Skild, läkt - och nydumpad igen

Exakt, precis så var det.
Och för vår del innebar det smått absurda situationer.

Som när jag i början av sommaren förklarade att jag inte orkar mycket mer, att jag inte kunde stå ut med mina villkor i förhållandet längre:

Han: Det är för att vi inte har några barn
Jag: Eh, va?
Han: Min pappa säger det
Jag: Eh, va?
Han: Pappa säger att man ska ha ett gemensamt projekt, såsom barn eller hus eller sommarstuga.
Jag: Herregud, jag orkar inte…

Och sen får jag återigen sitta och förklara att när man är en hårsman från att göra slut är det kanske inte rätt läge att planera barn. Och att köpa en sommarstuga kommer inte ta bort den känsla av kärlekslöshet som jag hade, eller automatiskt avhjälpa det faktum att jag kände mig väldigt ensam och utnyttjad eller att jag inte mådde bra av att alltid bli prioriterad sist.

Ja men nu tycker jag att du är lite orättvis. Har pappsen sagt att ett gemensamt barn var lösningen så borde ni väl ha satsat på det🤣 Som om en graviditet, förlossning och småbarnsåren är rosa fluff och romantik🙈

Mitt ex sökte råd hos familjen om saker som rörde oss men han lämnade mig utanför och tog deras åsikter o råd som absoluta sanningar och fakta. Otroligt sårande.

Precis, nu är @onedaymore väldigt motsträvig måste jag säga, den här pappan tycks ju vara rena dr Phil. Lyss till visdomen! :open_mouth:

Det finns ju en underbar tråd här på forumet om korkade och sårande kommentarer som ex har sagt. Jag tror vi lätt skulle kunna fylla en tråd med vad ex-svärföräldrar har sagt också. :sunglasses:

:grin: :grin: :grin:
Då var det mitt fel alltihop, trots allt!

Men hjälpes! :scream::crazy_face::joy:
Låter lite som gamla sortens generation har kunnat resonera genom åren…
”Ge henne ett barn så får hon något annat Att göra och att fundera på… …eller sommarstuga, vilket som. Så slipper man bry sig några år till…”
:laughing::gun:

2 gillningar

Jag drar mig till minnes något mitt ex sa för ett par år sedan. Det var på den tiden när alla i vår omgivning tyckte att vi passade så bra ihop. Att vi var som gjorda för varandra. Jag nämnde ytterligare en av mina vänner som hade sagt det. Jag tyckte ju att det var kul och lite gulligt att vi ofta fick höra den kommentaren från både släkt och vänner.

Exet mulnade lite.
-Ja, fast ALLA kanske inte tycker det.
-Nähä? undrade jag förvånat. Är det någon som har sagt något annat?
-Kanske det.
-Men vadå “kanske det”? Du får ju säga vad du menar. Vem är det som har sagt att vi inte passar ihop?
-Morsan.

Redan där borde jag ha rest mig upp och gått. Är det något jag har lärt mig av hela den här soppan så är det att inte inleda gyttjebrottning med en surkärring som inte tycker att någon duger åt hennes son. Det är en hopplös kamp. Mannen hamnar i en lojalitetskonflikt som kostar mer än den smakar.

Har han inte klippt navelsträngen när jag dyker upp i hans liv, kommer han inte göra det för min skull heller. Den fällan går jag inte i en gång till.

2 gillningar

Så är det här. Min fru har inte klippt navelsträngen till sin mor. Och ingen kille duger enligt den surkärringen.

Jag e så jävla less på na. Kan sätta pengar på att hon har ett finger med spelet för beslutet om skilsmässan. Jävla idiot-kärring (ursäkta språket men jag spyr på människan)

@Gitarristen

Mitt ex är enda barnet. Annars hade man kunnat tänka sig att vi har samma ex-svärmor. :smile:

Det är sällan jag önskar folk ont. Men finge jag höra på omvägar att hon kilat vidare skulle jag bara konstatera att det var inte en dag för tidigt.

