Snäll hjälp mig!

Jag vet snart inte om jag orkar mer. Sorgen och ensamheten blir snart min död. Går på ångestdämpande och lugnande, men inget hjälper mot den totala kollaps som jag befinner mig i. Lika bra att säga adjö känns det som. Jag orkar inte må så här. Ska till min kurator imorgon. Vet inte vad jag ska ta mig till snart.

2 gillningar

Hej!

Du är inne i den mest akuta fasen nu. Tiden när det är värst för alla. Det kommer att hålla i sig - MEN det kommer oxå att gå om!

Jag vill ge dig en dikt som min dotter skrev då hon var sju:

Mitt liv har inte börjat än.
Det börjar ej idag.
Men hur jag än nu känner mig,
så har jag hjärteslag.

Låt alltså dina “hjärteslag” föra dig mot framtiden nu, genom helvetet. Knip ihop ögonen, acceptera att det faktiskt är genom helvetet du reser, häll inte bensin på eldarna där, och måla inte fan på väggarna, utan härda dig, för allt förändras till sist, även det onda. Så en dag är du plötsligt ute på andra sidan och då kommer du att tacka ditt hjärta som hela tiden bultat för dig.

Hur du än nu känner dig. Så HAR du hjärteslag.

7 gillningar

Har du en vän du kan kontakta? Eller familj, förälder eller syskon? När jag mår som du gör nu så behöver jag gråta i någons famn. Få krama någon för att inte tappa det helt. Hade en sådan kväll för bara någon vecka sedan, fick inte tag i någon i närheten. Till slut fick jag tag på en vän som jag kunde prata med i telefon, det lättade verkligen efter det. Var inte rädd för att ta kontakt med din omgivning och be om hjälp!

Om du trots allt inte får tag i någon, så ta en långpromenad på en timma, eller mer. Det kan hjälpa mot det värsta.

Kramar!

4 gillningar

Tror mig när jag säger att det blir bättre även om det kan låtar korkat. Man överlever sorgen, saknaden mm. Jag var där du befinner dig för sex och halvt år. Men det är viktigt att ser till att stoppa i dig mat, drycker(helst vatten) och att komma ut och röra på dig(räcke med att tar promenad). Jag gick flera kilometer varje dag. Att vara i naturen(skogen) ger något slags ro även om det är för en liten stund. Har du familj eller vänner som kan vara hos dig, det är bra att undvika att vara ensam eftersom det är då dom mörka tankar dyker upp. Försök att utöva andningsövningar(går att hitta på youtube).

Skickar dig en cyber kram!
BDC

3 gillningar

När jag mådde sämst tipsade någon här i gruppen om låten
Holes by passenger! Denna låt gav mig en tankeställare och gjorde att jag plötsligt kunde acceptera läget och plocka upp mig sakta men säkert. Att lyssna på musik(berör på vilken) kan vara en sort terapi.
:purple_heart::hugs::purple_heart::hugs:

3 gillningar

En klok vän sa till mig när jag mådde som sämst, att ta 5 minuter i taget, 5 minuter det är allt du behöver klara i taget.
Och som andra skriver det kommer bli bättre, även om det inte känns så nu.
Jag vet att jag googlad snabbaste sättet att dö…men gick ut och gick istället med hög musik i öronen. Och grät…
Och det hjälpte mig, och att ta mina 5 minuter i taget. Snart kommer du kunna tänka 15 minuter i taget, och sen en dag…det rullar på med bättre och sämre dagar… Men det kommer gå :heart:

6 gillningar

Ja, det gör ont. Väldigt ont. Jag är i samma situation som du. Har dagar ellen kanske stunder som känns bättre än andra men så är jag där igen. Nere i den förbannade kolgruvan…Känns så konstigt att fatta att jag betydde absolut ingenting för honom. Efter 28 år!! Hur är det möjligt?! Fast jag saknar egentligen inte honom, inte den han är idag. Den han var förrut, han saknar jag väldigt mycket. Men han finns ju inte mer😪. Styrkekram

2 gillningar

Försök att inte fokusera på annat än att överleva dagen. Håll dej sysselsatt med vad som helst som gör att du inte behöver tänka. Jag var ute och gick när jag mådde som sämst. Långa promenader helt planlöst tills jag nästan kollapsade. Fundera inte på annat än att bara överleva dagen. Denna och nästa och nästa. Det gör förbaskat ont att vara där du är nu.

