Skulle ni ta tillbaka ert ex om ni fick chansen?

Känner igen

Nej. Det är skönt att rå sig själv.

1 gillning

För två år sedan när min man fick en livskris och ville skiljas var jag beredd att göra allt för att hitta tillbaka till oss och vår familj. Jag läste om alla som ångrar sig och tänkte att det aldrig skulle hända. Fast nu har det hänt. Han har insett det jag anade -att han var i en livskris, höll på att arbeta ihjäl sig, är deprimerad mm. Och han vill inget hellre än att försöka igen. Ingen tredje part har varit inblandad.
Vi hade det bra innan, jag var både kär och lycklig och älskade vårt familjeliv med tre barn.
Men det är så otroligt svårt att förlåta sveket. Hur han bara kunde stänga av mig och lämna vårt liv helt utan förklaring. Så även om jag skulle vilja så vet jag inte om det går. Och det kan aldrig bli som förut. Jag tänker på detta de flesta av dygnets vakna timmar (sedan drygt fyra månader) och har inte blivit ett dugg klokare.

5 gillningar

Kattis, jag minns att du skrivit nånstans att du träffat en ny man oxå. Påverkar exets ånger din nya relation? Eller blir den nya relationen en slags hälsosam barriär för att du inte genast ska gå tillbaka?

Otroligt hur krångligt det är med nya relationer och gamla band. Jag har på allvar börjat googla på kloster. Märker att det låter roligt nu när jag skriver det, men det är sant. Ett års avhållsamhet som volontär på ett kloster kunde ge mig massor känns det som, mer och mer, för varje nytt band som jag skapar…

@kattis

@christina ja, det påverkar den nya relationen. Dels för att det är svårt att introducera honom till barnen när de ser hur dåligt deras pappa mår av detta. Och dels för att det någonstans finns ett tvivel inom mig om vad jag vill. Så vår relation går lite på sparlåga när det handlar om att ex introducera till släkt och vänner. Däremot ses vi onekligen så ofta vi kan och sover hos varandra jämt när jag inte har barnen. Det har inte varit på tapeten att han skulle sova här när barnen är här. Jag misstänker att det säger något också om relationen. Jag upplever inte att det enbart är från min sida, misstänker att han är lite avvaktande med tanke på hela min situation. Det är olikt mig att inte reda ut sånt här rakt av men jag pallar inte riktigt att lyfta på detta lock just nu.

1 gillning

Jag svarar på mitt eget inlägg, då jag har ändrat mitt svar… Det gör mig fortfarande ledsen ibland att tänka på att vi skaffade tre barn ihop och sedan misslyckades med att få relationen att fungera. Planen var att må bra ihop och att ge barnen en kärleksfull, sammanhållen uppväxt i en kärnfamilj.

Men idag kan jag se, att vi är FÖR olika för att leva ihop lyckligt. Jag är väldigt verbal, och tror väldigt mycket på att kommunicera. Handling också, självklart. Men både och behövs, handling räcker inte ensam. För att ge någon vad den behöver måste man ibland få veta hur den tänker och känner, uttryckt i ord. Jag är väldigt övertygad om det här. Jag upplever också att den relation jag lever i idag, med en man som är mer lik mig - är så mycket mer givande. Vi pratar, är intresserade, förstår, sätter oss in i andra perspektiv, är överens om många. Och sexlivet, med mitt ex var det sex. Men nu handlar det om så mycket mer. Att få höra någon uttrycka hur mycket det älskar en, mötas i ögonkontakt under tiden man älskar, uppleva känslan av att vara någon så nära så den känns som en del av en själv. Det har jag aldrig förut upplevt. Och skulle aldrig kunna uppleva med mitt ex.

Vi tror på olika saker. Mitt ex är en i stort sett bra person, även om våra värderingar är mer olika än jag trodde under tiden vi levde ihop. Han ser bra ut. Men jag dras inte längre till honom, jag attraheras inte av den han är. Jag har starkare kärlekskänslor än någonsin förut och de är inte riktade mot min dåtid utan mot mitt liv idag.

Livet tar konstiga vägar ibland, men jag är så tacksam över att vara på den plats jag är just här och just nu!!

Innan jag fått perspektiv och börjat se saker mer för vad de var, hade jag gjort allt för att laga det han hade sönder. Men så är det inte längre. Idag hoppas jag att han är lycklig i sin nya relation, att jag och min nya kille fortsätter på det här viset som de livspartners jag faktiskt tror att vi är… det funkar helt ok att uppfostra barnen på det vis vi gör idag, jag hoppas vi kan fortsätta ha det på det viset, och det tror jag.

Jag förstår att vissa kan hitta tillbaka och att det kanske blir bättre och djupare än någonsin. För min del finns det inte så mycket att hitta tillbaka till och därför har jag idag ändrat mitt spontana svar jag gav för ett år sedan.

6 gillningar

Oj vad tufft!! Ibland är det man förut önskade mest av allt, något som när det väl kommer - kommer för sent men inte så sent att det är självklart vad man vill göra.

