysigt att vakna till regn!”. Det hade vänt.

3 gillningar

Gud vad jag längtar tills dit du är nu! Är glad för din skull! Har för mig att jag skrev det till dig förr men jag skriver det igen! Du ger mig hopp!

1 gillning

Nej det tänker jag inte tror inte jag kommer att få frågan heller. Mitt ex vill ha unga smala och framför allt friska tjejer.

Jag har en fråga till alla er som varit i ungefär mitt läge - bedragen grovt! Blivit lovad bättring och att det aldrig ska ske igen och bedragen igen - lika grovt fast mycket grymmare p g a alla löften.

Ni som tagit er genom detta där det kanske gått 6 - 8 månader. Hur tänker ni nu på ert X?
skulle ni ta tillbaka honom/henne ( vägrar skriva hen!) om det skulle finnas chans?
Blev det så ensamt som ni befarade de första veckorna?

Just nu kan jag inte tänka mig en framtid övht! Det är så svart alltihopa. Jag ska träffa en psykolog här idag i alla fall. Önskar jag kunde gråta men det kan jag inte… Det gör bara ont och svider i ögonen men inget mer. Det lugnar sig och återgår till den där molande ångesten som hela tiden ligger i bröstet.

Mitt svar till din fråga är NEJ! Aldrig i livet att jag vill ta tillbaka en person som svikit, ljugit, bedragit, lovat förbättring om och om igen. Har precis, efter 10 månader, börjat tänka framåt och vill inte blicka bakåt längre och älta om varför, hur, vad som gick fel … Även jag förtjänar ett bra liv, vara lycklig och försöka skapa mig ett eget liv och där finns inte längre plats för en bedragare.
Jag lider med dig och hur du mår, men försök bita ihop och prata av dig och lyssna på din psykolog. Jag fattade inte heller i början vad min samtalsterapeut yrade om(!), men efter ett tag drillade polletten in och jag började förstå. I värsta fall får du byta ut henne/honom. Att bo tillsammans med en som har svikit och bedragit är nog värre än någon kan förstå. Du kommer krascha när hon har flyttat ut, men då är det oerhört viktigt att du har stöd, för ensamheten slår dig med en käftsmäll. Har du några vänner, alltså riktiga vänner som du kan prata med och gråta hos?
Jag kan inte göra något annat än hålla med de övriga i tråden … det kommer bli bättre men det tar tid.
Styrkekramar till dig!

3 gillningar