Skilsmässa via brev

Förnedringen

Landar på Arlanda efter 4 trevliga golfdagar i Spanien med några vänner från Göteborg. Dottern möter i ankomsthallen för att skjutsa mig hem. Då vi kommer fram till vår våning, säger dottern; - Jag följer inte med in, ring om du vill prata sen. Hmm tänker jag, varför sa hon så?

På väg upp för trappen funderar jag på om min fru gjort middag till oss eller inte, troligen inte, så det får väl jag göra som vanligt. Upptäcker att överlåset inte är låst, fast larmet var aktiverat, konstig, då är väl inte hustrun hemma. Ännu mera konstigt alla mina flaskor från barskåpet är placerade på matsalsbordet, och barskåpet är borta från sin normala plats. Hustrun han sagt att hon skulle placera om det, jag går runt lägenheten men skåpet finns inte. Ringer dottern i och frågar vad som hänt. -Pappa det ligger ett brev till dig på matsalsbordet….

Går fram till bordet och hittar ett brev adresserat till mig, öppnar det och läser de få raderna

Detta här var ett svårt brev att skriva

Jag har träffar en ny man och är fruktansvärt förälskad i honom, och vi har flyttat ihop

Jag har tagit några tavlor och några möbler och lite annat

Vi får diskutera vad vi skall göra med landet

Vi fick i alla fall 3 fina barn

< hustruns underskrift>

Chockad, hade ingen aning att hon träffat en ny man. Vi hade i alla fall varit tillsammans i nästan 39 år och varit gifta i 33. Jag 68 år och hon snart 65.

Jaha vad gör man nu då, efter någon timme kommer det ett SMS

Jag förstår att du inte mår bra, men jag vill vara i fred, det måste du respektera, försök inte kontakta mig, jag kontaktar dig om några veckor så kan vi prata.

Jaha, så då skall jag få en förklaring, kanske? Lusten av träffa henne känns ju inte överväldigande.

Går runt i lägenheten, de 3 afrikanska statyerna är borta, alla hennes kläder, smycken etc är borta, alla resväskor. Hälften av den champagne samling vi haft är borta. För att bära ut alla tunga saker måste hon haft hjälp av sin nye man. Så han har gått runt i vårt hem som vi haft i nästan 24 år, känns inkräktande i vår privata sfär.

Försöker samla ihop mig, ringer dottern igen. Hustrun hade informerat henne några dagar tidigare att hon träffat en ny man, lagt in om skilsmässa och så snart den var klar skulle hon åka till London och gifta sig. Dottern hade avkrävts ett löfte att inte berätta något för mig, så hela vägen från Arlanda visste dottern om vad som väntade mig då jag kom hem.

Sönerna hade informerats samtidigt som jag satt på planet från Spanien.

Går runt ett tag i lägenheten, totalt drabbad av situationen, vad händer nu. Beslutar mig för att kolla posten. hittar ett brev från Skatteverket, nej inte mera skatt, öppnar det, ett personbevis på mig, ämne: Skilsmässa daterat 2020-02-15, som var en lördag. Påminner mig att den lördagen var vår bokklubb hemma hos oss för möte och middag. Hustrun sa till mig under förberedelserna inför kvällen att hon var tvungen att gå ned till city och handla. Kanske handlade hon något, men huvudsyftet var att förbereda för skilsmässan via att beställa personbevis på nätet.

På middagen diskuterade vi den bok hon valt, som alla läst. Alex Schulmans bok “Bränn alla brev” som handlar om Alex mormors otrohet med Olof Lagercrantz 1932. Att hon valt just den boken…Alla var rörande överens, även hon, att otrohet var fel.

Vi hade middag på tu man hand både söndag och måndag, inte en stavelse vad hennes plan var. Tidigt tisdag morgon åkte jag till Spanien.

Jag börjar planera för alla saker som måste ordnas, lägenheten säljas, bodelning göras, dela upp bohaget, enas om vem som skall ha vilken bil och andra praktiska saker. Kontaktar hustrun via SMS och mail, märker på svaren som kommer att detta är inte hennes språkbruk. det finns någon i bakgrunden som dirigerar….

Dottern försöker få svar på några av frågorna via telefon, men så fort det blir obekvämt så svarar min hustru att: Nu blev det otrevligt och lägger på. Inte framkomligt.

