Skiljas för andra gången

Att hon förstörde kojan handlar inte om någon konflikt…utan det är så hon alltid har varit.
Barn ska inte stöka fram, inte ens när de leker, de ska inte väsnas och låta.

För övrigt så är beslutet taget och vi ska dela på oss

@Aa86 förstår inte alls din kommentar och vad det är för välmening med den…"att folk inte bryr sig ett skvatt om min situation ???
Har inte jag samma rätt som alla andra här i detta forum att skriva av mig? Jag förväntar mig inte att någon ska läsa vad jag skriver, eller tycka något eller ens bry sig om vad jag skriver.
Jag skriver här för min egen skull, för att få ut mina tankar och känslor i skrift istället för att fastna i fälla att stå och ösa dem över min blivande exfru.
Sen tycker jag detta forum är fantastiskt, att läsa om andras resor, om andra i samma sits som mig, det ger mig väldigt mycket…och vet du, jag bryr mig faktiskt om andras situationer.

Det är ingen som tvingar dig att läsa mina texter, och är det så att du inte bryr dig, så lägg då den tiden på något bättre…detta säger jag i all välmening

Vad Aa86 svarar på är den fråga du ställer “att berätta att man än en gång misslyckats, vad kommer folk tro om mig”

Svaret är ingenting. Känner ett par där hon skilt sig sju och han åtta gånger.

Folk har fullt upp med sina egna separationer, relationer, grubblerier om sexuell läggning, könsidentitet m m så majoriteten rycker på axlarna åt andras seprationer.

De som är solo avundas dem som lever i tvåsamhet medan den som lever i tvåsamhet avundas den som är solist och kan leva livets glada dagar. Den som har separerat/ blivit lämnad svär ve och förbannelse över sitt x och önskar de aldrig mötts.“Fridsammats hava de döda” som någon skaldade, om inte så var det jag som gjorde det nu.

4 gillningar

Oj…då missuppfattade jag @Aa86 totalt…jag tolkade det som att det är inte lönt jag skriver här för ingen bryr sig ändå…säger kanske en del om mig att jag tolkar det så.
När jag läser andras trådar här inne så verkar ju folk verkligen bry sig.
Är väl så jag alltid tänkt och trott,att jag inte är så viktig, att varför skulle nån bry sig om mig.

Tack @Rulle för förtydligandet , det behövdes

3 gillningar

Tycker det blir rätt tydligt av din text att du har problem med gränsdragningar och att stå upp för vad du tycker…om du nu vet det och inte gett upp för mycket av dig. Kan även vara konfliktsrädsla och bristande självkänsla. Inte en chans att en partner skall få betee sig som ditt blivande ex. Du behöver stå upp…väldigt tydligt mot henne annars blir du/ni helt överkörda. Forsätt bygga på dig själv för att hitta dig själv igen. Det får ta tid

5 gillningar

Forumet är lite besvärligt rent visuellt och svårnavigerat tycker jag. Jag tryckte på besvara pilen på ditt inlägg men det syns ingenstans att jag just endast svarat på det inlägget. Som jag gör nu typ

Men Rulle utvecklade mitt resonemang så fint så bra att det reddes ut :slight_smile:

3 gillningar

Ja…det är ju faktiskt lite knepigt och jag förstod inte alls vad du menade med det du skrev och valde att misstolka istället för att fråga dig hur du menade…förlåt för det.

Och du har helt rätt, det är ju inte mig och mina trasiga relationer som folk sitter ich diskuterar vid sitt matbord, utan skamman ligger ju helt på mig själv.

3 gillningar

Jag har gett upp för mycket av mig själv, under många års tid.
Kan inte förstå att jag accepterat att min fru aldrig velat ta till sig mina barn.
Dålig självkänsla…JA, väldigt dålig, har alltid så svårt att se att någon skulle tycka att jag är intressant. Jag har försökt brottas med detta tidigare och egentligen bara kommit fram till att det grundar sig i min uppväxt, aen har inget blivit bättre av att min första fru var otrogen mot mig. Tror inte detta kommer göra saken bättre att bli lämnad än en gång.

1 gillning

Hade du velat stanna om inte hon nu tagit upp det? Kanske kan du se det som att ni från båda håll ger upp detta förhållande.

Jag kan säga så här, jag har kämpat i många år och tummat på mina grundvärderingar otroligt mycket,bit för bit plockat bort vem jag egentligen är för att försöka få en annan person nöjd och tillfredsställd. Jag har tänkt så många gånger att nej så här ska det inte vara.
Jag hade krigat på ett bra tag till, förlorat mig själv mer och mer, men till slut så hade jag nog nått min gräns.
Så jag accepterar detta fullt ut, håller inte på att älta i mitt huvud om saker jag kunnst göra annorlunda eller mer av, för jag har verkligen gjort allt…så ja…nu snart två veckor efter hon sa det så känner jag att jag också gett upp förhållandet, det finns inget som dkulle få mig att kämpa mer, jag är färdig. Och den könslan ger mig ett lugn,nu ska jag börja göra rätt för mig för mina barn som tyvärr fått stå lite åt sidan. Och jag lovar att den läxan kommer jag alltid ha med mig, mina barn ör mitt allt och de kommer alltid först

3 gillningar

Kanske kommer du, och inte minst dina barn, faktiskt bli lyckligare och må bättre efter er separation?
Det är svårt att ta in nu, i allt elände, men det finns otaliga vittnesmål om detta här på sidan. Läs din trådstart, egentligen visste du tidigt att detta är icke-fungerande.

