Tyvärr har äktenskapet inte gått som önskat och jag har de senaste åren fått se en sida av min fru som jag inte visste fanns. Med bakgrund av det har jag mer och mer börjat tänka på att skydda mig själv och våra tre gemensamma barn. Om ingen ändring sker inom kort är nog tyvärr en skilsmässa oundviklig. Information som bör vara relevant:
Vi har ett äktenskapsförord där det står att alla våra tillgångar är enskild egendom
Vårt boende (bostadsrätt) står enbart på mig, och jag står ensam på bolånen
Jag tjänar ca 50K/månad, hon tjänar ca 25K/månad. Jag har stora besparingar, hon inga. Jag betalar i stort sett allt kopplat till hushållet och barnen.
Hon har spelat bort stora summor på online-casinon och jag har konfronterat henne med detta och försökt få henne att söka vård för spelberoende. Hon vill inte detta, och har därför inte heller någon officiell diagnos på detta.
Förra veckan kom det fram att hon har dragit på sig över 300 000 kr i dåliga lån med höga räntor. Det hela kom fram när hon ville att jag skulle ställa mig som medsökande på ett samlingslån för hennes skulder. Detta sa jag nej till då jag vet att jag då blir ansvarig för hennes skulder. Om det överhuvudtaget skulle bli aktuellt anser jag att hon måste söka hjälp för sina problem, något som hon återigen så nej till.
För ett år sedan örfilade hon ett av våra barn vilket ledde till en utredning av Socialtjänsten efter en orosanmälan i skolan. I utredningen står det bl a något i stil med ”största risken för barnet är moderns våld och föräldrarnas svårighet att samarbeta”
Jag sköter allt gällande lämning/hämtning/läxor/utvecklingssamtal med barnen skolor/förskolor. De få gånger hon har hanterat det blir det ofta kaos – sena lämningar, läxorna inte gjorda o s v.
Jag vet att i a f de två äldsta barnen (11 och 8) vill bo med mig.
Detta vill jag (om hon inte söker hjälp):
Då vi har ett äktenskapsförord då alla våra tillgångar är enskild egendom så vill jag att detta ska respekteras. Detta speciellt då jag inte vill att några eventuella pengar från en skilsmässa ska täcka upp för hennes problem, och kanske rentutav göda på ett spelmissbruk
Även fast jag vill att våra barn ska ha en relation med sin mamma, så känner jag mig inte trygg med något varannan-veckas upplägg. Jag ser därför att jag precis som nu fortsätter att ta ansvar för barnen på heltid, och att de i s f får besöka henne kanske varannan helg
Jag vill självklart att min fru ska få ordning på sitt liv. Dock inser jag att hon kommer ha svårt att hitta boende utan något kapital, betalningsanmärkning o s v. Har jag något juridiskt ansvar här, förutom ett moraliskt förstås? Kan jag hamna i en situation där det anses att hon är det som behöver bostaden bäst, då jag har de ekonomiska resurserna att skaffa ett annat boende?
Fråga: Vilka förutsättningar har jag för att få det jag vill ovan?
Tyvärr är det så att även om man har ett äktenskapsförord så gäller det inte det gemensamma boendet! Det kommer ni att få alternativt sälja och dela vinsten eller att någon av er löser ut den andra till marknadsvärdet.
Jag trodde också att man skulle vara skyddad av ett äktenskapsförord. Men som sagt det skyddar alltså inte det gemensamma boendet.
Gällande vårdnaden så kommer den att vara delad om inte synnerliga skäl finns till att den andra föräldern inte ska ha delad. Så även om nu du har det mesta ansvaret så kommer ni att få dela på det tex varannan vecka. Om inte din fru vill avsäga sig den delen. Men om hon inte vill så blir det utslaget.
Jag tycker du ska prata med en jurist, både om tillgångar och vårdnaden.
Det ska ganska mycket till tror jag för att inte ni skulle få gemensam vårdnad, ev kontrollbehov hos parterna är inga giltiga skäl. Det beror väl också på hur samarbetsvillig din fru är? Har ni pratat om detta?
Tyvärr inte på ett lugnt och sansat sätt. Kommentaren jag har fått vid ett antal tillfällen är “Jag tar hand om lillen så tar du de andra”, men då har jag sagt att de ska hållas tillsammans oavsett om det blir varannan vecka eller mest om mig. Förstår vad du menar med “kontroll behov hos parterna”, men vill bara det bästa för barnen.
Står bostadsrätten med i äktenskapsförordet har jag svårt att se att det inte ska gälla. Sen kanske de kan göra bedömningen att hon har större behov av den än dig, men som det är en bostadsrätt bör det betyda att hon i så fall måste köpa ut dig från den, och det kan hon väl inte?
Vad gäller boendet och vårdnaden tror jag nog inte att utredningen och incidenten kommer att räcka för att du ska få barnen på heltid om hon väljer att slåss för varannan vecka. Om socialen fortsatt ser problem med hennes föräldraskap är det nog mer troligt att de kommer skicka henne på någon kurs eller ge henne nått sorts stöd. Men såklart visar det sig att hon inte alls klarar av det och det blir mer problem så kanske du kan få boendet, eller om hon på det ena eller det andra sättet själv blir övertygad om att det är det bästa. En rätt grundläggande punkt där är väl hur hon ska lösa sitt boende efter separationen. Kan hon inte ordna ett lämpligt sådant kanske det faller redan där.
