Ursäkta honom inte. Man kan vara uppfylld av nyförälskelse men ändå fortfarande ha förmåga att känna empati för andra.
Han, som vuxen människa, borde vara kapabel att tänka ett steg längre och faktiskt göra allt han kan för att du ska kunna börja läka.
Han borde per omgående skaffa sig ett eget boende, han borde ta tag i att lösa de praktiska frågorna med dig och han borde INTE tro att du ska vara okej med att träffa hans nya flamma redan nu.
1 gillning
Jag låter mig faktiskt få älska den mitt ex var. Men inte den han blev.
Jag sörjer den han var ungefär som man sörjer någon avliden. På det sättet kan jag ändå ta vara på de fina minnen jag har, utan att allt svärtas ned av svek och smärta.
Och därför reflekterar jag heller aldrig över att ta honom tillbaka. För han finns ju inte och kan aldrig komma åter
4 gillningar
Så är det åldern kommer ikapp till slut. 
kram
1 gillning
Hoppas verkligen att åldern kommer ikapp.
Min man har en dotter sedan tidigare äktenskap som bara är tre år äldre än hans nya.
Jag känner lite likadant han börjar om direkt, utan att landa utan att tänka.
Även om han är klar med mig, vilket han borde vara så är väl ändå att avsluta en 26 år relation något som påverkar en ändå, eller?
Våra barn är större (12 och 15 år) och vi kunde göra saker lite närsom utan dem som gå på bio eller sånt. Han tror att hennes son är 6 år, bara det att han flyttar in till henne utan att veta hur gammalt hennes barn är? Vet inte hur ofta hon har sonen men har de varannan vecka har de ju den tiden.
Nu kommer de får trixa i mitten med mig och hennes ex om veckor, helger, lov, högtider… om/när våra barn vill åka dit dvs. Detta var vekligen INTE något jag vill ha i mitt liv.
Han kan inte bestämma hur dotterna ska vara mot den nya! Hade de haft respekt så hade säkert hon visat det också. De är inte någon annan, de vill bara ha det enkelt och att alla är glada.
1 gillning
Hörru @Heartbroken1, din tid kommer framöver då lyckan och kärleken slår ner i dig, kämpa på !
1 gillning
Fyyyyyy faaaaaan----
Ursäkta språket, men så hjärtlöst och rent ut sagt stillöst.
Det finns de som inleder relationer med gifta män/kvinnor med skam och dåligt samvete och önskar av hela sitt hjärta att situationen skulle vara annorlunda och att de inte skulle bli förälskade i fel person.
Och det finns de som verkar sakna samvete, stil och inte tänker på något annat än sig själva.
Det verkar som om denna nya tillhör den senare kategorin.
1 gillning
@Heartbroken1, du skulle haft en sån där kofösare som fanns förr, man tryckte på en knapp å kossan fick sig en stöt - den borde han fått känna på.
1 gillning
Bara rent hypotetiskt, skulle du i så fall ta tillbaka honom?
Många här inne som uppskattade texten på den låten antar jag. Det gjorde iaf jag…
2 gillningar
Usch, låter inte som någonting jag skulle klara att lyssna på. Jag kämpar så hårt för att hålla mig ovan vattenytan och inte drunkna i hopplöshet och sorg. Trött på tårar.
Jag håller mina tummar för att det ska bli bra för dig. Du förtjänar inte det som har hänt
1 gillning
Vet du vad, @Heartbroken1. Jag tycker du är fenomenal! Du är sååå stark och kommer att vara den som kommer lyckligast ur den här skiten. Ditt x gör bort sig så fruktansvärt och det kommer han så småningom att förstå, tror jag.
Heja dig! En dag i taget!
1 gillning
Ledsamt. Jag vet inte var jag står heller. Är arg ena dagen och gladare den andra. Ser honom ett par gånger i veckan. Han hämtar nåt. Hälsar på våra barn som är o hälsar på mig. Vi kan vara i samma rum men i ögonen ser han inte. Han medgav att han varit deprimerad och hans jobb har varit så tungt. Han vill ha lugn och ro i livet. Jaa, sade att då är ju skilsmässa det bästa redskapet.
