Förnedringen
Landar på Arlanda efter 4 trevliga golfdagar i Spanien med några vänner från Göteborg. Dottern möter i ankomsthallen för att skjutsa mig hem. Då vi kommer fram till vår våning, säger dottern; - Jag följer inte med in, ring om du vill prata sen. Hmm tänker jag, varför sa hon så?
På väg upp för trappen funderar jag på om min fru gjort middag till oss eller inte, troligen inte, så det får väl jag göra som vanligt. Upptäcker att överlåset inte är låst, fast larmet var aktiverat, konstig, då är väl inte hustrun hemma. Ännu mera konstigt alla mina flaskor från barskåpet är placerade på matsalsbordet, och barskåpet är borta från sin normala plats. Hustrun han sagt att hon skulle placera om det, jag går runt lägenheten men skåpet finns inte. Ringer dottern i och frågar vad som hänt. -Pappa det ligger ett brev till dig på matsalsbordet….
Går fram till bordet och hittar ett brev adresserat till mig, öppnar det och läser de få raderna
Detta här var ett svårt brev att skriva
Jag har träffar en ny man och är fruktansvärt förälskad i honom, och vi har flyttat ihop
Jag har tagit några tavlor och några möbler och lite annat
Vi får diskutera vad vi skall göra med landet
Vi fick i alla fall 3 fina barn
< hustruns underskrift>
Chockad, hade ingen aning att hon träffat en ny man. Vi hade i alla fall varit tillsammans i nästan 39 år och varit gifta i 33. Jag 68 år och hon snart 65.
Jaha vad gör man nu då, efter någon timme kommer det ett SMS
Jag förstår att du inte mår bra, men jag vill vara i fred, det måste du respektera, försök inte kontakta mig, jag kontaktar dig om några veckor så kan vi prata.
Jaha, så då skall jag få en förklaring, kanske? Lusten av träffa henne känns ju inte överväldigande.
Går runt i lägenheten, de 3 afrikanska statyerna är borta, alla hennes kläder, smycken etc är borta, alla resväskor. Hälften av den champagne samling vi haft är borta. För att bära ut alla tunga saker måste hon haft hjälp av sin nye man. Så han har gått runt i vårt hem som vi haft i nästan 24 år, känns inkräktande i vår privata sfär.
Försöker samla ihop mig, ringer dottern igen. Hustrun hade informerat henne några dagar tidigare att hon träffat en ny man, lagt in om skilsmässa och så snart den var klar skulle hon åka till London och gifta sig. Dottern hade avkrävts ett löfte att inte berätta något för mig, så hela vägen från Arlanda visste dottern om vad som väntade mig då jag kom hem.
Sönerna hade informerats samtidigt som jag satt på planet från Spanien.
Går runt ett tag i lägenheten, totalt drabbad av situationen, vad händer nu. Beslutar mig för att kolla posten. hittar ett brev från Skatteverket, nej inte mera skatt, öppnar det, ett personbevis på mig, ämne: Skilsmässa daterat 2020-02-15, som var en lördag. Påminner mig att den lördagen var vår bokklubb hemma hos oss för möte och middag. Hustrun sa till mig under förberedelserna inför kvällen att hon var tvungen att gå ned till city och handla. Kanske handlade hon något, men huvudsyftet var att förbereda för skilsmässan via att beställa personbevis på nätet.
På middagen diskuterade vi den bok hon valt, som alla läst. Alex Schulmans bok “Bränn alla brev” som handlar om Alex mormors otrohet med Olof Lagercrantz 1932. Att hon valt just den boken…Alla var rörande överens, även hon, att otrohet var fel.
Vi hade middag på tu man hand både söndag och måndag, inte en stavelse vad hennes plan var. Tidigt tisdag morgon åkte jag till Spanien.
Jag börjar planera för alla saker som måste ordnas, lägenheten säljas, bodelning göras, dela upp bohaget, enas om vem som skall ha vilken bil och andra praktiska saker. Kontaktar hustrun via SMS och mail, märker på svaren som kommer att detta är inte hennes språkbruk. det finns någon i bakgrunden som dirigerar….
Dottern försöker få svar på några av frågorna via telefon, men så fort det blir obekvämt så svarar min hustru att: Nu blev det otrevligt och lägger på. Inte framkomligt.
Det här klarar jag inte av, får nog vända mig till tingsrätten och få en bodelningsman utsedd.
Sen skall ju sorgen, chocken, ilskan etc hanteras.
Har bett dottern att inte vidarebefordra detaljer som hon får om hustruns nya lyxiga liv, med dyra middagar i city, flotta villa i den lyxiga förorten. Den informationen smärtar mig bara.
Tack och lov får jag stöd av mina barn, mina vänner samt den terapi som jag genomgår, men vissa dagar är det mer än tufft och smärtan är stor.