Jag minns att jag bad mitt ex att se till att veta vad han höll på med, för om du går på riktigt vill jag aldrig konfronteras med att du gjorde ett misstag. Något sådant sa jag till mitt ex. Jag hoppades ett tag ändå på att han skulle ångra sig. Men någonstans visste jag nog ändå innerst inne att de där orden jag sa, sa jag av en anledning. Idag hoppas jag att OM han skulle anse att han hade en livskris, gjorde ett enormt misstag… att han skulle deala med det på egen hand. Låta mig slippa vara “skurken” som efter att själv gått igenom helvetet också behöva säga nej till honom och göra honom ledsen…

Men nu är ju din situation den att han har ångrat sig, och du är inte helt säker. I ditt fall (för hans del) tycks ingen ny funnits heller, vilket gör det så mycket “renare” på något vis…

Jag tror på att gå i terapi sådna här gånger. Det är vad terapeuter finns till för! Att hjälpa till under livets känslomässiga snårigheter. Du behöver hjälp att hitta vad som är rätt för dig! Och skulle du vilja tillbaka… Var så fin du kan mot din nya… gör allt i rätt ordning… Kanske terapi både själv och med den du tänker dig att leva med framöver… Hoppas du hittar fram till vad du vill, då blir det nog bra till sist :heart:

2 gillningar

Skönt att höra att du mår bättre och att det går tänka om. Ja kommunikation är a och o och det hade inte vi. Och tror inte det är något man kan ändra på. Så för min del hoppas jag att den nya han valde istället för sin familj kommer att få se hur det är när förälskelsen lagt sig. Pussla ihop en vardag med mig och barnen plus sin nya som även hon har barn och bor 18 mil bort. Idag är en piss dag :disappointed::disappointed::disappointed:

4 gillningar

Jepp. Som för mig. När man får lite perspektiv blev mitt svar också ett annat

2 gillningar

Det låter så bra det du skriver.
Det är precis så jag önskar att det kommer att bli för mig någon gång.Håller fortfarande på att bearbeta mitt ex och vårt förhållande och har en bit kvar än.
Det känns fortfarande och den dagen han träffar någon annan så kommer det nog att göra ont.
Men vi är också väldigt olika egentligen.
Hoppas att jag också kommer att träffa någon en dag som egentligen passar mig bättre på alla plan…precis just så som du beskriver det.
Att jag till och med en dag kan önska mitt ex allt gott och att jag inte blir berörd längre.
Att få perspektiv och se allt med andra ögon.

2 gillningar

Huvudet på spiken att det inte känns så kul att jag plötsligt blev bad guy i det här, hur fasiken gick det till liksom… Jag avskyr alla former av relationsdrama och har alltid varit varsam med andras känslor men nu blir det liksom fel hur jag än gör.
Jag hade önskat att någon terapeut hjälpt, har gått hos en privat psykolog sedan seperationen men tycker tyvärr inte att det ger så mkt. Jag uppfattar henne som duktig och hon har haft kloka råd angående barnen i skilsmässan. Vad gäller min nuvarande patetiska soppa tycker jag nog att mina kloka vänner kommer med lika bra input…

3 gillningar

Förresten med tanke på kloster-jag har inte kollat på det, däremot har jag kollat jobbmöjligheter på Svalbard. Det känns ofta väldigt lockande…

5 gillningar

Läser inläggen i fel ordning. Så fantastiskt att läsa hur bra det blivit för dig och att du hittat så rätt i din nya relation! Det måste vara otroligt skönt att känns så och kunna slippa den bittra känslan av att allt är ”förstört”.
Det har gått två år sedan vår kris började och jag har funderat på om något i min syn på relationen skulle ändra sig med tiden ( tycker många vittnar om det). Men det har det inte gjort ännu. Vilket väl beror på att jag var väldigt lycklig och också uppfattade min man som det ( tills han jobbade dygnet runt tre månader i sträck och sen kraschade).
Vem vet, en dag kanske man kan vakna och veta precis😊

1 gillning

Det där är min mardröm. Att exet ska ångra sej. Jag varken vill eller orkar ta ställning till hur jag skulle göra. En del av mej vill ha tillbaka den mannen han var dom första 20 åren, men innerst inne vet jag att han inte finns mer. Så jag hoppas att han aldrig kommer på tanken att komma krypande med offerkoftan på.

1 gillning

Det var min mardröm också. Att allt detta lidande för oss alla var i onödan. Och att man dessutom själv står med beslutet och är den elaka personen. Helt obegripligt iklär min exmake precis som du säger offerkofta-rollen. Tror man har olika personligheter och han är lätt lite martyr. Tyvärr har jag väldigt svårt att avskärma mig från det och får ångest varenda gång han meddelar hur ledsen han är och hur dåligt han mår.

Aldrig. En gång i tiden så utan tvekan. Men efter det iskalla hjärtat som jag fick när jag sjönk vill jag inte tillbaka till. Och nu när jag träffar någon annan ja då jävlar vaknar det till liv. Nej tack…

Det känns lite som det ultimata sveket. Först bli lämnad och sen bli utsedd till den skyldige.

Absolut inte! Ett sådant svek är oförlåtligt. Men jag önskar henne lycka till och att hennes drömmar om ett bättre liv går i uppfyllelse tillsammans med hennes nya snubbe. Jag hoppas att hon finner den största lyckan. Och att hon dagen hon inser att allt gått i uppfyllelse, får veta hur han bedragit henne. Det knivhugget i hjärta önskar jag henne. Den dagen kommer jag fira.

6 gillningar

Absolut inte, han har genom sina otroheter visat att han inte är att lita på.

Men nu önskar jag inte det längre eftersom jag inte känner mig arg. Nu önskar jag bara första delen…

2 gillningar