Mm han sa också att de skäms och har dåligt samvete. Han säger också att hon försökte få honom att göra tvärtom, vad det nu innebär? Men litar inte ett dugg på vad han säger då allt motsäger sig själv och deras handligar säger mer än ord. Så håller absolut med hade de haft ett samvete och visat något respekt så hade detta inte hänt. Det är inget som bara händer eller bara blir så. Det är ju att inte ta ansvar för det man gjort om man säger så, anser jag.
Jag är så besviken och känner mig så sjukt grundlurad.
Jag tror att han ljuger lika mycket för henne som för mig däremot… och den som är förloraren är nog i slutändan hon, som tar in en gift man som uppenbarligen har problem med att prata, vars barn inte vill åka till honom. Jag är ju rädd för att han kommer magiskt ändra sig och bli den som han var med mig i början också alltid. Men går ränderna ur en tiger när det blir vardag där?
Fick precis ett meddelande att han eventuellt kan hämta resten av sina saker den 18:de och “funkar em?” Bröt ihop och fick rusa in i vilrummet och gråta i nästan 30 min. Kunde tyvärr inte svara något kallt tillbaka utan bara ifrågasätta hur han kan göra såhär mot mig. han har ju även sagt att en del sagt Grattis till dem, fattar de inte att de ligger en splittrad familj bakom hans beslut, barn (och en fru) som mår dåligt. Känns så opassande…
@Heartbroken1
Jag har följt din resa och beundrar hur stark du är. För det är du. Jag blev också lämnad, inte på samma grunder som du men lämnad, efter 20 år tillsammans.
Jag har nu precis i veckan flyttat från vårt gemensamma hem, vårt hus med den fantastiska trädgården till en lägenhet. I 18 år var huset mitt hem, ett hem jag inte ville lämna.
Du skriver om din osäkerhet om du kan trivas i en lägenhet efter att ha bott i hus. Jag kände precis samma som du. Jag resonerade såhär, lägenheten är min väg ut, bort.
Jag fick också sagt till mig när beslutet väl var taget att han löser ut mig istället för tvärtom att det är ingen brådska för mig att flytta. Men man vill ju bort, eller hur.
Jag behöver inte bo i den här lägenheten för alltid. Jag kan börja där för att i lugn och ro leta efter ett boende som känns bättre, om jag nu inte kommer känna att åh vad skönt att bo i lägenhet.
Sovit i lägenheten nu i 3 nätter, 2 första sov jag inte bra, inatt hade jag ena dottern med kompis som sov. Sov hela natten. Så skönt.
Det är svårt, jättesvårt och det gör så ont hela denna resa man tvingas göra, och att behöva lämna sin trygghet är fruktansvärt men det gick och det känns ändå okej. Jag är inte där att det känns bra än men det är okej.
Jag hoppas att du snart kan hitta något som ändå känns okej för dig och tänk det behöver inte vara där du alltid ska vara men ett steg på vägen.
Lider med dig. Inte för att det är någon direkt tröst för dig… Jag har läst din historia och känner igen mig i mycket. Förutom att han säger att det nu inte finns någon annan med i bilden. Det tror jag stämmer. Han har sagt att han inte vill att det ska bli så att han återigen sårar mig genom att ha någon annan vid sidan om. ja. Det återstår att se…
Jag hatar situationen!! Jag har bara ett hemmavarande barn på 11 år. Men känner igen känslan att behöva vara standby för sina tonåringar. Man gör det så gärna för att alltid finnas för dem. Men det kostar på,
Igenkänning! De är som barn, de där som befinner sig i den rosa drömvärlden. Och så blir man betraktad som supertjatig som kommer och vill peta hål på deras bubbla.
Mitt ex tog med sig barnen in till stan igår kväll för att äta middag. Det har han aldrig någonsin gjort tidigare, och han har aldrig varit bra på att hitta på något med dem överhuvudtaget (förutom att träna då - hans drog). Kanske har han börjat inse att han inte kommer få ha vardag med barnen när vi flyttar åt olika håll?
I mitt fall känner jag det inte så betungande att vara “ensam på jouren”. Inser att så har jag redan haft det hela tiden. Jag räknar med att eventuella nya relationer för min egen del får skjutas på framtiden. Kan inte tänka mig att introducera någon ny partner i barnens vardagsliv, det skulle isåfall få ske väldigt mycket med deras samtycke.
Nu tar vi tag i söndagen. Styrkekram!
@Heartbroken1
Massor tyvärr.
Har sjunkit rejält nu efter flytten. Får sms om tog du alla de skålarna mm mm som i slutändan inte är så viktigt enligt honom men ändå måste han påpeka. Varför då undrar jag…varför fråga om saker som ändå inte är viktiga.
Jag vill ha så lite kontakt som möjligt men inte ens det respekteras.
Jag intalar mig ändå att det blir nog bra bara jag kommer i ordning och barnen börjar växelbo mer regelbundet. Men usch vägen är lång och jag ville inte gå den här vägen ju.
Inte är det lätt, men vi får kämpa på så gott vi kan.
Kram till dig.
Många tårar blir det i olika omgångar.
För varje sak som händer som gör det overkliga mer verkligt.
Det kommer att ta tid… lång tid.
Fick reda på av en kompis att han sagt att allt är jättebra nu fast han saknar barnen. Känner mig verkligen värdelös att det är så lätt för honom och undrar, hur länge har han varit så falsk. Tittat i gamla sms och senast i början av Dec skickar han hjärtan, pussar och älskling till mig…
Igår var maken och hämtade sina saker (som han ville ha) till sitt nya hem. Jag frågade vilka som skulle komma så sa han en kompis, känner honom sådär och vi har inte umgåtts med dem så mycket. Men väl igår kom även två kompisar som jag känner väl, och jag började gråta och kunde knappt sluta, kramade om dem båda länge. Det var så hemskt, bröt ihop och satt på golvet när de väl lämnat för att hämta saker i garaget, bad en kompis komma över till dess satt dottern vid mig Det gör verkligen så ont. Hörde någon fråga om han verkligen fick plats med allt han svara “ja vi har det stort hemma”… Gick sen upp till garaget efter de gått och det var mycket borta, vi har inte gått igenom garanget tillsammans innan och han sa att han bara skulle ta sin cykel och däck men den fulla soppåsen lämnade han dock kvar.
Likså bokhyllorna som vi kom överens om att han skulle ta med och kasta, dem som jag ville bli av med redan för 4 år sedan men han verkligen behövde till alla sina böcker.
@Heartbroken1
Jag har följt din historia. Jag kommer att vara väldigt rakt och direkt. Du kan väl strunta i vad jag tycker. Hursomhelst jag tycker att du MÅSTE försöker att hålla någon strax distans mellan er.
SLUTAR ringer och sms honom, SLUTAR svara så fort han gör det. SLUTAR kramar och pussar varandrar, han är ju smutsiggggggg…han vill både ha kakan och äta den. Han vill bara vara “friends with benifits”. SLUTAR trösta honom han har det jättebra. Han vill inte har en fru och barn och ansvar. Och så kommer det vara även efter ni separera för att han vet hur mycket du är fortförande kär i honom och glad för att har homom tillbaka även om det gäller bara 10% av honom. Du gör det väldigt svårt för dig själv för att han har förtsätt med sitt liv medan du är kvar precis var han lämnade dig. Försöka att vara 10 gånger mer arg på honom än på henne. Det är för din skull, du måste starta läkningsprocessen.
Lycka till o styrkekramar.
Det kommer bli “lättare” när du flyttar och har ditt eget, det är inte egentligen fören då din riktiga process börjar. Det kommer vara jättejobbigt men då har du inte honom runt dig.
Du kommer att komma vidare, allt som du gör nu är en del i just din process. När du blir starkare så kommer du se det.
Att bli lämnad, och att direkt bli lämnad för en annan är för de flesta en kris, kanske den första stora man tvingas igenom. De flesta av oss följer mönster som vid sorg, och det är en sorg som måste bearbetas.
Det här med att vara argare på honom - ja det kanske kommer det med. Just nu så verkar din mans nya inte vara direkt smidig utan rätt respektlös vilket gör det svårare.
Den man levt med har man ju fortfarande känslor för, och det är svårt att släppa det man bara för en kort stund sedan hade men nu förlorat.
Men när du flyttat och börjar bygga upp dig själv kommer du se så mycket mer
Vi har haft kommunikation i samma ämne (Den Andra Kvinnan) här hemma ikväll, efter att jag fick ett utbrott. Här finns inga av hennes saker, men hon är här ändå. Står inte ut!
Det är så jäkligt, det du har varit med om. Svek, svek och lögner. Är verkligen väldigt ledsen för din skull.
De säger att det blir bättre, men jag undrar om man någonsin helt kommer över ett svek. Kan man någonsin helt lita på någon igen?
Jag vet verkligen inte. Man kan bygga upp sitt liv igen och kanske bli lycklig igen. Men jag tror att såren blir svåra att glömma och kommer att lämna ärr efter sig.
Det måste bli bättre, för så här tänker jag inte må resten av livet .
Hel, nja många limmade skärvor och kantstött, just nu och tror jag att jag aldrig fullt ut kommer lita på någon igen då sveket sitter så djupt , det är tyvärr något som är trasigt och förändrat i mig.
Behöver bara läsa andras historier här och hur en hel del resonerar för att inse att det nog inte är värt det.
Tycker du ska ta en lägenhet. Nästan vilken som helst. Så fort som möjligt. Sen när du flyttar ut säger du bara jämna eller ojämna. Vad han en väljer så börjar hans liv med den nya,där den nya måste ta allt med ha man med barn varannan vecka. Då han måste ta sitt ansvar och klara det själv utan dej. Och du kan planera och ta spa helgen du behöver. För hans vecka hans ansvar. Kommer nog inte ta allt förlång stund innan deras rosamoln blir svarta. Sjukt att han strular till det med ny och flyr ansvar. Dra fort du kan alltid bytta lägenhet igen när du hittar något bättre. Styrke kramar
Karma! Gränslösa beteenden kommer inte skapa lyckliga människor
Förstår att du har ont. Förstår att livet känns orättvist, ovärt och hopplöst. Men du är den som går ur det här som den bättre. Du kommer kunna ta med den känslan in i framtiden. Den känslan är så mycket värt och stärker så mycket.
Läste ett citat jag gillade idag. ”Only unknown roads make you a better driver”. Den tar jag med mig och delar med dig
Det gör verkligen så ont. Hörde någon fråga om han verkligen fick plats med allt han svara “ja vi har det stort hemma”… Gick sen upp till garaget efter de gått och det var mycket borta, vi har inte gått igenom garanget tillsammans innan och han sa att han bara skulle ta sin cykel och däck men den fulla soppåsen lämnade han dock kvar.
.
