Sviken igen och nu är hon kär och vill skiljas

Det hjälper absolut att skrika. Bor i hus, så jag kan skrika utan att nån hör. Om barnen är hemma går det att skrika i en kudde… Ibland måste man bara få det ut ut kroppen. Upplevde samma sak för många år sen då en nära anhörig dog oväntat. Man känner sig som en galning när man bara vill skrika, och gör det, men man mår faktiskt bättre efteråt.

För mig funkar det också att springa, jogga och sen rusha så jag blir helt slut.

Tror att om man tillåter sig själv att få ur sig känslorna så mår man bättre på sikt. Om man inte gör det då är risken stor att det kommer ikapp en så småningom

1 gillning

Hållet med skrik, är inte svårare än så. När jag gick på nätterna i skogarna så skrek jag ett antal gånger, nu är det gymmet som gäller där jag får ur mig frustration, aggression, sorg och ilska.

Hitta din tryckventil och använd den, inget hjälper av att låta det bygga upp inombords. Se till att få ut det, känns bättre sedan.

Jag fattar inte på mig själv.
Trots allt jävla skit hon gjort så kommer jag på mig själv med att sitta och hoppas på att hon ringer och säger “förlåt” “snälla förlåt allt jag gjort” “jag gör allt”

Varför sitter jag och tänker sådana tankar? Hon är kär i en annan man och har sagt att det är slut och har betett sig så omänskligt!

Hur kan jag sakna nåt sånt? Vill komma vidare!

jag har varit ute och vandrat omkring här lite. Är nu hos mina föräldrar över helgen i staden där dom bor. Jag mår skit! Fick en sån ångestattack så jag trodde jag skulle bli galen.
Jag saknar min fru så jag håller på att bli galen! Fan ta henne!

Skitliv!

3 gillningar

jag pratade med min snart exfru igår på telefon. Jag satt i soffan hemma hos mina föräldrar och hade en sådan ångest och kände sådan saknad efter min familj. jag sms:ade min dotter och frågade hur det var och vad dom gjorde. Hon svarade att hon saknade mig… jag.vill.inte.att.det.ska.vara.såhär!!!

Jag ringde upp min fru! Jag intalade mig själv att vi skulle prata om hur vi skulle ha barnen nästa vecka men jag ringde ju för att jag ville höra hennes röst. En röst dånade inom mig. Ring inte! Ring inte! Ring inte!! Du kommer bara må sämre och det förändrar ingenting.

Så jag ringde såklart! Stark som är… sure!

Allt kändes lättare när jag pratade med henne och allt bara lossnade igen. Jag bad om ursäkt för hur det var med stämningen på banken då jag inte ens tittade på henne och jag sa som det var att jag vill ju inte att det ska vara sån stämning mellan oss. Hur det än är så vill jag inte det… Sen sa jag att jag saknade henne och att det är fruktansvärt att inte få vara med min familj. Hon säger att hon saknar mig också… vi pratar ett tag och för ett ögonblick är det som om inget av detta har hänt. Hon säger att hon saknar mig och vill att vi träffas och har sex med varandra helt kravlöst. Vi har alltid haft mycket och bra sex! Jag har inte haft sex på snart 3 veckor och jag saknar närhet!!!
Vi kan inte bli tillsammans eftersom hon vet hur mycket hon svikit och så är hon ju kär.

Så mitt läge är alltså att på inte ens 3 veckor där jag hade ett liv med rutiner och såg fram mot sommaren och en renovering till att ligga i ett rum hemma hos mina föräldrar. Min fru är kär i en annan man och har svikit mig så grovt igen. Hon har gjort så att jag inte får träffa min barn när jag vill och så erbjuder hon mig att bli hennes KK!

Jag accepterar och längtar trots att jag är så förbannat förnedrad över hela situationen.

Hur har jag kunnat blivit så svag? Vart är min självrespekt? Varför längtar jag till nåt som jag vet bara kommer att förlänga min pina och där jag kommer att må dåligt över att behöva dela min fru med en annan utan att ha något att säga till om…
Jag är så jäkla svag! Den mest patetiska människan som finns känner jag mig som nu och jag vet att det här är så fel. Ändå kan jag inte låta bli att längta!