Det här klarar jag inte av, får nog vända mig till tingsrätten och få en bodelningsman utsedd.

Sen skall ju sorgen, chocken, ilskan etc hanteras.

Har bett dottern att inte vidarebefordra detaljer som hon får om hustruns nya lyxiga liv, med dyra middagar i city, flotta villa i den lyxiga förorten. Den informationen smärtar mig bara.

Tack och lov får jag stöd av mina barn, mina vänner samt den terapi som jag genomgår, men vissa dagar är det mer än tufft och smärtan är stor.

10 gillningar

Herrejävlar @Morris, vilken chock du måste haft, wow
Vet inte vad jag ska säga, andra här i forumet som har mycket bättre erfarenhet av detta, oj oj oj.

Har du inte haft en liten hint om att Damen din var på väg bort ?

1 gillning

Milde himmel, vilken chock… och vilket vidrigt sätt att bete sig på :sob:

Kan inte trösta på något enda sätt för ord kan väl inget göra i denna situation. Jag trodde länge att jag var ensam om att bli lämnad på ett sådant sätt… jag somnade fredag kväll till orden “-Jag Älskar Dig”, han smög sedan iväg på lördag morgon, gjorde sig totalt okontaktbar hela dagen och sent på kvällen kom till slut ett sms efter att jag halva dagen hade befarat att han krockat och omkommit eller nåt… och med det var allt över. Borta var och förblev han. Tio år utraderade med fem ord via sms och sedan total radiotystnad och… som det snabbt visade sig, momentant inflyttad hos sin nya.

Vissa “människor” är så märkliga varelser. En del är som de där gröna reptilerna i den gamla TV-serien “V” :lizard: De smälter in bland vanliga människor, men visar sig tids nog komma från en helt annan planet. Du hade din “Diana” och jag hade den manliga motsvarigheten som jag idag har glömt namnet på :cold_face:

Även sådant här obegripligt och ogreppbart lägger sig, men det tar tid. Idag, sex år senare, är jag helt över honom, men det tog många år och stora själsliga umbäranden.

Men this too will pass, klen tröst idag… men det kommer att bli bättre :revolving_hearts:

11 gillningar

Tack för att du delar med dig av din historia! Och “välkommen” hit till Broken hearts club… där ingen av oss vill vara egentligen, men där det är otroligt välgörande att få skriva av sig och få bekräftelse från andra drabbade.

Vilken chock för dig att komma hem till detta. Det var ett helt otroligt fegt och respektlöst sätt av din fru att göra slut på! Dessutom vill jag framhålla att hon även behandlar era barn helt respektlöst genom att ta dem som gisslan och få dem att lova att inte berätta i förväg, när de vet vad du kommer hem till. Det här uppbrottet är ju mellan henne och dig! Klokt av dig att undanbe dig information om ditt X nya liv via barnen. Skicka heller aldrig någon information/något meddelande till henne via dina barn. Även om de kanske inte är barn i den bemärkelsen längre så är ju ni båda fortfarande deras föräldrar.

Bra att du sett till att du har någon professionell att prata med. Det kommer hjälpa dig mycket. Du verkar ju redan ha kommit igång med praktiska frågor som bodelning etc. Håll dig konkret i kommunikationen (och inte arg) så kommer nog X (eller personen i bakgrunden) att svara på dina frågor. Att agera med värdighet i en sån här situation är det enda man inte ångrar efteråt. Det finns en bra tråd härinne där man kan skriva sina sms som man aldrig skickar. Använd den! :slight_smile:
Själv brukar jag tänka att “om det finns något jag kan göra för dem, tänker jag låta bli”. En får räkna sina små segrar på vägen tillbaka till självkänsla och välmående. Och tänka framåt, hela tiden!

4 gillningar

Nej, tillsammans blir det ett mönster, hon frågade varför vi hade äktenskapsförord, det var för varsitt privat pensionssparande som vi råddes att registrera som enskild egendom. Det andra var att innan jag reste rådde mig att ta av mig ringen eftersom jag hade en infektion i pekfingret och ringen kunde fastna. Ingen hade misstänkt något, visste sig jag eller våra vuxna barn. Vi var alla chockade.

