Ja då var man här, har varit inne och läst en längre tid men inte skrivit något själv.
Är 54 år och varit tillsammans med samma man i 30 år, gift i 20år.
Förra året bestämde vi att vi skulle flytta isär eftersom vi båda insåg att vi levde ihop som vänner. Vi bestämde att vi ändå skulle leva som särbos och dejta varandra och försöka få liv i förhållandet. Jag flyttade till en lgh och han bodde kvar i huset. Vi har vuxna barn som flyttat hemifrån.
Han var inte speciellt intresserad av att träffa mig, jag bjöd honom på middag ett antal ggr men fick ingenting igen. Under denna tid hittade jag papper på att han köpt ett hus utomlands i smyg utan att jag visste något. Jag konfronterade honom såklart men han nekade. Sedan var han tvungen att erkänna då jag hade alla papper på huset. Hans förklaring var att han ville ha det huset…Han köpte det av våra gemensamma pengar utan att säga något. Funderar på om han någonsin hade tänkt att säga något om jag inte hittat dessa dokument???
Till slut kände jag efter 5 månader att detta fungerar inte. Vi skickade in skilsmässoansökan och då kommer nästa smäll. Han träffar en ny kvinna en månad efter att skilsmässan går igenom. Säger ingenting till mig, absolut det behövde han inte men har man lite respekt kvar för varandra tycker jag att man ändå kan berätta det. Men han berättar det för våra barn och vänner så alla vet men inte jag. Anar detta att han träffat någon ny och konfronterar honom men han nekar såklart men jag får honom att erkänna till slut. Känns jäkligt hårt att efter 30 år tillsammans så träffar han en ny 1 månad efter skilsmässan gått igenom. Så mycket sörjde han liksom…
Han har bott kvar i vårat gemensamma hus sedan jag flyttade för ett år sedan. Nu har vi äntligen sålt huset och han ska flytta till sin nya kvinna efter 5 månader. Han kan ju inbilla mig att han inte träffat henne medans vi var gifta, för så fort flyttar man ändå inte ihop tänker jag.
Jag har mått fruktansvärt dåligt av att han har grundlurat mig med köp av hus bakom min rygg, att han ändå inte haft den respekten för mig och uppföra sig som en vuxen människa och berätta för mig först att han hittat någon ny. Han vägrar också berätta vem hon är men nu har jag släppt det.
I dag känner jag mig stark och kan känna lite glädje över att jag är av med honom. Jag vill inte leva med någon som gör saker bakom min rygg och som inte klarar av att vara ärlig. Det som känns mest jobbigt är att den man litat mest på i så många år, som varit min allra bästa vän kan göra så här. Denna person känner jag inte längre, han är som en främling.
