Jag träffade för 1 år sedan en fantastisk man. Det började som en vänskap vilken snabbt utvecklades till det mest passionerade förhållandet någonsin. Vi har det fantastiskt bra, han är min bästa vän. Vi kan prata om allt. Vårt sexliv är perfekt. Vi har sex i stort sett varje dag och det är extrem passion mellan oss. Han är otroligt snygg med en fin kropp. Han är också den snällaste människa jag mött. Han gör allt för mig. Renoverar min lägenhet, tar så väl hand om mina barn. Han bekräftar mig, ger mig all sin kärlek. Jag har aldrig känt så här för någon. Visste inte ens att det går. Jag hade njutit av livet totalt om det inte vore för min svartsjuka inför hans ex. Han var tillsammans med en tjej för ca 2 år sedan som styrde honom. Han gjorde mycket för henne och stannade längre i relationen än vad han ville. Tillslut lämnade han henne, bröt all kontakt och har inte haft kontakt på snart två år. Han tycker inte om henne. Känner nästan hat då hon behandlade honom dåligt. Det värsta är att jag är så sjukligt svartsjuk på henne. Jag googlar och gräver. I somras tog jag mig in på hans mejl. Återskapade gamla mejl. Såg allt de skrivit plus att det var bilder när de hade sex. Jag kan inte njuta av mitt liv. Bara tänker på henne. Att han legat med henne, älskat henne. Krusat för henne. Jag skriker gapar anklagar honom. Jag kan knappt sova. Han är väldigt tålmodig men det börjar tära på honom. Vad ska jag göra???
Sök hjälp. Du behöver hjälp.
Jag sökte hjälp och fick samtalsstöd. Men denna människa bara anklagade mig. Sa att jag måste sluta med det jag gör osv. Jag är mycket väl medveten om att jag måste sluta men hur då?? Hon inledde allt med att berätta om hur det är i förhållanden där den ena kontrollerar den andra och talar då om att dessa relationer oftast börjar med extrem passion osv osv. Inget som hjälpte mig. Det blev snarare värre.
Av vilken anledning är du svartsjuk på någon som han haft före dig? Du skriver att han nästan hatar henne. Du tror inte han kommer att göra det med dig också? Vill du ha en karl som levt i celibat innan han träffar dig och kan ge dig det han ger får du nog leta. Jag betvivlar du kan hitta någon. Skit i vad han gjort innan han träffade dig. Det har du inte ett skvatt med att göra. Det är här och nu som gäller. Kan du inte låta det gamla vara glömt föreslår jag att du lämnar honom. Det är inte rätt av dig att ställa honom till svars för något som han har släppt.
Jag har inte själv erfarenhet av terapi men kanske @Noomi kan tipsa?
Jag tänker att du måste bottna i dig själv varför du gör så för att kunna sluta.
Tjaaa… nu vet jag inte vilken sorts terapeut du träffade, psykodynamisk eller KBT eller var det kanske en kurator utan terapeutinriktning…
Men det som man så här ganska enkelt kan konstatera är väl iaf att den du träffade hade rätt i sak, för du måste ju sluta med det du håller på med. Men det som du kanske mest behöver är väl att börja nysta i varför du håller på som du gör och sedan bearbeta och försonas med vad det än är?! För jag skulle bli förvånad om det här kom som en blixt från klar himmel med honom och att du aldrig har känt av den här typen av tankar beteenden tidigare. Iaf i relationer, eller under vissa tider av relationer, där du möjligen inte känner dig helt säker på den du är med och känner att du själv emotionellt har en form av “övertag”.
Det finns nog ingen shortcut (som jag känner till iaf) där och det logiska förstår du väl säkert även själv… så då uppstår ju frågan varför du helt grundlöst håller på och snokar, gapar, skriker, anklagar osv. trots att du garanterat själv förnuftsmässigt förstår att det är en säker väg mot undergång.
Innan du har fått insikt om vad det beror på hos dig själv och kunnat bearbeta det som din, enligt din egen utsago “sjukliga svartsjuka/kontrollbehov” egentligen beror på så hjälper förmodligen ingen logik och inga förnuftsargument i världen.
Du är exv. rasande och hatisk mot hans ex för att hon styrde och kontrollerade honom “som är så snäll”… och sedan gör du samma sak själv. Så nästa fråga som uppstår blir ju vad det egentligen är som han behöver och som leder honom från en kontrollerande/dominerande kvinna till nästa. Ni flyttade ihop tämligen direkt, han gör allt för dig och för dina barn, han renoverar din lägenhet och tar hand om dina barn och sedan har ni sex varje dag och alla är så lyckliga (enligt den andra tråden) och dina barn älskar din nye man… förutom då det faktum att du har detta problemet inom dig.
Sök efter en psykodynamisk terapeut innan detta har gått för långt och han återigen är redo för att försöka igen, men med någon annan än dig. Någon som förmodligen kommer att vara av samma personlighetstyp iaf om han inte själv tar sig en ordentlig funderare på vad han dras till och varför han (och faktiskt även du) kastar sig huvudstupa in i samboskap etc. utan att egentligen ha lärt känna den han/du flyttar ihop med ordentligt, med beteenden/personlighetsdrag som han förmodligen trots all initial attraktion ändå har svårt att uthärda i längden.
