Hejsan.
Skild sedan ett år. Fortfarande superjobbigt för mig. Jag älskar henne och vill vara en familj. Nu är det Dansuppvisning för äldsta dottern, exet har skaffat en ny och jag orkar inte se dom tillsammans. Nu vägrar hon lämna han hemma så att jag kan se min dotters Dansuppvisning hon menar att det är jag som måste skärpa mig men varför ska jag utsätta mig för sådant psykiskt lidande när det är väldigt enkelt att förklara för den nya att han inte kan följa med? Tänker jag rätt? Förvirrad och ledsen att jag inte orkar gå på min dotters Dansuppvisning. 
1 gillning
Raderat…,…
Du ska inte tänka så, försök att tänka på dina barn. Vet hur det är och känns. Har 2 barnbarn som jag vill komma till vid födelsedagar, jul/nyår, midsommar medmera men jag vill inte träffa mitt ex, så jag kommer dit dagen innan. Det kanske kan bli bättre om några år, men inte nu.
Det kanske inte är direkt samma sak som i din situation, men jag förstår dig
Jo jul osv löser vi enkelt genom att den ena firar före osv. Men nu är det ju svårt. Jag tycker hon kan lämna den nya hemma fattar inte varför det ska vara nödvändigt att ta med han istället för att jag ska kunna gå utan ångest.
Där kan jag hålla med om. Det måste bara bättre om den ”nya” är hemma så att ni får en chans till att få umgås med barnen tillsammans. Hoppas att allt löser sig för dig.
1 gillning
Du vill vara en familj skriver du. Men ni är inte längre en familj. Hon har en ny. Har ni delad vårdnad? Lever de tillsammans? Vare sig du vill det eller inte är i så fall hennes nya en del av barnen vardag vare sig du vill det eller inte. Har du inte släppt taget om henne? Hoppas du, vill du att ni ska bli ihop igen? Även om hon lämnar honom hemma är han en del av hennes liv och om de är tillsammans när hon har barnen, dina barns liv. Det är surt men inget av det förändras av att han blir hemma. Du går inte på dotterns dansuppvisning för att få träffa henne och låtas vara en familj igen - hon har lämnat dig och lever med en annan, det är bara att bita den sura tjuren i hornen, det räcker inte med att du älskar henne och vill vara som en familj när ni inte längre är det när nu hon inte vill det - utan för att se din dotters dansuppvisning. Det är för hennes skull du ska gå oavsett om ditt ex kommer dit, oavsett vem hon har med sig. Har du ännu accepterat att det är slut mellan er? Har du bearbetat att hon har lämnat dig eller finns det ett uns av hopp kvar att hon ska ångra sig och komma tillbaks?
2 gillningar
Det är jobbigt men bara att tugga i sig. Gå dit, ta på tjocka pansaret, var glad för dottern, visa ingen fientlighet mot ditt x eller hennes nya. Det är för dotterns skull, inte för din.
Om du visar fientlighet eller uteblir, eller bråkar om vad hon ska göra, så sätter du bara dottern i lojalitetskonflikt. Barn vill tycka om sina föräldrar. Låt henne också tycka om mammans nye, han hotar inte din roll som pappa. Om du försätter barnet i lojalitetskonflikt så att hon känner (medvetet eller omedvetet) att hon inte får tycka om mammans nye så gör du hennes liv till ett helvete.
1 gillning
Tycker detta är skitsvårt. Har inte kräkts sedan jag var onykter i tonåren, nu kräktes jag när jag sett dem tillsammans på nåt jävla ställe. Klarar inte detta. Du verkar sundare än mig men förstår din oro.
Tycker du ska stå på dig, få henne att förstå att detta är jättejobbigt för dig och att hon får välja andra sammanhang än att dra in barnen.
Jag är ledsen. Men det är du som äger problemet. Du kan inte förvänta dig att någon annan ska lösa det.
Generellt tror jag inte att det blir bättre av att undvika att se dem, snarare tvärt om. Om du träffade dem varje dag är jag säker på att kräkreflexen skulle avta. Precis som med träning mot fobier.
Vi har delad vårdnad. Jag har förmodligen inte släppt taget… jag vill inte släppa taget. Dottern är klok hon vet att det är bättre att jag inte går dit jag klarar helt enkelt inte av det antingen blir jag arg eller ledsen båda delarna skadar dottern mer. Därav tycker jag att exet skulle kunna visa mig den respekten och lämna den nya hemma för både min och dotterns skull dom har inte vart tillsammans såpass länge att dottern bryr sig om han är där eller inte det är hennes jävla vilja att han ska vara där och förmodligen bara för att trycka upp det i ansiktet på mig. Jag hoppas varje dag att hon ska komma tillbaka.