1 gillning

Tack, min psykolog rekommenderar vänlighet i min kommunikation också, försöker hålla mig strikt

1 gillning

Min x gick också bara ut genom dörren, vi pratar en annan dag… då jag frågade vart han skulle fara sade han att han bor i en kunds lägenhet som han fixar till försäljning… tyvärr var det ju inte så utan han for direkt till sin nya. Då hade han inte stake nog att berätta att det fanns någon annan. Det har jag helt ensam fått luska ut… ( 36 år tillsammans, jag 53 och x 54 år)

1 gillning

Blev helt mållös när jag läste den här tråden. Jag slutar aldrig att förvånas över hur vidrigt folk kan bete sig mot varandra. Att någon gör slut via sms eller brev är ett beteende jag förväntar mig av en tonåring, inte av en vuxen människa. Helt sjukt! Beklagar sorgen Morris!

3 gillningar

Kollade med dottern som frågat mitt x. Mitt x var rädd för att jag skulle slå henne (har aldrig under vår 39 åriga samvaro någonsin varit våldsam mot henne), eller att jag skulle börja gråta och därigenom få henne att gråta också. Så hon fegade ur och skrev ett brev.

Otroligt fegt! Hon har känslor kvar för dig, snarare. Då blockerar de kraftfullt, svikarna, och tycker att de kommer på smarta lösningar för att slippa konfronteras med känslorna. Hon skulle ju aldrig i livet tyckt att ett brev var en bra väg om rollerna var omvända, eller hur?

2 gillningar

Ingen vill väl bli utsatt för ett så känslöst uppbrott, känns bättre för bägge parter om sorgarbetet kommer igång så fort som möjligt. Antar att en skilsmässa är uppslitande för bägge parter. Tyvärr är min dotter (28 år) väldigt förtvivlad. Mitt x var hennes bästa kompis, en person som hon såg upp, och ville bli lik. Nu är ju det borta, min dotter känner sig väldigt vilse i tillvaron, hennes kontakt med mitt x är väldigt ansträngt. Jag skall i min sorg hålla mig kall och trösta dottern. Uppslitande…

1 gillning

Det kommer ofta som en överraskning för svikarna att det är fler än en person de sårar vid ett dåligt avslut. Att deras handlande får konsekvenser som sträcker sig många år längre fram än vad de någonsin kunnat föreställa sig.

När mina föräldrar skildes (uppslitande) var syrran och jag i tonåren. Det har gått 30 år och min syster pratar fortfarande inte med mamma. Båda mår skit över detta förstås.

Det låter ändå som att ni har en bra dialog, ni som är kvar i familjen. Det kan vara en styrka att våga vara svag, ni kan hjälpa varandra att komma vidare. Ditt X är ju den som är ensam nu (trots ny relation) och hon känner sig nog ensam också!

1 gillning

Hej @Morris.
fruktansvärd historia, detta är bland det värsta jag läst, jag känner för dig. bra att du har kontakt med psykolog. Hade du någon föraning, känsla eller var det helt och hållet som en blixt från klar himmel?

1 gillning

Blixt från klar himmel, hade ingen aning alls. Efteråt kan man se signaler sammantaget. Nej hade ingen aning. Vi kramades och pussades inte så mycket de sista 10 åren… Men att hon varit otrogen, nej.

2 gillningar

Skickar styrkekramar från en som börjar komma ut på andra sidan chocken.:heart:

1 gillning

Skickar massor med kramar till dig.

1 gillning

Så fruktansvärt, känner med dig. Som en dålig film. Måste vara en fruktansvärd chock för dig. Det säger ingenting om er relation etc. Det säger allt om henne, försök att ta med dig det. Det ligger hos henne, ingen annan.

En rekommendation är att även dottern bör gå och prara med någon om hon inte redan gör det. Skickar styrkekramar. :hibiscus:

1 gillning

Det konstiga är att nu informerar min fd mig via mail att hon skall träffa en advokat och skriva äktenskapsförord. Tydligen skall hon gifta sig med sin nya partner (hon 65, ,han 72) efter att vi varit skilda i 6 veckor. Varför informerar hon mig om detta?

Hon måste ha ett stort hål i huvudet @Morris

Varför gör hon detta, är ni på pappret fortfarande gifta ?

2 gillningar

Skilsmässan gick igenom 25/2. Blev informerad av barnen att hon skulle gifta sig så fort som möjligt. Men varför informerar hon mig om detta, det är ju knappast något som jag blir gladare av att veta…