Det är skillnad på vårdnad och umgänge. Bara för att man har gemensam vårdnad betyder det inte att barnen måste bo varannan vecka. Det får man komma överens om själva eller med hjälpa av familjerätten eller ta det via tingsrätten.
Om man väljer att komma överens om det själv eller med hjälpa av familjerätten så går avtalen att bryta utan att det händer något. Om man drar det via tingsrätten och väljer att bryta det umgänge som tingsrätten har bestämt kan man åka på vite.
Man behöver inte avsäga sig något oavsett hur boendet ser ut. Man kan faktiskt ha gemensam vårdnad och att barnen bor 100% hos den ena föräldern.
Vid gemensam vårdnad krävs det alltså att föräldrarna är överens om de grundläggande förutsättningarna i barnets liv.
Givetvis kan man ha gemensam vårdnad och komma överens om hur boendet ska se ut, men det förutsätter ju att man pratar om det och att man kommer överens. Det verkar inte självklart i det här fallet. Att hålla ihop barnaskaran tror jag är bra.
Plan A är att försöka påverka henne så att hon kan söka hjälp för jag vill verkligen att allt ska bli bra. Med spelmissbruk och ett växande kreditskuld så är det tyvärr bara en tidsfråga innan hon står inför en personlig konkurs. Plan B är att helt enkelt inse att jag inte kan göra något och istället fokusera på vad som är bäst för barnen och mig, och det är därför jag skapade denna tråd för att jag vill få input gällande vad jag kan förvänta mig. Jag tror att jag skulle behöva prata med någon terapeut eller liknade för att komma fram till var jag egentligen i slutändan drar gränsen för att slå över till plan B. Det finns fortfarande känslor där och hon kommer för alltid vara mina barns mamma.
Vid den tidigare kontakten med Socialtjänsten p g a hennes våld/örfil mot dottern fick hon en utbildning/stöd i typ konfliktshantering med barn - jag deltog som stöd för henne. Socialtjänsten valde dock efter halva utbildningen att avbryta då hon ständigt inte kunde delta (skyllde på jobb o s v). Utredningen lades då ner. Men om en framtida kurs/behandling kan få henne på rätt kurs, så skulle det göra det lättare för mig att acceptera ett varannan vecka upplägg.
Ja det tyckte jag med! Jag hade äktenskapsförord då jag bott i huset 15 år innan jag träffade mannen jag gifte mig med.
Men det gemensamma boendet oavsett äktenskapsförord ska delas lika. Tyvärr…
Jag satt i samma sits…
Jo vi hade skrivit i äktenskapsförordet att huset var min enskilda egendom! Det spelade ingen roll vid bodelningen utan den gemensamma bostaden i villket man bott tillsammans i kommer att delas. Med gällande marknadsvärde.
Jag fick en chock när jag insåg det. Men så är det tyvärr…
Det jag gjorde var att min man skrev i bodelningen att han inte ville ha något betalt gällande huset. Och att hela huset tillfaller mig enbart. Då gick det igenom.
Lycka till!
Herregud vilken chock det måste varit för dig, obegripligt att när man skriver ett sådant avtal och bägge parter godkänner och skriver under det… är det då ingen som upplyser om att det kommer att vara helt meningslöst den gång man eventuellt behöver det?
Eller gjorde ni någon sorts hemmaskrivning med utdrag från nätet, helt utan sakkunnig assistans?
Tur att du hade en anständig man, men så lyckliga omständigheter är det nog inte för alla
Egentligen borde nog ingen medelålders människa med egna barn/liv sedan tidigare någonsin gifta sig.
Nä så vida det inte är av religiösa skäl har jag lite svårt att förstå varför man gifter sig om det redan finns barn från tidigare relationer. Verkar mest bara förvärra soppan vid en separation.
(Utan barn från tidigare relationer är det väl fördelaktigt med tanke på arv om ena skulle gå och dö oväntat)
Enskild egendom kan vara knepigt, så det kan absolut vara värt att säkerställa att det skriftliga avtalet är korrekt uppsatt och formulerat, och framförallt - registrerat hos skatteverket. Dvs, det räcker inte alltid att de två parterna är överens innan giftermål, under äktenskap, och att man skriver ihop något, signerar och lägger det i skrivbordslådan (!).
Det samma gäller enskild egendom i form av pengar/kapital. Om ena parten använder enskild egendom för att exempelvis införskaffa en gemensam bostad så är det viktigt att dessa pengar inte “blir smittade” av den andra partens eventuella pengar/insats. Då kan enskild egendom tappa sin status som just “enskild egendom” och därmed bli giftorättsgods… Exempelvis så bör man i dylika fall inte sätta över pengarna (enskild egendom) på ett gemensamt konto, och därefter betala handpenning/insats på en bostad… Då kan det bli knepigt i en framtida bodelning… om man under en skilsmässa och potentiell infekterad bodelning ska reda i dessa saker…
Så långt är jag faktiskt med, jag fick ett arv efter min pappa som är min enskilda egendom och där fick jag förklarat för mig att kapitalet måste hållas åtskilt från övriga konton (gärna annan bank till och med) och så fort man börjar flytta/plocka pengar därifrån till gemensamma utgifter och inköp så går det inte att säkerställa att kapitalet fortfarande räknas som enskild egendom vid en skilsmässa
Blir förvirrad av det där med boendet som enskild egendom. På nedanstående sida verkar det tydligt, men när jag läser en del svar i tråden blir jag orolig.
