Mannen som älskar mig gör jag besviken varje dag… jag har ingen lust till nära umgänge sexlust har jag inte haft på snart 1 år… jag nästan hoppas att han hittar någon annan att ha sex med då får han åtminstone någon närhet och värme… jag hoppas att jag fortfarande älskar honom. Han är min bästa vän och vi har ju fortfarande kul i hop när vi gör saker. Vår resa på snart 15 år är väll inget man bara sumpar… men jag är rädd att jag snart gjort det. Jag känner att det är pga mig hans andra barn tar avstånd till honom, jag vill inte träffa dom inte efter allt, jag tycker dom är fruktansvärt falska och riktigt elaka, när dom hör av sig så är det alltid något problem som gör att dom måste höra av sig å då är det aldrig själva alltid äldsta brodern eller farmor och farfar. Hans barn rundar honom och det är på grund av mig. Jag förstör inte bara vår familj jag sabbar hans också. Det senaste va att han va den som sist fick reda på att han blivigt morfar vår son på 11 år fick informationen först vilket jag tycker är riktigt ig.
Vet att alla tänker berätta vad du känner… jo visst men hur säger man till någon att jag vet inte om jag fortfarande älskar dig på det passionerade sättet utan ser dig mer som min bästa kompis…
Senaste 2 veckorna har jag gråtit varje kväll när jag lagt mig… tårarna rinner och går inte att stoppa… vet inte varför jag gråter är lika rädd för att min man ska vakna varje kväll… kan ju inte svara på varför jag gråter… ser ju själv att min blick är tom och livlös vilka mer ser eller döljer min fasad… när går detta över… jag är ständigt rädd för döden och att bli allvarligt sjuk 5 vänner i min omgivning har gått bort i cancer runt mig väldigt tätt jag nästan bara väntar när är det min tur?! och nästa sekund så önskar jag livet ur mig själv.
Vet inte hur man tar samtalet utan att det blir fel.