På jobbet har jag sagt att jag håller på och skiljer mig, att det är tufft och att jag inte orkar hålla samma tempo som vanligt.
Jag har fått väldigt mycket förståelse från min chef och andra jag jobbar med. Det är ju trots allt väldigt vanligt med skilsmässor så de flesta vet att det är skitjobbigt!
Det var jobbigt att säga eftersom jag vanligtvis bara kör på och håller ett högt tempo. Men jag är SÅ glad att jag gjorde det eftersom det är lättare att säga till när jag behöver sänka tempot, köra lite kortare dagar ibland eller ibland sjukskriva mig.
Idag kom jag inte iväg till jobbet…det gick bara inte…det är stopp😔. Det stör mig att jag missköter mitt jobb, för att jag är så ledsen medan min man fixar det galant alltid, oavsett. Särskilt nu när han är nykär. (Inte ens under pågående skilsmässa stannade han hemma en enda dag!! Fastän jag bad honom om det)
Tänk om jag blir av med jobbet nu😔? I kommunen där jag jobbar ska de säga upp 6 tjänster…
Jag började i januari och har sedan dess varit hemma 3-4 dagar + idag…inte bra😔
Hej ! Det finns mycket förstående när man brakar ihop efter en skillsmässa. Kommunen brukar ha hjälp att erbjuda som företagshälsa att tillgå. För mig är det 2 och ett halvår sedan jag braka ihop. Jag var borta från mitt jobb i 5 månader fick en svår depression av all skit som hände. Prata med din chef dom ska kunna hjälpa dig/ kram
Jag har med varit sjukskriven, fixade inte att jobba första veckan efter otroheten, min chef vet och mina arbetskamrater och det är skönt då vet dom om jag inte är på topp alls dagar .
Sjukskrev mig för ångest .
Nej du är inte misslyckad!!! Det tar tid och det är ok att må dåligt. Man måste sörja och älta innan det blir bättre. Själv gick jag igenom samma kris för fem år sedan då mannen valde att provseparera för att känna efter. Den gången mådde jag mycket sämre mycket längre tid. Vi bodde isär ett år så jag hann gå igenom alla krisens faser och komma ut gladare och starkare på andra sidan. Han ville att jag skulle flytta hem men nu 5 är senare bedrar han mig istället. Bröt ihop nu med men tror att jag mentalt var förberedd på att det kunde hända någonstans i mitt inre. Därför tror jag att jag fortare kan bestämma mig för att jag måste gå vidare då det varit upp och ned länge. Jag har kämpat för vår familj hela tiden men nu ger jag upp. Du är inte dålig! Kom ihåg det och du är inte ensam . Det tar tid men låt det ta tid .
Och våra ex verkar alla vara oberörda och kalla, stänger av känslor. Tror att de på något sätt redan har under längre tid bearbetat separationen dom kommer som en chock för oss ovetandes. Det är skitjobbigt när man inte känner igen din partner som helt plötsligt blir som en kall vägg utan känslor. Kram
Men hur ska jag orka detta? På riktigt? Det funkar ju inte för mig nu😔. Ska jag bara vara nöjd över att jag har ett jobb och mitt hus? När jag vet att han är superlycklig med nytt boende och ny kärlek.
När jag tänker tillbaka så ville han aldrig sluta pendla för att komma hem tidigare(var alltid hemma tidigast 19.30), han ville inte byta jobb, han sa nej till att flytta närmare hans jobb så kunde jag söka nytt, han vägrade flytta dit han jobbade(dit har han flyttat nu), han vägrade sälja huset för att flytta till lägenhet(han bor i lägenhet nu). Det var alltid en jäkla strid varje långledighet för att greja med båten, då jag ville umgås(I år var påskledigheten jättefin med härligt väder, men han grejade inte med den utan gick och strosade på ett köpcentra med nya kärleken…
Varför gör han allt det nu, som han vägrade med mig?
Därför att han är kär! När en människa är kär är det som om dom går på tunga droger! Ingenting man sagt eller gjort tidigare har någon betydelse. Allt som betyder något är nuet! Allt det jobbiga tar vi sen.
Tricket för dig är att acceptera det och fokusera på dig själv för inget du säger eller gör nu kommer att nå fram.
Jag läste i nån tråd här om en kille vars fru alltid velat ha allt och lite till. Det skulle vara dyra semesterresor och nya möbler! Killen fick betala allt!
Sen träffar hon en ny och flyttar in i en liten etta med loppismöbler och betalar allt. Även för hans barn!
Människor förändras inte bara sådär! Att komma till insikt om vem man är och hur man beter/betett sig tar tid! Ofta är det också väldigt smärtsamt!
Inom ett år kan jag nästan garantera dig att ditt X är sitt gamla vanliga hederliga jag igen! jag, jag och jag!!
Selvsagt kan du si hva du går gjennom uten å komme med detaljer. Det er da dessverre menneskelig å bli berørt av et brudd. Jeg ga beskjed om at jeg gjennom et samlivsbrudd og fikk forståelse for det. Det er jo ingenting å skamme seg over, fasade er ikke viktig.
Det er svært vanlig å være så satt ut at man ikke kan jobbe i en periode ved brudd. Jeg tenker som så at dersom det ikke skulle bli “populært” å si du har en tøff periode nå og jobben viser null forståelse, ja, da er det noe galt med dem du jobber sammen med.
Jeg ville ikke hatt betenkeligheter med å sykemelde meg for en periode for å kunne samle meg litt og komme til hektene igjen. Folk blir hjemme fra jobb når de er fyllesjuke, skulle bare mangle at man ikke kan få litt tid for seg selv under et brudd. Bli hjemme og ta deg av hundene dine istedet til du kommer deg mer ovenpå.
Jeg tror du kan bli overrasket over hvor mye forståelse og støtte du kan få fra kolleger.
Jeg synes du skal tenke på deg selv, ikke på jobb eller hva andre måtte tenke. Andre har sikkert sitt å slite med, noe de er flaue over, vi har alle vårt. Og jobben klarer seg, vi er ikke uerstattelige på jobb, men vi er uerstattelige for barn, familie og venner. Og hundene, hvis du har mulighet til å beholde dem. Dyr er terapi, kanskje du skulle tenke seriøst på å sykemelde deg, ta deg av deg selv og hundene for en periode? Kanskje du kommer såpass ovenpå at du kan beholde dem? Jeg håper det for deg.
Vær snill mot deg selv nå, og tenk bare på deg selv.
Tack för att du tog dig tid att svara:heart:️! Min chef ringde förut och hon förstod verkligen:two_hearts:! Inga problem att jag kunde vara hemma denna veckan. Känns lugnare
Så bra, du trenger tid for deg selv akkurat nå. Og kjære deg, vær så snill og tenk på deg selv dersom du føler du trenger mer tid. Jeg ville vurdert en måned, selv det er kort tid med tanke på det du gjennomlever nå. Kos deg med hundene, vær god med deg selv
Förstår exakt vad du går igenom. Det jag kan säga med drygt två år bakom mig sen separationen är att det blir bättre - det blir till och med JÄVLIGT mycket bättre.
Försök fokusera på dig själv och det du kan påverka är mitt råd. Det är väldigt frustrerande att se hur ens ex helt plötsligt är någon annan, men du kan inte påverka det.
Gör nya saker, sånt som du gillar, stort som smått - precis som du skriver så är det vissa saker som funkar sämre än andra i sorgeperioden. Se serier om starka kvinnor, utforska någon hobby du varit sugen på. Var öppen med ditt mående, man får väldigt mycket klokskap av folk som gått igenom liknande saker.
Jag är en helt annan människa än den jag var som gift. Fortfarande främst mor till våra två barn, men även en nyfiken, livsglad kvinna. Haft exakt samma tankar som dig om att “våga” visa mig naken inför en man. Vet du - det gör man, utan krusiduller när man är redo för det. Jag tycker om den jag är nu, vilket gör att andra människor tenderar att tycka om mig med.
En bekant sa häromveckan. Såg ditt ex häromdagen och han ser ut att ha åldrats 10 år sen skilsmässan medan du ser 10 år yngre ut.
och du är inte ensam . Det tar tid men låt det ta tid .
! Inga problem att jag kunde vara hemma denna veckan. Känns lugnare
Jeg ville vurdert en måned, selv det er kort tid med tanke på det du gjennomlever nå. Kos deg med hundene, vær god med deg selv 