vapenvila har vi aldrig haft och kommer aldrig att få! njut av det Anneli för det är skönare än det här… och att ni skrattade ihop, jösses, vi kan slita strupen av varandra när vi ses tror jag 
har inga sms tror jag som jag inte har skickat men däremot ETT GÄNG som jag har skickat, jag har verkligen inte kunnat hålla mig utan har bombarderat honom med skit-sms under dessa år som detta har pågått. Hua!
[QUOTE=Gissegisse;38029]vapenvila har vi aldrig haft och kommer aldrig att få! njut av det Anneli för det är skönare än det här… och att ni skrattade ihop, jösses, vi kan slita strupen av varandra när vi ses tror jag
har inga sms tror jag som jag inte har skickat men däremot ETT GÄNG som jag har skickat, jag har verkligen inte kunnat hålla mig utan har bombarderat honom med skit-sms under dessa år som detta har pågått. Hua![/QUOTE]
=) Gisse, vi är nog ganska lika med att inte kunna hålla tyst:)
Jag har inga sms att delge eftersom jag skickat det mesta… Allt som jag velat säga har jag sagt. Visst jag kan lägga mig ned o ångra men det konstiga är att jag inte gör det eftersom vartenda ord jag skrivit har kommit från hjärtat…
Kram!!
[QUOTE=California;38122]=)
Jag har inga sms att delge eftersom jag skickat det mesta… Allt som jag velat säga har jag sagt. Visst jag kan lägga mig ned o ångra men det konstiga är att jag inte gör det eftersom vartenda ord jag skrivit har kommit från hjärtat…
Kram!![/QUOTE]
Samma här…jag tror inte jag hade haft något att vinna på att vara tyst heller,känns bara bra att få ur sig.
Nu kan jag däremot inte smsa eftersom min idiot bytt nummer igen/spärrat mig eller gud vet vad…
Jag har inte skickat allt jag tänkt - känns faktiskt bra att inte ha vräkt ur sig allt åt honom, eftersom han hela tiden återkommer till hur hysterisk jag är och hur illa jag beter mig när han bara är sansad…Jodå han gapar och skriker inte, han pratar med lugn röst - men det som kommer ur hans mun är bara skit! Jag hade en period med fula mejl och sms, men det sker inte nu längre. Det slår i mitt fall bara tillbaka på mig själv.
Ingela
Just nu måste jag hålla mig lugn, vill inte att han ska spoliera mer för mig, vilket han gör hela tiden.
Men jag skulle vilja skrika i hans öra
-Vad var det jag sa, din jävla inkompetenta gubbfan.
Han påstod att barnen inte kommer må dåligt för att vi skiljer oss, Yngsta grät i skolan idag pga skilsmässan. Äcklet gav barnen en liten skrivbok idag, där de kan skriva vad de känner för skilsmässan (tror ju inte att det är äcklet som kom på den smarta iden utan hans kurator som han går hos)men han måste ha insett att barnen mår skit för det här.
Jag vill inte skicka sms till äcklet, jag skulle behöva en tråd där man får skrika i örat på dem, skrika ur mig all jävla skit han har utsatt mig och barnen för. Tips förut har ju att gå ut i skogen och skrika, men då blir jag väl lynchad(det är älgjakt här).
Ett mail jag skickade idag istället för att inte skicka det… Kunde inte låta bli. Kom sig av att han inte svarade på en jobb-grej i går kväll…
“kan inte för mitt liv förstå att du har lyckats förstöra vår relation så till den milda grad att jag inte vill ha med dig att göra, inte vill att du är kvar på jobbet och inte vill ha bolaget kvar med dig. Helst inte barnen heller men det kan jag inte göra så mycket åt. Men tack för ett bra liv, tror vi gör bäst i att hålla oss så långt ifrån varandra som möjligt.
Och en sak ska du veta, att jag kommer ALDRIG att förlåta dig för sättet du behandlar mig på!”
Vet ni vad han svarade?
"bra då är vi två"
Snälla kan någon ta och skjuta honom?
Men vad i hela friden!!! Vad är det med våra fd män/fruar. Ngt måste kopplat helt fel i hjärnkontoret!?
Aaarrgghhh… Urbota korkat svar!