Föraktar ni mig nu för att jag är så svag?

Nej, men jag föraktar din sk. fru.

Lyckas med konststycket att vara otrogen mot två personer, samtidigt. Vilken genomrutten människa :nauseated_face: :face_vomiting:

4 gillningar

raderat

Jag kände att detta kom surt efter. Igår var fruktansvärd. Jag saknade henne och längtar tills vi träffas. Sen skickade jag ett sms och frågade hur lägenheten såg ut som hon skulle titta på. Det tog nästan en timme innan hon svarade och lika lång tid efter det igen.

Då började jag att tänka och känna mig som en åsna igen. För några månader sen så skrev hon till mig jämt, jämt, jämt, hörde hela tiden av sig. Sa att hon saknade mig och längtade till helgen osv.
Nu är det bara tyst. Hon bryr sig inte längre. Det är bara den nya antagligen…

Det gör så jävla ONT!!!
Varför ska jag nöja mig med så kaksmulor och lite sex när det passar henne. Det är fan sjukt att man ska hoppas på att få bli KK med sin egen fru som man älskar. Det här är ju en dröm för henne endast. HOn kan döva sitt dåliga samvete och i lugn och ro få ta farväl av mig som hon nånstans ändå älskar… För mig blir det ju tvärtom! Det blir en katastrof!!

fan! fan! fan!! Tror att det bästa är 0 kontakt…

ställer mig samma fråga som jag gör varenda dag. Hur kan jag älska och sakna detta egoistiska monster?

Jag ringde till vården nu på fm och väntar på att dom ska ringa upp i em. Jag ska försöka få nåt ångestdämpande eller sovtabletter eller nåt. Jag fixar fan inte det här alltså.

Jag har läst mycket här i forumet om alla tragiska historier och det ger mig så mycket hopp att se andra män och kvinnor som varit i samma helvete och klarat sig ut. Ni har alla min beundran. Själv vet jag inte om jag fixar det här. Jag har blivit så sviken och vi gick genom den här krisen för tre år sedan. Jag är helt förbluffad över att hon kan göra samma sak igen trots alla löften. Jag vet ju att det hänt men det går liksom inte in ändå. Kan man verkligen vara en sån människa? Det är liksom inte hon? Jag förstår inte…

Jag inser väl nånstans att det förmodligen blir lättare sen. Men egentligen… Ok! det blir lättare… Men, vilket liv ska jag leva? Jag kommer aldrig mer att lite på nån kvinna igen. Jag kommer att bli ensam för alltid. Ensam och jävligt bitter. Ungarna på området kommer ta omvägar runt huset eftersom “Där bor den där sura gamla gubben”!! Det är så jag ser min framtid. Sur och bitter som gnäller på allt och hatar allt och alla men som fortfarande sitter och väntar på att frun ska komma hem igen…GRRRRRRRRRRRRRRRRRR!!!

Svårt att ta in att jag en gång var popuiär bland tjejerna!

skitliv!

Du är inte bitter, du är sviken och trampad på!! Det jag vill ge är dig styrka att inte följa med i detta fula fula spel!! Se till att det blir hennes förlust!!! Att ställa upp som kk, är den sista sista förnedringen!! Jag har inga höga tankar om din fru, när jag läser detta!!! Fy! Jag är så imponerad av att du bara skriver, skriv allt du bara känner!! Ut med det!!! Min tankar är kaos idag! Ringde igår för att kolla när jag kunde hämta mina saker!! Skrev stolpar, stålsatte mig, var vänlig och artig, var nöjd efter samtalet, men idag är det lika skit igen! Styrkekramar till dig!!! Vi ska fixa detta!!

3 gillningar

En fråga till er alla som lämnat! Förresten så kanske det inte finns några sådana här? Verkar som om nästan alla mer eller mindre har samma historia som mig.

