Ja
Det skulle kännas mycket mindre tryggt än vad det gjorde innan han fick panik och lämnade mig som en blixt från klar himmel i min värld. Skulle behöva prata en hel del, gå i familjeterapi, få lite resonemang med mig som skulle kunna göra mig lite trygg igen. Få vet varför han inte skulle hålla tyst i flera år igen med vad han tänker och känner innerst inne. Men jag skulle definitivt vilja fortsätta jobba på en framtid ihop, ja 
2 gillningar
nej. alldrig
Hjärtat säger ja, men hjärnan nej… men skulle gått på hjärtat. Vet det är fel, men hjärtat går före.
1 gillning
Jag skulle ta tillbaka om jag visste att han var sitt gamla jag, som när vi gifte oss. Men jag skulle aldrig kunna lita på att inte “det elaka jaget” kommer istället. Så i praktiken, nej.
2 gillningar
För att svara på den ursprungliga frågan: Sjävklart ja!
Om man gemensamt kan göra ett avtal där hon (ja, jag är man) säger:
Du din psykotiska förälskade bedragande egoistiska idiot har jag hatat och gör det fortfarande när jag är på dåligt humör men OK då om du fixar varmvattenberedaren och då lovar jag att köpa ett par högklackade stiletter som du alltid tjatade om för att försöka få igång sexlivet och jag lovar i samband med detta att inte muttra om sexobjekt och feminism.
2 gillningar
Citerar mig själv här. Då ville jag det.
Nu? Nej.
Nej.
Finns ingen tvekan i mitt svar.
Nej, det skulle aldrig bli bra, hon sårade mig för mycket, jag skulle aldrig kunna komma över det som jag processar nu om hon var kvar i mitt liv på något sätt.
1 gillning
Just nu säger jag nej. Runnit för mkt vatten under bäcken. För mkt sårande…
Kommer aldrig kunna förstå…den största sorgen i livet…
2 gillningar
Skulle vilja säga nej men jag vet faktiskt inte…
1 gillning
Ja flr att jag står inte ut med smärtan
1 gillning
Vet verkligen inte.
Vill aldrig gå tillbaka då det livet är passé, barnen är nu stora och kommer snart flytta hemifrån. Om det skulle vara aktuellt så är det i så fall att hitta något nytt tillsammans, att våga se varandra på nytt och jobba fram något därifrån.
Men det skulle krävas så mycket insatser från exmannen för att jag skulle våga och att få tillbaka tilliten kan man inte bestämma sig för. Otroheten har förstört så mycket, tyvärr.
Nix
Ja det skulle jag nog trots allt, kärnfamiljen betyder så oerhört mycket för mig…
4 gillningar
Samma här. Vill inte ha exet såsom han var sista året, fattar inte vad som hände då. Min bild är att han har en 50-årskris (han funderar på meningen med livet mm, men har inte varit otrogen). Om han skulle komma till insikt om vad han förlorar skulle jag vara villig att försöka få det att fungera igen. Därmed inte sagt att det skulle gå…
1 gillning
Man kan säga att jag fått erbjudandet.
Efter ett år har han börjat höra av sig, skyller allt på livskris och vill såå gärna ha tillbaka sin familj.
Han ringer titt som tätt, skickar messenger mitt i natten och små”hur är det idag” sms.
Jag kan inte för en sekund se oss som par igen. Jag svarar oftast inte när han hör av mig och är förbannad på mig själv att det ska vara så svårt att bara be honom sluta.
Kanske för att han är så nedrans instabil, nere i kolgruvan som vi brukar kalla det här. Många messenger meddelanden handlar om hans ångest och hur han knappt orkar utan oss.
Ja. Det är just det. Det handlar fortfarande om honom. Han är solen i sitt eget universum och han bryr sig fortfarande inte särskilt mycket (inte alls) om våra behov.
Så jag svarar fortfarande aldrig i livet på frågan. Det blir aldrig vi igen.
11 gillningar
Raderat
Aldrig. Allting är så mycket enklare utan han. Min huvudvärk, ont i ryggen är borta och jag har börjat laga mat och baka igen:)
4 gillningar
Om jag hade sett den här tråden en vecka sedan så hade svaret tveklöst varit JA!
Nu är jag faktiskt inte helt säker.
2 gillningar