-Ditt dumma j-vla ägg, hur f-n ska jag kunna ha barnen när jag inte har någon stans att bo, du har ju slängt ut mig från vår bostad och jag har ju legat på sjukhus i tre veckor för fan, hur ska jag kunna ta hand om barnen utan bostad. Det är ju du ditt nöt som har sett till att jag inte kan ha barnen. Riktigt HATAR DIG OCH KOMMER ALLTID ATT HATA DIG, spyr på dig om jag skulle träffa dig.
(äcklet maila och undra varför han har barnen heltid)
Men har varenda människa gått och blivit galen?
Är det ngt i dricksvattnet i år?
Vad är det som får dem att tappa all vett och sans?
Usch och fy
[QUOTE=Gissegisse;38185]Ett mail jag skickade idag istället för att inte skicka det… Kunde inte låta bli. Kom sig av att han inte svarade på en jobb-grej i går kväll…
“kan inte för mitt liv förstå att du har lyckats förstöra vår relation så till den milda grad att jag inte vill ha med dig att göra, inte vill att du är kvar på jobbet och inte vill ha bolaget kvar med dig. Helst inte barnen heller men det kan jag inte göra så mycket åt. Men tack för ett bra liv, tror vi gör bäst i att hålla oss så långt ifrån varandra som möjligt.
Och en sak ska du veta, att jag kommer ALDRIG att förlåta dig för sättet du behandlar mig på!”
Vet ni vad han svarade?
"bra då är vi två"
Snälla kan någon ta och skjuta honom? :([/QUOTE]
Ursäkta mig GG, men vad hade du förväntat dig? Det där svaret är det mest förutsägbara jag kan tänka mig.
Fick suget att skriva lite såhär på sista timmen av dygnet…
Tänker på er alla där ute just nu… Kram!
“En låga som slocknat. En stjärna som fallit.
I den mörkaste natten, på berget ylar vargen sin smärta.
Ylar efter en förlorad vän, efter förståelse.
Smärtan. Ensam i natten stirrandes på månen.
Försöker nå ljuset, tillbaka till vännen.
En varg, krigare kämpar tills den dör. Skriker ut
sorgen, ensam i natten. Var är du vännen? /C”
Och efter Californias vackra ord så tänker jag kasta in en brandfackla!
Jag tror inte att det är bra att skicka arga och anklagande mejl och sms till sitt x för länge (i reaktionsfasen förstår jag att man gör det.) Det för till att x känner sig anklagad och trängd, vilket för till sämre kontakt och uppförande från x:s sida och så kommer man in i en ond cirkel och konflikten eskalerar. Jag tror att det var Anneli som kom med jämförelsen om ett sår. Det kan vara frestande och skönt att klia på den där sårskorpan där och då, men låter man aldrig såret vila så får det aldrig chansen att läka. Om man hela tiden ger sin ilska och hat näring och dessutom skapar ilska och hat hos x, som i sin tur kommer att underblåsa ens eget hat, så blir man ju aldrig fri!
Jag tror dessutom inte heller att man når fram med sitt budskap i arga mejl och sms, eftersom mottagaren automatiskt går in i försvarsmodus och så skapar man låsta positioner. Det är ju den absolut mest klassiska utvecklingen i en konflikt och har fört till många krig! Bara se på vartenda samhällsgranskande program som finns, vad säger den anklagade när J*nne J står med mikrofonen under näsan på dem? “Det var inte mitt fel.” Arga och anklagande meddelanden kommer aldrig att få den som lämnat att ångar sitt beslut eller förstå hur illa den som lämnats mår, om de inte är väldigt insiktsfulla. (Vilket ju kanske inte är så vanligt att de är, för då hade de löst problemet på något annat sätt.)
— Begin quote from Bulle i ugnen;38204
Jag tror dessutom inte heller att man når fram med sitt budskap i arga mejl och sms, eftersom mottagaren automatiskt går in i försvarsmodus och så skapar man låsta positioner. …Arga och anklagande meddelanden kommer aldrig att få den som lämnat att ångra sitt beslut eller förstå hur illa den som lämnats mår
— End quote
Så sant som det är sagt, men ack så svårt att efterleva. För att inte fullständigt explodera så pyser då och då ut lite av frustrationen, och då kan det i bland i stridens hetta slinka ur ett och annat sms. För min del har det dock aldrig varit ngt elakt eller hemskt, bara milda försök att nå fram med ömsinta ord om det vi hade och nu förlorat. Det hjälpte ju inte det heller utan gav samma sketna resultat av absolut ingenting… Suck…
— Begin quote from Bulle i ugnen;38197
Ursäkta mig GG, men vad hade du förväntat dig? Det där svaret är det mest förutsägbara jag kan tänka mig.
