Hem | Så här skiljer du dig | Skriv bodelningsavtal | Juridik | Sök advokat | Träffa psykolog | Artiklar

Släppa taget, hur gör man?

Hej,

Det här är mitt första inlägg här men jag har varit inne och läst en hel del och det har hjälpt mig men jag har jättesvårt att komma vidare. Som allas historier är min ganska lång så jag drar bara en resumé för att komma till mina funderingar:

Jag skiljde mig för 1,5 år sedan efter 17 år och 2 barn. Det var på mitt initiativ men vi var ganska överens så efter 1 månad hade hon köpt lägenhet och flyttade. Vi är båda handlingskraftiga så det gick väldigt snabbt.

Anledningen till skilsmässan var att vi var väldigt olika, hon praktisk och jag känslomässig. Hon hade väldigt svårt att visa känslor och jag saknade kärlek, värme, bekräftelse, ömhet, närhet osv. I övrigt funkade vårat AB helt okej.

Nu, efter 1,5 år, har jag fortfarande svårt att komma vidare. Det första jag tänker på när jag vaknar är skilsmässan, skuldkänslorna, misslyckandet, sorgen, om vi gjorde rätt, kunde jag gjort nåt mer, familjen osv…sen tänker jag på det typ hela dagarna och när jag går och lägger mig. Så har det varit nästan hela tiden sen separationen. Jag kan liksom inte sluta grubbla och älta. Det är samma skiva som snurrar i huvudet hela tiden. Trots att jag i grunden vet att vi inte var kompatibla (det vet och tycker hon oxå). Jag romantiserar och tror att hon är något hon inte är.

Hur har ni gjort för att släppa taget och gå vidare? Alla säger att tiden löser detta men det känns inte så. Jag är rädd för att sitta här om 10 år och tänka precis samma tankar som nu.

Hur lång tid tog det för er innan ni kunde börja leva igen på riktigt?

Kör ni med minimal kontakt med era ex, tagit bort från sociala medier mm? Hjälper det? Jag har en tendens att kolla gamla meddelanden, fb, foton.

Tacksam för svar!

2 gillningar

Börja med sluta titta på gamla bilder, läsa meddelanden osv. De är antagligen förknippade med fina minnen och då är de dessa som förstärks i huvudet och ja, då blir det till slut svårt att minnas varför du ville separera. Ge dig själv en chans att komma tillbaka till känslan att du ville ur ditt äktenskap. Du saknade något och du vill finna det. Ibland får man vara brutal mot sig själv och sluta drömma nostalgiska rosa drömmar om hur fin tillvaron var med ens fd. Det fanns en anledning till att ni separerade, hittat tillbaka dit!

1 gillning

Det där är väldigt sant och är nog giltigt för många här inne. Jag har själv varit där att man sitter o tänker på alla fina minnen och när det var som allra bäst men man får inte glömma det som inte fungerade. Mycket bra skrivet.

2 gillningar