Sedan så tänker jag att om du har inställningen att den du går till “anklagar dig” när hen ifrågasätter det du håller på med så börjar det inte bra. Du måste själv vara redo, beredd och öppen för att bli utmanad och ifrågasatt (definitivt inte liktydigt med anklagande, men var det faktiska anklagelser och inte mest du som gick i försvarsposition, då var det ingen bra terapeut, om det ens var en terapeut), annars är det meningslöst. Men förmodligen behöver du en terapiform som tillåter att saker får växa fram och att det får ta sin tid. Det här är troligen inget som enkelt låter sig avklaras mha förenklade checklistor och några få gångers möten. Du kommer dessutom med all sannolikhet att få investera monetärt i detta själv… det kostar en hel del och tar ordentlig tid, men kan mycket väl visa sig vara ditt livs bäst investerade kronor.
På något/många sätt så fyller ni förmodligen varandras behov… iaf. initialt. Så ni borde egentligen båda två, men var för sig, ta reda på vad dessa behov som ni har egentligen grundar sig i. Inom er själva 
.
PS: Han var tillsammans med sin förra i två år… det kan ju vara värt att tänka på för jag uppfattar att ni ännu inte nått den tidsrymden ihop, utan har varit tillsammans förhållandevis kort tid. Så, två år stod han ut förra gången… och det kan ju vara värt för dig att hålla i minnet 
Vi har en otrolig relation. Det kan låta som om jag skriker och gapar jämt. Men faktum är att vi aldrig bråkar i princip. Vi skrattar hela tiden och har alltid så roligt. Vi tar hand om varandra, stöttar varandra jämt. Vi gör karriär inom en tuff gren och vi bär fram varandra. Är vi ifrån varandra pratar vi i timmar i telefonen. Varje kväll masserar vi varandra, filar fötter eller bara ligger och tar på varandra. Vi har ett otroligt sexliv. Kramas pussas hela tiden. Är alltid nära varandra. Allt är som i en dröm. Förutom att jag ibland ca var 4-6 vecka hamnar i ett mardrömstillstånd när jag tappar all sans och balans. Jag blir helt övertygad om att hon hans ex ska komma och ta honom ifrån mig. Jag anklagar honom för att träffa henne bakom min rygg säger fruktansvärt elaka saker. Gråter skriker. För mig är det total verklighet jag tror verkligen på att det är sant. Han höll relationen med den kvinnan hemlig i början av vår relation för att han skämdes. Jag fick själv luska ut genom att gå in på hans mejl då det kändes som hans story om sitt liv inte stämde. Det var ett enormt svek i mina ögon fast jag förstår honom också då han haft det väldigt tufft och ville vänta med att berätta. Det jag gör är inte ens i närheten av vad han gått igenom med henne vill jag lova.
Jag har haft en otroligt tuff bardom med svek, psykisk sjukdom runt mig och alkoholism. Är ständigt beredd att bli sviken. Har gått i kbt i åratal och har fungerat väldigt bra. Men när jag mötte denna man. Min stora stora kärlek. Den jag vela livet känt att jag saknar. Då brister det. Tanken på att vara utan honom är outhärdlig. Jag jobbar varje dag med mig själv. Försöker intala mig att jag är värd honom. Min självkänsla är inte hög. Han har också haft det tufft. På många sätt tuffare än mig. Han har lixom jag jobbat med sig själv i åratal via samtalsstöd. Men han känner exakt som jag. Att jag är för bra för honom. Han tror jämt att jag ska lämna honom. Att någon annan ska ta mig ifrån honom. Han är svartsjuk i nutid jag på ex. Vi bägge älskar varandra extremt mycket men ingen av oss vågar lita på att det ska få vara så här bra. Ingen av oss känner oss värd den andre. Skillnaden är att när han e svartsjuk är han gullig och söker bekräftelse. När jag blir svartsjuk gör jag allt för att stöta bort honom. Det är en skyddsmekanism från min sida. Min sambo är inte i närheten av att lämna mig. Han har friat och vi planerar att gifta oss. Han vill inte leva ett liv utan mig. Men mitt beteende tär på honom. Han blir osäker på om jag älskar honom tror att jag är påväg bort. Han blir oxå förbannad eftersom han gör allt för mig och barnen. Allt! Jag önskar bara att jag kunde sluta tro att han vill ha henne tillbaka. När jag tänker på de två tillsammans känns det som att det är i nutid. Min hjärna samarbetar inte med sitt logiska center. Det äter upp mig att tänka på att han hållit om henne, att de haft sex. Att han älskat henne. Enligt honom älskade han henne aldrig. Tyckte om henne i början och hon var först snäll. Visade sig sedan vara psykopat. Fattar inte att man stannar i det så länge. Då borde hon vara speciellt. Ältar och ältar. Ser de hemska sexbilderna framför mig. Ångrar på det sättet att jag gick in på mejlen. Fan va jobbigt detta är 
Du menar att det var ett enormt svek från din sida att gå in och luska på hans privata mejl va?
Jo det var det! Jag vet att det var ett svek. Jag har bett om ursäkt för det.
Nb
Du behandlar han väl inte så bra själv med tanke på att på att du skriker och gapar på honom, samt snokar i hans mail (vilket för övrigt är kriminellt). Låter nästan som att du kan ha borderline, känner flera som har den diagnosen och samtliga är sjukligt svartsjuka och livrädda för att bli lämnade.