— End quote
Vet du Biu, att jag är så korkad så jag tror att jag kan spela på någon sträng och nå fram till honom… Varje gång så tänker jag att det är dags att vakna upp nu och att jag kan få honom att inse vad han gjort. Blir sen varje gång lika chockad när han svarar så här plumpt. Då slår verkligheten till och jag inser att jag inte känner honom längre…
[QUOTE=Bulle i ugnen;38202]Och efter Californias vackra ord så tänker jag kasta in en brandfackla!
Jag tror inte att det är bra att skicka arga och anklagande mejl och sms till sitt x för länge (i reaktionsfasen förstår jag att man gör det.) Det för till att x känner sig anklagad och trängd, vilket för till sämre kontakt och uppförande från x:s sida och så kommer man in i en ond cirkel och konflikten eskalerar. Jag tror att det var Anneli som kom med jämförelsen om ett sår. Det kan vara frestande och skönt att klia på den där sårskorpan där och då, men låter man aldrig såret vila så får det aldrig chansen att läka. Om man hela tiden ger sin ilska och hat näring och dessutom skapar ilska och hat hos x, som i sin tur kommer att underblåsa ens eget hat, så blir man ju aldrig fri![/QUOTE]
Tänker ni låta mig stå helt oemotsagd? Vad tråkiga ni är!
Ja jag säger inte emot i alla fall. Jag håller med dig och jag har aldrig skickat något hat-sms eller anklagande sms. Men så har jag i och för sig inte varit i den jävliga situation som många andra här som blivit så brutalt lämnade (fast du är ju en av dom BIU).
Jag har skickat både det ena och det andra jag inte borde gjort, men nu när jag slutat fungerar vår relation faktiskt bättre. Jag får honom inte tillbaka och vill det nog inte heller, men vi har kunnat prata bättre än på väldigt lång tid nu senaste veckorna.
Jag har förklarat för honom att jag får arga utbrott emellanåt, anklagar honom för att det ena eller andra går åt pepparn för mig efter separationen, men att det är min egen frustration som behöver få pysa ut och att det enda jag behöver få tillbaka är att han visar att han hör mig. Han behöver inte förklara eller rättfärdiga sig, bara lyssna.
Vår relation var aldrig så infekterad som vissa här var så i mitt fall fungerar den här strategin (just nu - snart svär jag säkert igen, ni vet hur det är skrattar)
Nu när han vet att jag inte kräver långa förklaringar (vilket jag ändå inte skulle fått, inga jag ville höra i alla fall) utan bara ett par ord som visar att han hör har han släppt ner försvarsmuren ett par snäpp och har blivit nästan sig själv igen. Inte den förälskade P, men vännen jag hade och det får jag nog nöja mig med.
Vi har börjat kunna berätta om sånt som händer under dagen för varandra och det känns jätteskönt! I helgen hade jag besök av dottern och hennes kille och jag tror jag sände 5 mms med bilder till exet och visade vad vi gjorde. Han har ju varit hennes extrapappa hela hennes uppväxt nästan så han blev glad att få bli inkluderad.
Skönt Anneli, verkligen 
jag är inte ens nära något sånt och kommer nog aldrig att komma dit. Men bra för er alla om relationen kan fungera bättre än det här kaoset som vi alla är vana vid!
Jag har haft nytta av att läsa här tror jag, att jag fick chans att reflektera över hurdan framtida relation jag vill att vi ska ha. Ju fler hemska historier man läser här, desto mer vill man försöka kommunicera med exet för att slippa det där värsta.
Det är nog svårare när det gått lång tid som för dig, det spelar nog ingen roll vad du säger längre, inget kan nå fram…
Sen tror jag att våra ex är olika personlighetstyper också, mitt ex är inte så där narcisstisk och egocentrerad, det går faktiskt fortfarande att prata med honom om man gör det på rätt sätt, inte anklagande eller gnälligt.
Som han sa igår, han har känt sig väldigt oälskad väldigt länge - precis som jag. Vi hade nog hamnat i en väldigt ond cirkel av att råka såra varandra och turas om att backa bakåt.
Det är för sent att reparera nu men skönt att kunna prata om det ändå.