2 gillningar

Jag tror att mitt ex mamma kommer ringa mig när allt e klart för att hon väldigt gärna vill se mitt nya hus.

Då kommer hon att få höra detta.

Hej,
NEJ! Du är inte välkommen hem till mig!

Helt ärligt längtar jag efter hennes samtal.

@Gitarristen
Hehe, synd att min ex-svärmor aldrig skulle komma på den tanken. Det hade varit skönt att få avspisa henne.

Det närmaste jag kommer var när jag träffade exet för någon vecka sedan och jag avsiktligt lät bli att hälsa till hans mamma. Jag hade visserligen god lust att hälsa en förolämpning till henne, men den hade hon ändå aldrig fått höra från sin lille gosse. :rofl:

1 gillning

Jag återkommer med resultat :metal:
Vi kan njuta av det tillsammans :stuck_out_tongue_winking_eye::smiling_imp:

1 gillning

Får jag också vara med?
För jag tänker som så att det är ju då de blir “glada” om man avspisar sina svärföräldrar eller ge dem någon förolämpning. Som så att då har de ju gjort rätt över att skiljas från oss för vi var hemska personer…

1 gillning

Jag tror ändå att de vill vara omtyckta och perfekta.

Så det gör nog riktigt ont för dom att få en avhyvling!

Jag tycker mycket är svårt med fd. svärföräldrar. Hur mycket skada tar barnen också i det?

Jag har alltid lagt mitt mående åt sidan lite för barnens skull om de vill bjuda dem med, men själv har jag bara ett alldagligt beteende mot dem.

Mina barn och jag gör alltid egna konstiga julkort och de vill ju alltid skicka till dem också, och jag tillåter ju det, men får aldrig något tillbaka från svärföräldrarna. De har bestämt att jag är den onda…

@Trassel Har du barn sedan tidigare också? Och vad tyckte de om den nya killen? och att ni gjort slut?

1 gillning

Jag tror att de både skulle känna att det var en himla tur att deras lilla älskling slapp ur våra klor, samtidigt som de skulle bli djupt kränkta över att vi har mage att sätta ner foten rejält. :smiling_imp:

1 gillning

Jo, jag har barn sedan ett långt äktenskap. De kom rätt bra överens med min nya (som alltså också är ett ex nu) men de hade ingen djup relation till honom. Vi bodde ju aldrig tillsammans, utan var särbo i fyra år.

I deras värld har han bara slutat komma hit, så det var ingen jätteomställning.

2 gillningar

God natt och sov gott.

Nu måste jag sova. Ska få min brandlarms installation besiktigad i morgon.

1 gillning

Go natt.

Sov gott :+1:

1 gillning

Min lilla odyssé av kaxighet och gränssättande firar nya triumfer.

Idag sa jag nej till en kollega i en privat fråga. Magkänslan sa nej, och då lyssnade jag på den. Jag mår sjukt dåligt i stunden av att neka, men faktiskt inte alls efteråt.

Och i ett jobbärende stod jag på mig mot en annan kollega fast h*n tyckte att jag var ytterst besvärlig med mina krav. Det var annars en typisk situation där jag normalt skulle ha löst problemet genom att trolla med knäna för att inte besvära någon annan. Nu gav jag tusan i det och vågade vara besvärlig.

Jag har alltid förknippat egna nej-svar och krav med efterföljande ågren och jobbig stämning. Som t ex när jag sa nej till en ytligt bekant som ville blanda in mig i tveksamma bankaffärer. Det luktade bedrägeri lång väg, så jag sa förstås nej, men det där gnagde mig i flera dagar. Jag kände mig taskig.

Men den känslan har försvunnit på sistone. Nu mår jag bara bra och känner mig nöjd för att jag lyssnade på mig själv. Obegripligt, men skönt.

8 gillningar

Underbart! Snart är det du som kommer att få dem att jobba åt dig :sunglasses: