Skilsmässa

Nu i kväll har vi ansökt om skilsmässa. Det har bara gått lite mer än en vecka sedan beskedet om att min man ville lämna mig. Sjukt hur "lätt’ det är att bara logga in och kryssa i o godkänna. Känner mig tom, slut efter över 24 år.
Jag älskar honom fortfarande.
Men nu känns det som vi har kommir till slutet o jag förstår att han vill börja sitt nya liv med sin nya yngre kvinna.
Men vi hade ett bra samtal om framtiden o han har lovat att stötta mig o det är jag tacksam för.
I morgon berättar vi för barnen, hoppas de tar det bra.
Nu hoppas jag på lite sömn, har tagit en tablett.

2 gillningar

Jag är imponerad över hur väl du verkar hantera situationen och hur otroligt förstående du är. Hoppas att detta blir till det bästa även för dig

Vi ligger väldigt lika i tid… den 27 Dec fick jag ur min man att han inte längre ville dela livet med mig.
Han hade betett sig konstigt ett tag och det var väl dumt av mig att ta upp det just då.
Han ville vänta tills “imorgon” men jag kände då att kan han inte svara på frågan så ville jag inte vänta.
Vi har varit tillsammans i 26 år.

Han flyttade ut dagen efter och i onsdags flyttade han in hos sin nya, 17 år yngre kollega efter säger sig ha bott hos en kompis.
Han säger att de ska pröva att bo tillsammans och han vet ju inte om det funkar eller om han blir utkastat om ett halvår… känns ju tryggt.

Däremot så ändrar han sig med vad han sagt att han ska ställa upp och hjälpa oss nu i början. när de träffat en ny så påverkar den personen en hel del.

Han fattar inte alls varför inte 12 åringen inte vill sova hos dem redan nu i helgen, eller varför det skulle vara några problem att barnen är där varannan vecka. Fast det från dem tar 1½ timme till skolan när det tar ca 20 min från mig. Ingen förståelse att barnen liksom jag inte har landat på något sätt i detta.

2 gillningar

Jeg syns du virker veldig snill og forståelsesfull ovenfor din mann. Ære være deg for det, men lov meg at du ikke går på akkord med deg selv for å skåne ham :pray::pray:

:hugs::hugs:

1 gillning

Min man hade nog tänkt vänta tills efter nyår…
Däremot så sa han bara att vi skulle flytta isär och att just ju kändes det som att han ville skiljas, men han var inte helt säker. Han inväntade beslutet om att han fick flytta in hos henne tydligen. Det var det som avgjorde saken. Att han redan beställt personbevis för skilsmässa som kom hem kunde ju vara bra att ha ifall att.
Känns som att hade jag inte tagit upp det så hade det kanske varit annorlunda idag.

Ja han har ju flyttat in direkt i hennes hus som hon kan rodda själv, jag har inte råd att lösa ut honom. Det känns så orättvist just nu. Jag hoppas att han ser till det som är bäst för barnen och att de har sin trygghet här och går med på att bli utlöst till den lilla summa jag har möjlighet att ge. Ville helst inte skriva något skuldebrev och på så sätt binda mig ekonomiskt till honom.

Sen vet jag inte, han vill inte ha fler barn och hon har en liten son i samma ålder som hans barnbarn.
I dagsläget byter han i princip bara familj.
Oklart när om våra barn vill åka dit, har ju bara gått två veckor.

Tar också propavan, kan knappt äta och ska få samtalsstöd via jobbet.
Känns så overkligt bara, i natt började riktigt obehagliga mardrömmar.

1 gillning

Bare gråt, det er forløsende, spenninger slipper.
Sender deg varme tanker og styrkeklemmer :hugs::hugs:

1 gillning

Tänk att du orkar skriva att han är snäll och förstående trots att det är han som har orsakat allt det här. Det är en storsinthet från dig som jag nog inte skulle ha klarat av.

Och naturligtvis får han klara av att höra anklagelser från barnen och andra. Han har ju försatt sig i det själv.

Jag hoppas verkligen att det blir bra för dig och barnen till slut. Ni förtjänade inte det här

1 gillning

Jag må vara naiv på många sätt, men jag förstår inte hur man kan byta ut människor så lätt. Trots många liknande historier här på forumet känns det lika märkligt varje gång att höra. Jag har alltid tänkt att det krävs en viss typ av människa för att vara otrogen, men det verkar mest som om det är en allmänt spridd folksjukdom.

Det där var kanske lite off topic, men jag förstår din känsla av att ha fått marken bortryckt under dina fötter. Man ska ju kunna lita på familjen och sinsinlivskamrat livskamrat, man ska inte behöva gå igenom det som du går igenom.

Förhoppningsvis blir det lite lättare när ni inte längre bor tillsammans. Jag hör till dem som tycker att nollkontakt (förurom barnen) är det bästa för att läka. Och jag hoppas att du ändå kommer att gå vinnande ur detta

Kram

4 gillningar

Hej ! Jag tycker inte att du ska ta på dig eran seperation.
Efter så många år tillsammans så tycker jag att han skulle försökt att prata om det/ använda professionell hjälp.

Har varit med om nästan lika i mitt fall efter 37 år tillsammans 4 barn.
OCH en mycket yngre tjej ( 23 år )
Stora kramar

1 gillning

Visst är kärlek och bekräftelse viktigt i ett förhållande, men det ursäktar aldrig, aldrig, aldrig en otrohet. Hade han upplevt problem i ert förhållande borde han ha tagit upp detta med dig. Om det nu vore totalt omöjligt för honom att kommunicera som en vuxen människa borde han åtminstone avslutat er relation på ett snyggt sätt istället för att skaffa älskarinnor.

