Hem | Så här skiljer du dig | Juridik | Sök advokat | Träffa psykolog | Artiklar

Sorg

Hejsan

Jag heter Carina, snart 42 år och nyskild från en tioårig relation.

Det har gått fem månader nu och jag sörjer så mycket fortfarande. Gör så ont i själen och hjärtat. Jag bad om att få komma hem för några dagar sedan men fick kalla handen. Han är sårad och kan inte förlåta mig, han tror inte på oss längre. Det gör ont.

Jag har varit sårad länge i relationen, inte känt mig älskad, vi har haft det kämpigt men jag älskar honom. Det gjorde bara för ont tillsist att leva med honom och jag hamnade i en kris. Tillsist sa jag att jag ville skiljas och han gjorde inget motstånd utan sa att han också ville det. Jag tror att hans känslor tog slut för längesen.

Det är säkert bäst så här för oss båda och för barnen. Men jag har så ont och jag vet inte riktigt vad jag ska göra för att läka.

Hur gjorde ni, vad skänker tröst, hur bygger man upp sig själv igen?

Varma kramar till er alla :heart:

2 Likes

Hej och inte välkommen. För det är tråkigt att människor ska behöva vara här…
Jag är tre månader in i min separation och det pendlar från minut till minut.
Jag blev lämnad och var eller rättare sagt jag har aldrig velat eller haft en tendens till att slänga in handduken.
Älskar fortfarande mitt ex men insåg snabbt att hon är färdig med mig för längesen.
Allt handlar för den som blivit dumpad att hålla näsan över vattenytan och försöka överleva.
Jag gymade helatiden i början och åkte till kompisar och sånt. Mycket promenader blev det med.
Bio har jag varit på i min ensamhet och just nu. Just i skrivande stund känner jag att jag lever. När väl all sorg är borta börjar mitt liv.
Så träna och gå är en bra sak och att acceptera att det som vart finns inte mer. Men det tar tid.
Det jag tänker mycket är att jag kommer bli en bättre man än den jag var tidigare och har lärt mig mer.
Mitt liv idag flödar av längtan till det som kommer efter denna sorg. Då jag reser mig upp och borstar av all skit starkare och tryggare än någonsin.

Vad var det som fick dig att vilja skilja dig?

2 Likes

Hej Andreas

Tack för ditt svar. Min sorgereaktion den senaste veckan är väldigt stark. Är helt förlamad av sorg och gråter mycket varje dag.

Jag ville skilja mig för att det gjorde för ont att stanna kvar. Nu gör det ännu ondare. Förhoppningsvis kommer det att bli bättre.

Skönt att höra att du har sånt framtidshopp och sådan tro på att det kommer bli bättre. Jag har svårt att känna det just nu men ibland glimtar hoppet till exempelvis när jag bygger nya fina minnen med barnen. Då kan jag känna att allt nog ska ordna sig :heart:

Ja haha som sagt minut för minut… idag föll jag pladask… sitter i skrivande stund och tårarna har ingen hejd.
Jag måste vara en hemsk man att leva med?
Har jag verkligen gjort alla så illa när allt jag menar är väl?

Satte upp tavlor på mina barn i hallen nyss och började stört tjuta för det saknas två tavlor på mina bonusbarn som jag sett som mina egna i 11 år…

Jag förstår att mitt ex lämnade mig det gör jag… jag har accepterat det med.
Men mina känslor har aldrig svalnat för henne utan mer tvärtom.
Jag drack förmycket… inte så att jag inte klarade av att sköta mitt liv men det var 2-3 dagar i veckan när jag var ledig. Finns massa skit bakom drickandet och jag hade givetvis gjort allt för att det inte skulle vara så.
Den enda sak jag kommer fram till är att man är två om att ta hand om förhållandet.
I framtiden vill jag jobba tillsammans med min partner. Det trodde jag att mitt ex och jag gjorde men jag hade fel… jag är inte bitter… inte alls…

Jag vet inte vad som gjorde att du var tvungen att lämna?

1 Like

Förstår att det är tungt samtidigt som det känns orealistiskt att läsa om att du saknar dina bonus barn.

Jag hade 3 barn med mig in i vår relstion. Då var de 2, 7 och 11år, idag 12, 17 och 21. Mina barn har vuxit upp med exet som deras fadersfigur. Jag gråter för att han inte har något intresse av mina barn. Över 10 år och inga känslor för dem. Inte konstigt att även jag kände mig oälskad.

Idag har jag iaf inte gråtit hela dagen. Igår grät jag konstant och somnade på en blöt kudde kl 03. Jag har överlevt en tidigare separation men det var inte så här tungt. Hela jag går sönder denna gång.

Varm kram till dig :heart:

1 Like

@Ensammen usch stackare! Jag grät med hela dagen igår. Från jag vaknade tills jag somnade och idag har jag gråtit lite mindre.
Men känner mig så tom inombords…
ja jag har nog tagit hand om hennes barn mest tror jag. Så hon har kunnat jobba. Och det har inte gjort mig nått. Jag älskar ju dom…
Nu går alla runt och anklagar mig för allt och då får det väl vara så. Jag kommer alltid finnas där ändå vad som än händer. Det är bara att jag måste sörja klart först.
Har oxå överlevt ett uppbrott tidigare från mina barns mamma… det var tufft men som du säger så känns detta mycket värre.
Jag tror att när väl mitt ex träffar lite andra killar kommer hon nog inse att hon hade en väldigt fin man iallafall…
har du Netflix så kan jag rekommendera en film som heter vacation eller nått. Fy fasen vad rolig den var…

1 Like

Ja, usch, undrar vad det beror på att det gör ondare denna gång. Om det kanske är det att det var sista gången jag bildade familj. Ska inte ha fler barn nu och bonusfamiljelivet lockar inte i tanken. Jag har ju så många barn redan.

Ska försöka se film någon dag och koppla av. Har kunnat börja göra det nyligen. Tog ca fem månader före jag kunde koncentrera mig tillräckligt.

Hoppas att du har en fin kväll :pray:

1 Like

Ja jag har svårt att koncentrera mig oxå. Är just nu jätte förkyld så har inget val att försöka titta på nån film.
Ja frågan är varför det gör så ont.? Är 41 nu om en månad och känner att man har börjat ge upp lite. Har haft och gjort allt jag ville göra. Nu har jag bara skulder.
Och allt handlar just nu i att vårda sina känslor så gott det går. Är typ oförmögen till nått annat känner jag…

Ja, det är inte lätt :heart:

Jag har bett om att få träffa exet och prata så imorgon kommer han förbi på lunch. Allt gick så fort så jag kanske behöver få prata ut. Har inte varit mogen för det tidigare. Det har gjort för ont i mig. Nu är saknaden större än smärtan och jag kan inte annat än berätta vad jag känner. Får se om det lättar eller om jag dör lite till.

Imorgon ska jag på promenad med en väninna. Det tror jag är bra för mig. Har varit förlamad i sorg i några veckor och studerar på distans.

Hoppas att du kryar på dig snart :pray: