Jag har ingen aning om hur du mår eller känner just nu, även om jag funderar på det ganska mycket. Jag vill ändå att du ska veta att det finns ett alternativ, med en väg framåt som innehåller förlåtelse, kärlek, värme och gemensamt arbete för att skapa ett bättre äktenskap som båda trivs i, samt en fin och trygg uppväxt för barnen. Om och jag säger om det är så att du vill prata om det, kan vi göra det på en neutral plats. Och även om vi sagt att det är året ut som gäller, är jag tillgänglig tidigare. Livet pågår hela tiden och jag vill utvecklas och må bättre nu.
6 gillningar
Nu har du gjort så jag börjar grina på skolparkeringen. Jävla häxa. Jag orkar inte dig.
Kommentar: Bett om ursäkt för häxreferensen
1 gillning
Jag vet inte hur långt min kärlek till dig räcker, hur mycket som finns kvar.
Just nu känner jag mig så ledsen och besviken på dig. Igen!
Du ångrar inte ens det du gjort. Du har fått må bra, vilket gör att jag mår desto sämre.
Jag vill också bli älskad. Men den kärleken kanske inte kommer från dig
1 gillning
Hej Mia!
Gav dig och min man Mathias förtroendet att vara vänner när han tog mod till sig och berättade om er vänskap.
Vi har levt tillsammans länge och haft många svårigheter att tackla längs vägen. Jag tyckte det var bra att han hittat någon att prata med eftersom jag vet att det inte är lätt för honom att prata.
Min man är nu förälskad i dig och vi ska separera.
Jag hoppas att du är rak och ärlig i din kommunikation med din man, för det har inte Mathias varit med mig.
Det har sårat mig mer än jag någonsin trodde det kunde.
Vi som blir lämnade förtjänar ärlighet och ge din man det om inte så för era gemensamma barn.
Mathias är viktig för mig och jag vill att han ska må bra och vara lycklig även om det blir utan mig.
Så därför önskar jag er all lycka i framtiden.
Med vänliga hälsningar
Karin Samuelsson
1 gillning
Ditt jävla svin! 
1 gillning
Idag är det fem månader sedan du påbörjade arbetet med att förlora familjen, vänsterprasslet mm. Bra jobbat. God Jul
1 gillning
Hoppas du har sådan ångest över julen så du är sprickfärdig. Bara så du vet så har barnen och jag en riktig jul! Såg att du tror att du är Jokern nu också, har det slagit runt alldeles?
Näe du har ju absolut ingen 40 års kris 
Papphatt
Sista skickade jag inte
Jag skickade nyss detta till min sambo
"Jag pratade ju med J igår och berättade bla att du ser dig själv som en belastning för mig. När jag sa orden grät jag så mycket så jag blev tungen att hålla i mig i diskbänken för att inte rasa ihop på golvet.
Hur Du öht kan tänka tanken att jag ser dig som en belastning gör mig om möjligt ännu mer förkrossad. Du är ju mitt liv, det jag hela tiden längtat efter men samtidigt inte sett mitt framför ögonen.
Jag sa ngn gång att jag fortfarande är kär i dig, så där så att det pirrar i magen och att jag längtar efter dig när du inte är hemma. Det är faktikst sant. Det både är och har varit så hela tiden.
Samtidigt har jag levt i någon konstig bubbla minst sen 2017.
Vår semester då blev ju kass eftersom jag hade näringsbrister och däckade efter varje måltid.
Sen kom pappas stroke och min anemi och sen skulle jag tydligen ha blivit sjukskriven men vägrade med hänvisning till ekonomin.
Under 2018 vet jag inte vad som hände, varken bildligt eller bokstavligt… J sa igår att hon hade märkt att det inte var så bra och så här i efterhand kan jag ju också se det så tydligt - hur jag gled längre och längre ifrån dig samtidigt som jag, i min värld, gjorde allt för att underlätta för dig.
Jag blev ju även hemskickad direkt i mars men vägrade då också vara sjukskriven med hänvisning till ekonomin… trots att jag inte ens kunde röra mig utan att hålla i mig i någonting!
Under tiden började tankarna gro i ditt huvud. Att du behövde flytta för att hitta dig själv och för att jag skulle kunna må bra. Förvisso en logisk tanke men iaf…
Vi har aldrig skrikit och bråkat och hela tiden tyckt att det varit så bra men se vart det har lett oss. Vi är båda så rädda för konflikter så att vi går isär!
Du säger hela tiden att du är rädd för att knäcka mig med hänvisning till allt våld jag utsatts för, våld jag sällan/aldrig berättat för dig om för jag skäms så otroligt över det.
Vet du att jag bla blivit fastkedjad i en säng och våldtagen? Eller inlåst och strypt tills jag svimmade? Eller den gången jag åkte till F i november 2011 och inte kom tillvaka på måndagen - att jag då inte fick åka? Att han tog mina nycklar och inte tillät mig lämna huset och att jag till slut lyckades ta mig därifrån när han själv blev tvungen att åka iväg på jobb?
Dina ord kan inte knäcka mig -inget kan knäcka mig för jag har redan gått igenom det värsta åt alla håll och kanter.
Det som knäcker mig är att förlora min familj.
På tisdag kommer mäklaren hit och vi får ett hum om vad huset är värt. Samtidigt är sanningen den att du inte kommer kunna låna pengar för en ny bostad. Att hitta ngt att hyra tar flera år.
Så varför inte ta chansen som universum ger oss just nu och laga detta?
Att vi båda vågar PRATA med varandra och vara ÄRLIGA.
Vi kan lägga om lånen på huset, lösa skulderna och få rejäl koll på ekonomin. Eller så säljer vi kåken och flyttar dit vi vill för att börja om utan måsten och allt som skall göras på huset.
Alla vägar är öppna men då måste även du börja prata och våga vara ärlig med vad du tänker och känner och så även jag."
Vet att jag inte ska tjata på honom men jag kan inte bara låta allt hända utan att försöka iaf…