3 gillningar

Kära Christina! Vi som är här vet hur du känner dig. Det är alldeles förfärligt och helt omänskligt att någon människa ska behöva känna så. Gör som @Tinzel skriver ovan och försök att hålla ut. Bra att du ska till kuratorn imorgon och jag kan lova dig att det blir bättre och ljusare längre fram. Jag har varit där du är nu. Det går väldigt långsamt framåt och det kommer flera vidriga stunder, men de kommer mer och mer sällan och blir inte lika djupa framöver. Försök att lita till det. Jag känner så med dig. Stor kram. <3

3 gillningar

Tack till er alla för stöttning och pepp, det värmer ett fruset hjärta. Jag har min mamma och vänner som jag alltid kan ringa till. Men ibland känner jag att jag inte får utnyttja dem för mycket, även om de säger att det bara är att höra av sig. Jag vet inte hur gamla ni är, men jag är 61 och mitt ex tio år yngre. Men jag har levt med honom i nästan halva mitt liv, och det är så hemskt att han inte är här hos mig, utan hos sin nya. Jag har börjat komma igång att promenera. Jag powerwalkade mycket innan det hemska hände. Sen fick jag ingen lust till något. Det enda som snurrar i huvudet på mig är att jag hoppas att det inte ska hålla med den nya. Inte för att jag skulle ta honom tillbaka, men ändå. Min tillit har ju fått sig en rejäl törn. Funderar på hur jag ska kunna lita på någon igen. Exet prasslade med henne i ett år ungefär. Och jag fattade ingenting, jag känner mig så himla blåst. En fråga bara… finns här någon från Karlskrona/Blekinge?

3 gillningar

Jag vet precis hur du känner dig. Har varit i samma sitts som du, och jag har kommit över tröskeln. Det var jätte jobbigt och jag höll själv på att begå självmord förra hösten. Hade inte min kusin varit hemma så hade jag inte suttit här idag, men jag var hos honom en hel helg och vi pratade om allt.

Nu är jag starkare och mår väldigt bra, så här bra har jag inte mått på jätte många år. Har varit skild i ett år, vi var gifta i nästan 35 år. Har 2 underbara barn (som har egna familjer) och 2 underbara barnbarn och jag fattade inte heller vad som hände.

X var otrogen mot mig någon hösten 2017 (kan ha varit längre vet ej). Några dagar innan midsommar 2018, så fick jag dra ur honom vad det är med honom. Han sa att det hände en sak i nov/dec 2017 när jag var i Spanien, och vill skiljas, men han ville inte säga vad. Har förstått sedan att han hade en annan men han tordes inte säga sanningen till mig utan ljög.

Under hela första halvåret 2018 så förstog jag att det var en annan men han sa att det inte var något. Det tog ca 4 veckor från det han sa att han ville skiljas tills jag fick pappren från tingsrätten att vi var skilda.

Mitt X nya har flyttat in till honom, hon är 9 år yngre och har äldre barn. Vet vem hon är.

Det värsta är att han har inte sagt något till mig och våra gemensamma vänner visste om detta och inte sagt något till mig.

Mina barn visste också om det men de kom på exet av ren slump. De ville säga något för de tyckte att deras pappa (exet) skulle säga men de orkade inte utan talade om det för mig. Det gjorde fruktansvärt ont, men väldigt skönt att veta, vad jag har sagt och visste hela tiden men ingen trodde på mig att han hade en annan.

Man känner sig fruktansvärd ensam, slängd i en soptunna, inte värd något alls, kastat bort sitt liv med mera. Mitt självförtroende var i botten och jag håller på att få tillbaka det igen men det tar sin tid.

Har varit ute och gått mycket men jag är också väldigt envis och väldigt stark. Jag har gjort mycket som jag inte gjorde när jag var gift. Jag tränar1-2 ggr/veckan, dansar 2-3 ggr/veckan, tar små resor, åker och hälsar på mina vänninor och son i Stockholm, umgås mycket med min dotter och hennes familj och även mina barnbarn. Nu känner jag mig levande igen, har aldrig accepterat att sitta hemma utan jag vill ut och det gör jag nu.

Visst kommer det över mig ibland och jag gråter men det är mindre nu. Ibland så skulle jag vilja ha någon som man kan krypa upp i famnen, ta ett glas vin, få bli ompysslad, det ska jag absolut inte säga att jag saknar för det gör jag. Har lite svårt att lita på någon just nu så jag tar en dag i taget. Är man 58 år så är det svårt att gå ut själv, träffa nya vänner med mera, men sedan jag började med dansen igen så har jag träffat många nya vänner och vänninor.

Styrkekramar till dig och kämpa på, jag vet att du kommer att klara detta🥰

1 gillning

Hej Christina 1. Du får gärna skriva pm till mig om du har behov av att prata. Jag är i samma situation som du ocn vi är i samma ålder. Kram

1 gillning

Hur är det med dig, @Christina1? Kram!

Hoppas att du mår bra @ christina1. Vill du prata så hör du av dig till mig.

Styrkekramar