I risk för att låta cynisk, men detta kan lika gärna vara ett klassiskt fall av gubbsjuka som i efterhand maskeras som bristande bekräftelse. Tyvärr verkar det inte vara ovanligt att otrogna personer gärna kanaliserar sin skam genom att skylla på sin partner. Ifall partnern bara hade gjort si eller så hade de minsann aaaaaaldrig varit otrogna.
Personligen tror jag inte på det. Mitt problem i mitt förra förhållande var också brist på kärlek (och en del annat) men inte fasen raggade jag upp småkillar för det.

6 gillningar

Har samma erfarenhet. Mitt ex var otrogen i våras och skyllde det på att jag hade rest i jobbet under en tid. Något som hon vid flera samtal tyckte var ok. Sen när jag kom på henne så var det för att jag inte hade varit där (jag reste 3 dagat i veckan). Visst var hon ångerfull och transparent om allt, så vi försökte igen. Men jag tror att hennes otrohet, min känsla och hennes vetskap av att jag inte riktigt kunde lita på henne, samt en hel del yttre omständigheter ledde fram till att hon inte orkade mer. Så hon bestämde sig för att lämna mig. Något som jag tror kanske hade varit en trolig utgång en bit in i framtiden, även om vi klarat av den kris vi haft under hösten.

Brist på bekräftelse eller närhet är en förbannat dålig ursäkt för svag karaktär och en vriden moralisk kompass. En sak är jag säker på, händer samma sak mig i framtiden finns det bara en utgång och det är att avsluta förhållandet på en gång.

3 gillningar

Förstår det så väl !!!
Mitt ex som jag har stöttat/ hjälpt i alla år ekonomiskt och hjälpt till i stallet.
Men när jag behövde stöttning p.g.a neurologisk sjukdom.
Så flyttar han iväg med en frisk yngre ( lika gammal som vårt äldsta barn).
Jag tycker detta är Gubbsjuka !
Lika som i ditt fall / kram

3 gillningar

Ja fast det är ändå en stor ålderskillnad. Din mans nya vill hon ha barn ? Har hon småbarn ?
Ja detta med nöd o lust verkar bara funka tills en del " kommer i ålderskris " / kram

2 gillningar

Förstår det och tanken att era barn helt plötsligt får småsyskon :thinking:
Måste vara jättejobbigt att måste flytta ifrån huset också.

Mitt ex nya har sagt att hon inte vill ha barn ( känner henne sedan travet). Hon körde ponnytrav mot våran dotter och tävlade också sedan med stora hästar.
Men man vet aldrig :thinking:.
Hon är nu 38 år så finns några år kvar att få till det.

I mitt fall bor jag och yngsta sonen kvar på min föräldragård en lantbruks fastighet.
Men mitt ex har rätt till halva jag önskar att våran yngsta 26 år ska få köpa den billigt som vi fick.
Men tror tyvärr att mitt ex inte kommer gå med på det.

Har du inte möjlighet att behålla huset ? / kramar

1 gillning

I risk för ett mindre politiskt korrekt inlägg, men vilka fasen är dessa unga kvinnor som vill ha en väsentligt äldre, gift man?

Visserligen ligger inte de moraliska ansvaret hos dem (den ligger i huvudsak hos den otrogna parten), men jag kan ändå inte förstå hur de tänker heller. Vill de ha en sugar daddy eller kan de verkligen känna någon kärlek till en person som är gammal nog att vara deras pappa och dessutom visat dålig moral genom att svika tidigare partners?

Nej, det är mycket jag inte begriper i dessa smutsiga affärer

4 gillningar

Ja det är jätteviktigt att få prata med någon kurator eller liknande.

Och det är tillåtet att må dåligt , bli arg också på ex.
Jag mådde jättedåligt under ca 4 månader fick en allvarlig depression av all skit. Var sjukskriven i 4 månader.

Men ta hjälp och prata det är jätteviktigt och ta hjälp också av sjukvården med e.v. något att kunna sova på/ kram

1 gillning

Detta med yngre kvinnor och äldre män förstår inte jag heller.

Men dom blir äldre också få se om deras yngre tjejer blir kvar då.
Tycker att du är väldigt snäll mot ditt ex. Det var ju ändå hans val också att gå bakom ryggen på dig efter många år. / kram

1 gillning

Nej, finns inga skäl att förlåta henne. Jag kan inte se vilken anledning någon människa med självaktning kan rimligen ha för att vilja ta en gift man (eller kvinna).

Men fint att du hanterar det så bra. Promenader ä bäst, gjorde jag mycket första tiden. Speciellt på kvällar när det var så pass mörkt att folk inte såg att jag gick och grät.
Och ett glas vin på kvällen kan kännas skönt också. Just i början gäller det att göra allt som funkar, rent krasst, även om det innebär vin och skräpmat för jämnan

2 gillningar

Min man flyttade in till sin nya och hennes lilla son i princip bara en vecka efter han sagt att han ville flytta isär. Han bodde hos en “kompis” innan säger han.
Vi har inte skrivit papper än.
Det har gått lite drygt två veckor och jag orkar inte hålla ihop. Han har bara bytt familj, här sitter jag ensam med barnen och allt vad det innebär. Han har tagit dottern till en fritidsaktivitet en gång, annars har han bara sett dem kort när han hämtat mer kläder. Föruotm på Nyårsafton när jag fick honom att äta middag här iaf för barnens skull.
Mår så dåligt och tänker på det vi kunde gjort annorlunda, plågar mig själv. Från honom får jag inga svar utom att “det blir så ibland”. Jag vet att man är två men vet inte vad jag skulle gjort.
Jag sitter helt fast.

1 gillning

Jag kommer inte förlåta henne heller.

1 gillning