Min partner har varit sambo en narcissist/psykopat (jag vet ej korrekt diagnos) vilken vägrar släppa taget om min partner trots att hen flyttade ut för 2 år sedan. De har barn tillsammans och min partners ex har träffat en ny men räknar ändå med att min partner ska skärpa till sig, lämna mig och flytta ”hem igen”…
Jag behöver lite råd och hjälp hur jag ska bete mig i denna situation? Min partner är fullt medveten om situationen och hur absurt deras liv varit.
Min partner mår ännu verkligen inte bra, hur kan jag stötta och hjälpa på bästa sätt?
Finns det information som kan hjälpa mig/min partner?
Tacksam för all info och råd jag kan få 
1 gillning
Snart ett år sen jag skrev såg jag nu och så mycket har hänt…
Vi hittade tillbaka till varandra tillslut och flyttade in ett hus i en annan stad för att komma bort från allt.
Det visade sig att jag haft rätt hela tiden när jag helt plötsligt fick ett sms från människan i oktober att de haft ett förhållande hela vintern och våren då hon hade gått in med tron att vi skulle skiljas eftersom vi flyttade isär. Hon hade tagit reda på att vi köpt hus och han hade slutat svara henne när vi flyttade i augusti och hon inte fattat något. Hon ville vara snäll mot mig så att jag skulle få veta att de levt familjeliv och att hon nu förlorade. Som om jag skulle tycka synd om henne och hur dem nu hunnit med familjeliv har jag ingen aning om eftersom han antingen jobbat eller varit hos mig dem gångerna han inte varit “ute och gått”. För att vara extra snäll skickade hon även skärmdumpar som han skickat till henne i somras från Instagram så att jag skulle tro henne eftersom att jag inte svarade efter ett tag om vad han sa till mig.
Mitt liv rasade igen. Han kom in från garaget när hon hade skickat första sms och såg direkt att jag visste. Han bröt ihop totalt och sa att han varit en otrogen idiot som förstört allt. Han hade äntligen hittat sig själv igen och mådde bra men nu krossade han mig istället. Samtidigt tyckte han att det var skönt för nu visste jag allt även om han velat berätta men visste inte hur för han ville inte förlora mig. Han sa att han visst har samma värderingar som mig om otrohet men hamnade i någon slags bubbla och stängde av. Det är kanske man gör för att orka med ett dubbelliv, men jag vet inte.
Det har blivit många tårar och prat sen oktober men dagarna går bättre och bättre.
Har raderat det hon skickade men finns kvar på något vis ändå i huvudet. Idag tror jag att jag skulle kunna möta henne med huvudet högt utan att vilja säga till henne att hon visste att han var gift och hon valde ändå att gå hela vägen med honom. Inte så svårt att kolla upp om någon är gift.
Vi tar nu en dag i taget och han kollar alltid läget med mig och ser till att jag mår bra. Just nu känns det som att vi kommer att fixa det men det får tiden utvisa. Min tillit är inte hundra och vet inte om den någonsin kommer bli det igen.
5 gillningar