Du är insiktsfull och vill vara en bra pappa för alla tre, det kommer du att klara galant. Nu ska du bygga en stark enhet med er i centrum. Jag tycker det känns hoppfullt. :heart:
Jaga inte tvåsamheten och gå inte emot din magkänsla när något känns fel, de rosa glasögonen kan vara förödande.

Det förminskar inte sorgen du känner nu, men tiden kommer att hjälpa dig. Sedan tror jag att många människor vill ha en person med ett eget jag, dvs man förlorar sig själv genom att vara alltför välvillig och inte stå upp för sig själv, det blir kanske också lite ointressant.

Ge dig tid, men jag tror faktiskt att du har en väldigt ljus framtid. Du har lärt dig läxan och är klok.

:heart::muscle:

6 gillningar

Ja, du har helt rätt i det, jag och mina barn kommer bli lyckligare, det är jag fullt övertygad om.
De kommer komma till sitt hem och slippa känna att den ena vuxna inte trivs när de är där. Jag kommer att kunna (som jag alltid gjort förr) hitta på saker med dem utan att behöva höra att jag lägger för mycket tid på mina barn. Och nör jag själv läser vad jag skriver så stärker det mig ännu mer, för jag förstår ju hur fel allt varit.
Jag och mina två stora barn har pratat mycket om detta under åren, och vi har alltid sagt att vi har varandra och det har liksom varit okej för dem. Men det är ju inte okej, inget barn ska känna sig osedd av någon vuxen i en familj, i sitt eget hem.

Tvåsamhet…jag vet att jag inte vill leva ensam i resten av mitt liv, den tanken skrämmer mig fruktansvärt. Jag har ju slltid tänkt så långt fram till jag blir gammal och går i pension och vill inte uppleva ålderdommen utan npgon att dela den resan med. Men herregud, det är långt dit, jag är 40 och har så många fina år framför mig, tänk om jag slängt ivög dem på att leva i ett förhållande som jag inte mår bra i, att jag slängt iväg dessa underbara åren med mina barn för jag inte mår bra.
Nä, nu är det jag och barnen som gälleroch vi kommer få det fint.

Jag vet viljen tuff period jag är inne i och har framför mig, men jag tacklar den så mycket bättre denna gången.
Jag kommer komma ur den så mycket starkare och med ännu fler insikter om mig själva. Och de tanksrns peppar mig att kämpa på.

Tack för en bra peppande text, blir faktiskt rörd över hur många fina människor det finns på detta forum, som faltiskt tar av sin egna tid för att läsa om mina bekymmer och skriver kloka inlägg i min tråd som är till stor hjälp för mig❤️

6 gillningar

Läs denna mening varje gång du ev tvivlar eller dippar i ditt mående :heart:

Spara detta också för mer pessimistiska stunder för det ordnar sig garanterat.

4 gillningar

Helg…känns faktiskt helt okej även om det varit ganska skönt att ha jobbat i veckan och kommit bort från den tråkiga miljön det nu är i ens hem.

Ska nu vara ledig en vecka, J ska jobba så jag har alla 4 barnen själv, ska bli roligt. Ska till banken på feedag och hoppas då såklart på ett ok att bo kvar,annars vet jag inte hur jag ska göra.

Miljön här hemma är som sagt inte så rolig, har ju bara varit hon jag den minsta denna veckan, och vi har i princip inte pratat något med varandra. Jag känner just nu att jag inte har så mycket att säga.
Igår frågade hon mig hur vi ska göra med vårt gemensamma när vi flyttar isär, jag sa att vi har honom så klart varannan vecka, men att jag måste ha honom samma veckor som jag har mina 2 stora.
Sen fick hon ett utbrott, och på ett väldigt otrevligt sätt talade om för mig att nu var det slut med att jag leker och hittar på saker med hennes son när han är här,för han var hennes, inte min.
Vet inte vad jag ska säga och besvarade det inte heller. Men för mig bekräftar det bara hur dåligt hon mår och att hennes syn på vår familj alltid varit så uppdelad.

Broder.
Utan dig skulle inte just den sonen finnas.
Är du säker på att det är p g a hennes mående? Skönmålar du? Har hon inte alltid varit en ragata som sätter sig och sitt före allt annat?

1 gillning

Misstänker att det var hennes son sedan tidigare som avsågs, då de båda hade barn med sig in i relationen :sweat_smile:

1 gillning

Ah, jag trodde att sonen i första stycket var samma som i det sista. Om inte missförstod jag.

1 gillning

Ja pecis som @Noomi skriver så är det hennes son sen tidigare som menades…ändå konstigt beteende då jag alltid tagit hand om honom som min egen och alltid lekt och haft roligt med honom.

Skönmålar? Ja du…det har jag nog gjort länge, många år. Inte för någon annan utan nog för mig skälv, har kommit på mig själv så mångs gånger när jag ursäktar henne för mig själv när hon betett sig som en ragata (som @Rulle skulle uttryckt det🙂)

Och precis som du skriver, det har alltud varit hon själv och hennes behov som varit nummer 1.

Det är väl denna insikten som glr att jag ändå står hyfsat stabilt i stormen

2 gillningar

Ah. Ja, honom har du inget med att göra när ni separerat.
Han ska ska vara med sin mor och far i deras familjekonstellationer.
Men att du inte ska ägna honom uppmärksamhet när han är hos er är bara korkat.
Han ska ska bli lika sedd och bekräftad av dig som av henne när han är hos er.
Hennes attityd att i en bonusfamilj inte bry sig om den andra partnerns barn säger allt om henne.

1 gillning

Såklart…

Men som du skriver att så länge han ich jag bor i samma hem så tänker jag fortsätta ta hand om honom som jag alltid gjort…

3 gillningar