De blir lämnade “out of the blue” och deras respektive förra fru/man blir som en helt annan människa när det kommit fram. Detta var faktiskt nytt för mig och det kändes väldigt bra att höra det. Jag trodde nämligen innan att detta var ett beteende som endast min soon to be fucking ex-fru uppvisade. Det totala förändrade sättet. Likgiltigheten… fy fan… Hur som… Det som jag skulle fråga är hur vi som blir lämnade ska bete oss.

Vi är ju nere för räkning. Vi griper efter hamlstrån. Vi är beredda på att göra och gå med på saker som vi innan aldrig skulle drömma om att göra. Vi är så att säga helt OK med att bli ytterligare förnedrade trots att vi inom oss vet hur fel det är! Det jag undrar är om de som ni lämnar inte vill veta av er längre. Om de helt enkelt ber er fara åt skogen! De vill inte ha nån kontakt med er.

Är det lättare för er då att gå vidare med er nya eller bryr ni er inte övht?

Jag tänker lite att jag ska neka min psykopatiska fru att bli hennes KK under tiden hon fixar och trixar med sin nya lägenhet och sin nya man… Jag skulle vilja avsluta detta med lite respekt för mig själv åtminstone.

1 gillning

Vet inte om det där att be någon fara åt helvete är det bästa! Men visst skulle det kännas riktigt gott! Jag talade om att jag inte ville prata med honom! Fast det är inte sant!! Men jag gjorde det för att inte förnedra mig själv ännu mer!! Nej!! Vi ska inte krypa i leran vi ska upp på knä, för att sen resa oss!! Men ära och heder i behåll, hur svårt det än är nu! Bli ingen kk till henne!! Du är värd så mycket bättre!!! Stryka!!!

2 gillningar

Jag hade ett mantra under hela den här tiden och det var att göra rätt. Göra rätt för framtiden. Att kunna se tillbaka på den där tiden och känna stolthet. Veta att jag gjorde så gott jag kunde i alla lägen. För mig själv, mina barn och även för honom. Jag försökte stå emot alla impulser att hämnas. Alla impulser att krypa. Alla impulser att avreagera mig på honom. Alla impulser att svartmåla. Det lyckades inte till 100% och jag kämpar fortfarande med några delar men jag har som mål att göra mitt bästa. Försöka att se långsiktigt.

5 gillningar

Jag lämnade min fru. Jag bestämde mig för det när jag låg bredvid henne och funderade på om jag skulle ha lättare att få ihop det med en gift kvinna som jag spanat in om jag använde mitt äktenskap som täckmantel eller om jag var fri och ledig. Jag såg mig själv utifrån, frågade mig själv om jag insåg vilket kräk jag blivit och undrade vad mitt 10-12 åriga jag skulle sagt eller tänkt om mig om vi hade träffats. Det var där och då jag tog beslutet. Något regelbundet, aktivt sexliv har vi inte haft på länge. Inte mycket - faktikst ingenting - fungerade mellan oss. Ändå ville hon fortsätta. Jag var hennes sociala och ekonomiska trygghet. Att relationen och hemmet sög energi ur mig spelade mindre roll för henne. Den energi som hemmet och relationen ska ge fann jag i jobbet och hos arbetskamrater. Det var också en bidragande orsak. Nu har domen om äktenskapsskillnad kommit, överklagandetiden går ut i slutet av den här månanden, hon har flyttat till en lägenhet men har saker kvar i huset. Bilen står på henne men jag står för försäkring, skatt, reparationer och bensin då det är jag som använder den. Jag har en annan bil på gång. Hur som vill hon att vi ska umgås men jag vill kapa banden så mycket som möjligt. Vi har ett barn som snart blir 15. Blir det då lättare om den jag lämnar ber mig flyga och fara? Tja, det skulle vara betydligt lättare än att bli ombedd att komma med saker, att skjutsa hit och dit, att hon fixade saker själv istället för att be andra (mig och grabben). Under hela den här tiden har hon använt oss som betjänter och förväntat sig att vi ska plocka upp efter henne och underdåningt efterkomma hennes befallningar men så fort grabben bett om hjälp med något har han fått höra “jag är inte din slav”. För mig och pojken är det en befrielse. Nej, jag lämnade inte för att jag hade någon annan. Jag lämnade för att jag inte stod ut med att plocka upp och diska av efter en vuxen människa som inte gjort något hushållsarbete på tre dagar när jag varit bortrest i tjänsten och hion hemma hela dagarna och sedan skyller hon på att grabben inte har plockat undan efter sig. Så konstigt då när hon inte gör det själv heller.