1 gillning
Jag såg dom på Ikea. Vände och gick därifrån men då kom dom efter och då brann stubinen av och några väl valda ord råkade smita ut sen stack jag som blixten. Jag tror hon njuter av att se mig lida och det är anledningen till att hon promt ska släpa med han till Dansuppvisningen också.
En sjuk sak i sammanhanget:
Har sett exets mamma med sin nya. Hon pussade bara på honom när hennes ex var med, aldrig annars. Har sett exets syrra med sin nya. Hon pussade bara på honom när hennes ex var med, aldrig annars. Hur mitt ex skulle agera? Inte direkt skrivet i stjärnorna? Håller med tidigare talare, jag måste lösa det. Men svårt. Svårt som fan. Hela min kropp säger ifrån till mig.
1 gillning
Alla är vi olika. Jag pussar på min nya ofta, men oftast när vi är ensamma. Aldrig när mitt x ser.
Ja jag måste också lösa det. Mitt sätt hittils har ju bara vart å prata så lite som möjligt med exet. Har bara pratat med henne om det gäller barnen. Och bara undvika så mycket som möjligt. Men vid sådana här tillfällen går det ju lixom inte att undvika. Jag går nog på uppvisningen smiter in sent tittar å sen drar jag därifrån. Jag har jobbat natt å ska jobba natt så är nog inte spec pigg iaf.
Nej jag tycker man kan visa den respekten. I mitt fall var det hon som valde att lämna men visar noll respekt mot att det är bra mycket jobbigare för mig som blir lämnad som fortfarande älskar henne finns ju inget värre än att se sin livs kärlek med någon annan. Ångesten slår till som en jävla käftsmäll!
2 gillningar
Efter ett år ligger definitivt problemet på din planhalva. Det är verkligen inte hennes ansvar!
1 gillning
Lämnade du eller blev du lämnad Restenavlivet?
Det har gått så pass lång tid att har du inte ens tänkt tanken så är det dags att inse fakta och släppa taget. Har du inte redan sökt proffesionell hjälp gör det.
Jag var själv den som blev lämnad så vet vad du går igenom. Men någon gång är det dags att inse att loppet är kört och hon har uppenbarligen gått vidare.
Jag skilde mig för snart ett år sedan, träffat ny och jag skulle aldrig lägga mitt eget liv åt sidan för mitt ex som du beskriver att du vill att hon ska göra. I första hand lär du ju tänka på barnen och att se ditt ex med sin nya kommer du ju aldrig komma ifrån då du inte kan isolera dig för all framtid.
Lycka till och hoppas det ordnar sig.
2 gillningar
Hon kommer inte tillbaka. Börja där. Det är över, finito, punktum, ende, over and out! Det är där du måste börja. Det hjälper inte om hon lämnar exet hemma och du låtsas att ni fortfarande är en familj. Det kommer inte att ändras även om hon lämnar sin nya hemma. Du går inte på dansuppvisningen för att träffa ditt ex och leka lyckliga familjen för en stund, du går dit för dotterns. Betrakta ditt ex som död. Hon var inte den du trodde, hon är inte den du vill hon ska vara. Hon har inga känslor för dig. Det räcker inte med att en vill. Om hon kom till dansuppvisningen utan sin nya, skulle du ta kontakt då? Sitta bredvid henne? Och om hon inte skulle vilja det? Skulle du respektera det? Inse att hon gått förlorad för dig. Hon har gått vidare. Hon kommer inte tillbaka.
1 gillning
Skulle aldrig lägga mitt liv åt sidan? Köper det i den meningen du nu skriver. Men förstår du att det är precis det vi som betalar underhåll och betalat allt tidigare måste göra? Vi måste ju lägga vårt liv åt sidan? Vi har en skuld som aldrig kan betalas av trots att vi betalat allt? Fick ett svar här om att ”du 3-barnsfar verkar bara bry dig om ekonomi”? Vad finns annars kvar att bry sig om? Handlar bodelning om känslor, handlar underhåll om vem som betalat allt för barnen under 18 års tid? Nej, inte ett dugg. Ni har helt rätt, jag har helt fel, men:
Det enda jag gjort, gör och kommer få fortsätta med är att lägga mitt liv åt sidan. Ca 13 år framåt, ca 18 år bakåt. Ekonomiskt sett.
Och den som tror att det är lätt att komma över, den har aldrig varit hungrig.