Vi separerade för 4 månader sen efter 30 år tillsammans. Själva flytten och så var odramatisk och vi har aldrig varit osams, tvärtom vi har hjälpt och stöttat varann mest med praktiska saker. Det här var på mitt initiativ, och det har verkligen gått upp och ner. Tyckte till en början att det här går ju jättebra, funkade bra med grabben också, och jag höll mig som sysselsatt.
Har varit i kontakt med andra karlar genom messenger, och hamnade faktiskt isängmed en, men det vet inte exet om och han betydde inte så mycket, och inte dom andra heller.
Nu har situationen dock ändrats dramatiskt.
För ett par veckor sen sen fick jag av pojken veta att han tagit hem en dejt till “vårat” hus, han hade glömt framme vinglas. Till en början förträngde jag och förnekade inför mig själv vad som troligtvis hänt där. Helgen efter hamnade jag och exet i säng där, och först några dagar senare fick jag bekräftat att det visst hänt saker där. I våran säng där vi också legat. Jag bröt fullständigt ihop, kände mig äcklad och förnedrad, fast jag egentligen fick skylla mig själv att jag var så naiv som trodde att inget hänt mellan dom. Det kändes som att han varit otrogen, fast han inte varit det, han var i sin fulla rätt. Var helt förstörd och åt knappt nåt under dom här dagarna.
Nu har det blivit så att vi har haft några fina stunder till med sex , men framför allt närhet, så nu känns det helt plötsligt som vi dejtar. Henne har han brutit med. Känns som en nytändning mellan oss. Vad är det med mig?! Vill jag bara ha kontroll över honom så han inte träffar nån ny, eller har jag känslor som kom fram nu? Vi har pratat massor som vi inte pratat på länge, jag har känt en otrolig samhörighet, och ser på honom med helt nya ögon. Vad är det frågan om? Vad håller vi på med? Eller är det han som manipulerar mig? Nån som varit med om nåt liknande?
Livet och människan är outgrundlig.
-
Lätt att bli hemmablind. Att inte se och uppskatta det man har. Först när man upplevt något annat eller riskerar att förlora det man har inser man och förstå att uppskatta det.
-
Som du skriver, du vill ha kontroll över honom Hur tror du han skulle känna inför ditt äventyr? Är det ok för dig att träffa andra men inte för honom?
-
Den gamla vanan Det bekanta. Välkända, Trygga. Kanske lite tråkiga också när man känner varandra utan och innan. Å andra sidan behöver man inte förställa sig och ens partner känner i vissa avseenden en bättre än man själv gör.
Du står vid ett vägskäl.
Antingen släpper du ditt x och låter bägge gå vidare.
Eller så om ni båda är med på det satsar ni på en nystart. Ni kanske passar bättre som särbos?
Håller med Rulle 100%. Man lär av sina misstag…till slut. Kanske skapar ni en helt ny relation nu där ni inte upprepar samma misstag vad de nu än var. Uppskatta varandra mer, inte ta varandra för givet, piffa upp vardagen mer tillsammans osv.
Ni behövde kanske bara ligga lite med andra för att fatta att ni passar bäst ihop. Hitta tillbaka till det som är ‘ni’.
Håller helt med rulle här, bra skrivet !
Lätt att känna eller tro att känslor är döda när ekorre hjulet är igång och åren går. Inget nytt direkt finns att upptäcka hos sin partner.
Lätt då att tro att någon annan ska göra en Såå lycklig och allt ska bli så mycket bättre. Man är fri känslan upplevs. Allt är säkert spännande och nytt en längre tid framöver, kanske även bättre. Tror dock oftast man hamnar senare med den nya i samma sits och samma tankar. Man kanske inser att det handlar om hur jag själv ser och tänker på kärlek osv. Så egentligen VILL jag ha känslor/leva med mitt X eller vill jag chansa punkt
Jo, Rulle, kan nog vara lite så att tanken på att han träffar nån ny är för smärtsam, och att det är därför jag låter det här “nykära” pågå. Men å andra sidan har jag aldrig upplevt den här närheten intimiteten och samhörigheten som vi upplever nu, den är helt magisk, det kan jag inte bortse ifrån.
Han skulle bli förkrossad om han fick veta om vad jag gjort, antagligen skulle han inte ens prata med mig på ett bra tag, så ja, jag vet att jag absolut inte är nå bättre, nästan värre faktiskt, för det var med nån som han känner lite.
Jag vill inte hålla honom kvar med förhoppningar om jag inte har tänkt nåt mer, och därmed hindra honom att gå vidare med nån annan. Det är ju väldigt ruttet. Iså fall får jag helt enkelt stå ut med smärtan och lära mig att leva med det.
Men just nu känns det som att jag målat in mig i ett hörn. Kanske kan vi vara särbos, vem vet?
Samtidigt som du är den svartsjuka och den som känner starka, förvirrade förälskelsekänslor nu, så är det du som har det orättvisa övertaget i och med att:
- du var den som lämnade
- du oxå har varit med nån annan, till och med nån han känner - utan att berätta
- du inte vill ge honom förhoppningar…
Det låter som att ni har nåt fint på gång (dvs passion ihop med en person som redan sett många av dina fula sidor och tvärtom).
Men den grejen kan lätt sabbas av ditt kontrollbehov på alla dessa nivåer. Utan att du skulle ha ont uppsåt blir det som att du ändå leker med hans känslor då du tar vad du vill ha och döljer ditt samtidigt som du vill ha full insyn i hans…
Hej! Nu är det ett år sedan du skrivit sist. Hur har det gått? Hur ser livet ut? Hur mår du idag?