Respekt!!! :grin:

1 gillning

ja jag ska försöka! Svårt bara när det bara blir svart!

1 gillning

@Sorgsen_man jag har varit i din sits för ett år sen , min exman betedde sig på samma sätt. Hittade en 14 år yngre snärta på sitt jobb. Var otrogen ett tag innan jag fick veta det. Innan han flyttade gick han runt till vänner och berättade att han träffat en ny fast vi fortfarande bodde tillsammans. De tyckte han var så pinsam. När han flyttat från mig så kom han och grät och vi hade sex flera ggr.
Men han hade henne oxå. Jag vet inte om jag hoppades att det skulle bli vi igen eller vad jag ville då men jag var oxå helt under isen , det var en hemskt tuff tid.
Till slut tröttnade jag på att köras med så jag smsade hans nya om hur han betedde sig. Men hon verkade inte ta det så hårt. Han blev så arg på mig och jag hade skaffat mig en ovän för livet. Helt galet att jag fick ta skiten …
Han är en loser i mina ögon , jag kommer aldrig lita på den mannen igen. Han är min dotters pappa men jag orkar fortfarande inte ha honom i min närhet . Jag tycker han är patetisk då dottern endast är hos honom varannan helg. Han bokar resor och åker hit och dit med sin nya under sina barnfria dagar, han lever livet och ansvaret för dottern har han tydligen endast varannan helg. Men jag försöker jobba på mig själv , har dejtat ett par stycken men nej jag orkar inte engagera mig i ngn annan. Jag måste och vill bygga upp min självkänsla och mitt självförtroende igen. Målet i år är att göra Tjejklassikern, Tjejvasan fixad.
Mitt tips är att gå och prata med ngn, så skönt att få ur sig sina tankar som snurrar hela tiden. Det kommer ta tid men det blir lättare. Jag tänker oxå att jag vill inte leva med någon som inte vill vara med mig eller som visar att jag är viktig för den personen.
Jag känner verkligen med dig och vet att det är så tuff tid. Men gråt , skrik och prata och jag fick även ångestdämpande tabletter som jag tog innan jag gick och la mig på kvällen.
Många kramar till dig , man klarar alltid mer än vad man tror ! :heart:

3 gillningar

Tack Marie! Så härligt att höra någon som gått så stark ut ur sån här skit.

Hennes far var förresten och hälsade på mig idag och hörde hur det var med mig. Han blev lite chockad tror jag när jag berättade min version om vad som hänt och även hennes tidigare svek.
Han sa att han var besviken på henne. Jag tror fan att han skämdes å hennes vägar. Det känns i alla fall bra för mig för det är människor som jag respekterar väldigt mycket.

Även jag fick sömntabletter idag utskrivet. Har tagit en för en timme sen och väntar på att den ska kicka in!

Känns rätt ok nu ikväll faktiskt. Kniven i bröstet känns inte heeeeela tiden, eller den är åtminstone still.
Ja det är en tuff tid. Faktiskt det tuffaste jag varit med om men jag vill inte vara hennes jävla dörrmatta längre. Hon kan fara åt skogen…

5 gillningar

Jag har skrivit brev med alla min vrede, ångest, dra åt helvete flera gånger. Allt negativt som jag kan komma på blev mycket. Kommer aldrig att skicka detta!! Men det rensar bra, bara att läsa igen och igen. Dags att ställa sig på knä och börja sin resa. Kram

2 gillningar

Just så vi är inga dörrmattor länge!!! Styrkekram

1 gillning