Här måste jag ändå invända lite. Delad tid med barn efter en separation eller skilsmässa är ju för barnens skull, inte för svikna mammor eller pappor. Ofta kan en partner som lämnar ändå vara en bra förälder och genom halva tiden fortsätter barnets kontakt med båda sina föräldrar. Sen finns det många exempel här på forumet på lämnade som också är usla föräldrar, och då blir det såklart dåligt. Men på en samhällsnivå tycker jag ( som lämnats och som inte heller ville leva utan mina barn halva tiden) att det är rimligt att utgå från att barnet får tillgång till båda sina föräldrar.
Min erfarenhet är att jag faktiskt inte på något sätt känner att jag missat livet med mina barn, nu när de är äldre, trots att jag inte sett dem eller pratat med dem varje dag. Vi har ändå alltid varit nära.
Det är mycket smärtsamt som händer en i livet som man inte hade velat eller räknat med. Livet kan bli bra ändå. Man utvecklas och förändras också av kriser. Jag tror att det ofta är våra ganska naiva föreställningar om att just ”vi” ska klara oss från kriser som gör att vi faller så hårt när de ändå inträffar.
Absolut jag håller med om att det kan fungera bra i många fall där föräldrar varit jämställda och barnen är större. Nu menade jag inte alls att man inte ska sträva efter delad tid med barn, eller att barn inte ska kunna bygga en bra relation med båda föräldrar.
Men. I mitt fall har jag varit som ensamstående i stor sett sen min son var 1,5. Då checkade pappan ut. Även innan dess var vi mycket ojämställda. Sen levde vi tillsammans i tre år innan det tog slut. Resultatet var att min son inte påverkades så mycket när pappan flyttade ut och försvann i stort sett i 10 månader. Han hade så pass stark anknytning till mig.
Nu efter närmare två år har pappan insett hur fel han har gjort, även om han aldrig skulle erkänna detta för någon. Allt är ju mitt fel så klart… Och nu vill han helt plötsligt ha vår son varannan vecka. Det passar honom prefekt för han har adhd och då kan han slå av och på, ha saker tydliga och ordnade för sin egen skull.
Jag menar att vi borde i större utsträckning hitta lösningar som utgår ifrån just barnet. Hur barnets anknytning ser ut, barnets ålder osv. Barn som gråtande slit från den förälder de har startats anknytning till på regelbunden basis kommer att bära känslomässiga sår, så är det bara. Att ha delad tid behöver inte alls innebära varannan vecka. Det kan vara 60-40 eller 70-30. Det kan vara kortare intervaller. Osv. Jag har läst att Sverige är det land i världen där just varannan-vecka-modellen blivit så etablerad och tycker inte det är bra.
Jag ska tillägga att detta nya krav att ha vår son på 50% sammanfaller exakt i tiden med att mitt ex och hans flickvän flyttar ihop. Han har med andra ord hittat en annan person som kan hjälpa honom i föräldraskapet. Jag tror aldrig någonsin att han skulle ha vågat göra anspråk på det ansvaret utan hennes hjälp, eller klarat av det för den delen. Min son säger själv att han tycker bättre om flickvännen än om sin egen pappa, vilket i och för sig är sorgligt men… det är ju ändå pappan och jag som ska dela på barnet. Inte jag och flickvännen…
Jag har fram tills nu varit i den sits du beskriver lite. Min son har aldrig tyckt illa om sin pappa men han har ibland protesterat att åka till honom, vilket har resulterat i hatstormar från pappan gentemot mig. Det är två situationer som är jobbiga på olika sätt, men för mig, så som jag fungerar så är ändå smärtan att bli fråntagen mitt barn större.
Jag blev förvisso inte bedragen (tror jag) men oj vad jag kan känna igen mig i känslan av osäkerhet och ifrågasättande. Jag har skämts och känt mig som en idiot så mycket. Att där gick jag och fantiserade om en framtid tillsammans medan han kokade upp helt andra planer.
Samma här, dock med problemet att en av de saker jag gärna ville var att leva i en familj… Ja har haft ljusare stunder under den här tiden som gått sedan separationen. Men det här med att han nu ska ha familj och uppleva precis det jag ville med någon annan har väckt till liv känslor som jag trodde att jag hade mer eller mindre kommit tillrätta med.