Strunta i andra

”Börjar man väl se sig omkring för att ta reda på om de andras insatser är lika stora som ens egna så saktar maskineriet automatiskt farten och kan rentav stanna. Man kan inte förmå folk att inse sin plikt vare sig genom tvång eller utskällning; det enda sättet att lära någon något – man, kvinna eller hund – är att föregå med gott exempel. Ge fan i vad nästan gör, ansträng dig själv, lugna ditt eget samvete, håll på din egen heder. Om de andra inte gör likadant kan det inte hjälpas och inte ändras – minst av allt genom att man gör åthävor och skriker ”slöfockar!” eller stannar och med förnärmad min väntar på att de ska hinna ifatt en.” (Novellen ”Indragen permisson” av Nicholas Monsarrat från novellsamlingen ”Båten som dog av skam” s 63, Bonniers förlag 1955)

4 gillningar

Och banka in vett i andra människor går inte? :face_with_raised_eyebrow:

Tänkvärda ord :+1:

Det är dock något jag behöver bli betydligt bättre på.

På jobbet kan man gå o störa sig på en del kollegor som sitter med gam-nacke o garvar åt telefon halva arbetspasset, vilket gör att en annans arbetsbörda ökar…sånt stör mig, kanske mer än det borde,

Nu när det kommer till att dela på ansvaret mot barnen så kan jag störa mig på att samhället anammat nått kommunist resonemang där föräldrarna ska “bidra efter förmåga”, tjänar man mer än den andra så ska man ta en större del av barnens kostnader.
Tanken är kanske god i botten, men det blir ju snett som satan i praktiken. I mitt eget fall så skiljer det rätt ordentligt i inkomst mot exet, men inte på grund av att jag är speciellt välbetald. Det beror på att jag snittar 20-25tim övertid/vecka o mitt kära ex sitter hemma utan inkomst o tycker att hon är sjuk o försöker söka alla bidrag som finns…

2 gillningar

Då flrstår jag att det svider.
Jag pratade just med mitt x. Han jobbar mycket men tjänar hälften så mycket per timme. Jag tar större ansvar för barnens stora utgifter, nu är körkort det mest aktuella. Det känns helt ok, för barnens skull. Däremot kan det fortfarande gräma mig att han fick ca 200 000 mer än mig efter separationen. Både för att jag frivilligt var generös, men det räckte inte. Han gamade åt sig ca 100000 till på slutet. Men jag kan leva med det.