Du förklarar allt på ett underbart sakligt, lättläst sätt @man1967. 
Du anklagar inte och du dömer inte heller. Respekt!!
Jag skulle gissa på att du någon gång i tiden blivit väldigt sårad av en kvinna av samma “sort” som TS skriver om? Gått genom samma helvete, men förlikat dig med att vissa frågor aldrig blir besvarade, och/men lämnat det bakom dig?
Jag håller med dig om att TS kvinna verkar ha stannat i förnekelsefasen. Känner igen tecknen så väl. Det där med att hota med självmord, ge dåligt samvete för att barnen kommer att bli ledsna och liksom utplåna sig själva som personer för att bli någon som bara finns till för att behaga. Det är ett väldigt effektivt sätt/spel dom kör med och väldigt förvirrande. Man tänker “så här fin och omtänksam har hon aldrig varit tidigare” och “varför har jag aldrig sett dom här underbara sidorna hos henne tidigare”?
Känslor kommer som säger att vi fixar det här tillsammans. Nu har jag satt ned foten! Nu vet vi vad som gäller och nu går vi all-in för att rädda den här familjen - tillsammans!
Den egna stoltheten och viljan för att stå upp för sig själv mals successivt ned när man hela tiden för höra hur underbart allt ska bli, hur bra man är och hur man helt plötsligt blir behandlad med en ny respekt!
Inte kan väl en sån människa ljuga - väl?? Inte sviker väl en människa ber om nytt förtroende och en sista,sista,sista chans sådana starka löften?
Inte tusan kan man på en miljon år då tro att den människan går bakom ryggen en gång till? Inte efter de ord dom sagt?
Mitt X-fru sa precis som det var till mig samma dag som hon erkänt att det fanns en annan igen ändå. Kall som is, oigenkännlig, rastlös. Av den varma kvinna jag kände henne som fanns det inte ett spår kvar.
Jag stod förstenad och tittade på. Jag kunde inte ta in det hon sagt. Kunde inte förstå att den här kvinnan som sagt sådana starka ord tidigare nu helt plötsligt var som en främling. Som om någon satans ond demon tagit över henne. Jag ville bara ruska om henne och be henne bli som vanligt igen!
Hon tittade på mig och sa "Du hade rätt ******! Förra gången (otroheten) brydde jag mig inte ett skit, men den här gången bryr jag mig faktiskt! (ja eller hur)
Jag var bara rädd för att bli ensam!
Det är där skon klämmer! Ensamheten…
Rädslan för det okända. Rädslan för den påtvingade ensamheten. Den gör att vissa människor säger och gör nästan precis vad som helst för att slippa den.
Jag kan nästan ta gift på @Enannan att allt du nu får höra från din fru bara är hennes rädsla. Hon vill inte ha dig! Hon vill eller kanske bara behöver någon. Jag befarar annars att du står där precis som jag gjorde om inte allt för länge.
En annan spännande man kom in i hennes liv och vips är alla fina ord och löften som bortblåsta. Dom betydde inte ett dugg. Dom kanske inbillade sig att dom menade dem när dom sades men det var bara det lilla övergivna barnet i dom som fick panik.
Det här är väldigt obehagliga människor. Dom har förmodligen svikit människor så länge så dom har lärt sig att leva med det på sitt samvete.
Jag tycker att du ska stå på dig. Ge inte efter igen. För egentligen? Vem fan gör så här mot sin familj från första början? Skulle du kunna se den människan som ska stå dig närmast i livet i ögonen vid middagen efter jobbet om du haft ett sexpass med en annan på lunchen?
Hon kommer inte att förändras. Om hon verkligen velat det så hade hon bett dig om tid. Hon hade självmant sagt att hon skulle börja gå i terapi och velat förtjäna ditt förtroende igen. Utan hot och utan löften som hon innerst inne vet hon aldrig kommer att hålla!
Kan tänka mig att om 100 olika mäklare kommer fram till 3 miljoner i marknadsvärde, så kommer hon propsa på 5 miljoner!