Förstår inte, jag har ju varit det ända lugna i hans liv. Skött hus, gård, mat,byk o annat medan han har jobbat. Jag har aldrig gnällt. Vi strider inte… men ok, känslorna finns inte där. Jag vet inte vad jag känner… 35 år tillsammans så kan jag inte bara glömma. Han har väl nån men vet inte hur allvarligt. Han svarar inte rakt på den frågan. Det ända han säger är att han inte tänker flytta ihop med någon ( än?) Saknar nog min man ändå…
1 gillning
Och dethär med att vara vänner… svårt, svårt. På vilket vis? Vet inte. Är två dagar utan sms så sedan skriver nog någon av oss… hur skall man göra?
1 gillning
Just nu så känns vänner som ett rätt starkt ord. Vi hade ett riktigt tjafs i helgen eftersom han har så bråttom med allt. Ingen som helst tanke på att för min process har det gått en dryg månad sen jag fick veta och han flyttade ju ut dagen efter. Han tjafsar om att vi måste gå till banken och skifta huset, anledningen är att han inte vill betala eller stå på lån på ett hus han inte bor i. Jag har ju bett att han från nästa månad ska betala iaf 50% av räntorna på bolånen vilket jag inte anser helt oskäligt. Vi skickade in till tingsrätten i tordags om skilsmässa eftersom jag avvaktat att han ska betala först.
Så säger han att om jag drar ut på det här längre så kommer “vi att lösa ut dig från huset så får du hitta någon annanstans att bo” bröt totalt ihop. Svarade att vi måste göra bodelningen innan vi kan skifta men det påstår han att han kollat med banken att det inte alls behövs.
Dessutom fick jag reda på att han till sina två äldre barn sedan tidigare äktenskap sagt att jag har kastat ut honom och han vet inte varför… Hans ex frågade mig då barnen inte fattar någonting och han har inte berättat något mer.
1 gillning
Vilken jävla gris ! Fattar han inte att sanningen nästan alltid kommer fram, dom äldre ungarna lär väl inte vilja träffa denna gris.
Det hade varit skönt om du hade kunnat ta kommandot och tvingat ut honom på stört.
-Du vill skiljas. Då flyttar du ut snarast. Jag tänker inte dela tak med ett ex. Lös det hur du vill, det är du som har skapat skiten. Adjö.
Det hade varit tillfredsställande. Nu har han ett bekvämt hem där han kommer och går som han vill, och en ny relation. WTF. Det är inte rättvist.
2 gillningar
Nej, du kommer inte att vara ensam. Du har ju barnen!
Stor igenkänning på många av dina tankar nu. Jag och mitt ex ska också bo under samma tak ett tag. Vi har ett stort hus så behöver inte dela sovrum med honom iallafall. Mina vänner undrar varför jag inte bara kastar ut honom… det kanske kommer men jag är som förstenad.
2 gillningar
Hm, han får nog snart bekymmer. Det blir vardag i alla relationer, och åldersskillnaden kanske inte är något de tänker på nu, men tänk tio år framåt. Då är hon fortfarande 17 år yngre, och han är gubbe i hennes ögon.
Jag tror att det här med det egna boendet kommer vara en viktig milstolpe. Om en inte behöver dela toa och kök och fortfarande i någon måtta vara “fru” så blir det lättare att bygga en egen tillvaro. Fokusera inte på vad du har förlorat, utan på vad du har möjlighet att bygga upp med dina erfarenheter. På egen hand eller tillsammans med någon annan.
Styrkekram!
1 gillning
Men hur länge ska du behöva ha det så här? =(
När flyttar han ut? Det här måste vara långdragen tortyr för dig
Styrkekram! Förstår så väl alla dina känslor av att vara utbytt, även om det mer verkar vara så att han bytt ner sig nu. Som skilsmässobarn själv vet jag med säkerhet att alla nya partners har en rejäl uppförsbacke i början i relationen, och ersätter inte mamma eller pappa. Plus att det nu kommer in barn och vardag i turturduvornas ”lyckobubbla”, den blir aldrig detsamma mer.
Att det alltid ska vara så bråttom iväg för den som träffat någon ny. Fem veckor är ju ingenting! Även barnen har ju svikits och för att de ska kunna känna tillit till den som svikit behövs ju lite mer än att svänga med ett trollspö!
1 gillning