Skild, läkt - och nydumpad igen

[Noomi]

Barnen med mycket hög begåvning löper tydligen större risk att fara illa på olika sätt. Främst angående det psykiska välmåendet, vad jag förstod. Det förvånade mig lite.

Det förvånar inte mig det minsta faktiskt. För med extrem “särbegåvning” (här börjar det snart bli läge för definition igen, för begreppet är inte helt solklart) så finns det antagligen i vissa fall (ingen generalisering som i alltid här) en varierande grad av “kufkomponent” inbyggd.

Jag delar din eventuella förförståelse om att det är väldigt tillåtet att vara framstående i USA. Men det betyder ju iof att personen måste ha tillräckligt med övriga förmågor (eller iaf brist på alldeles för uppenbara oförmågor) för att totalen sas. ska tillåta begåvningen att komma till sin rätt.

Sedan finns det ett talesätt som säger att “gränsen mellan snille och idiot är hårfin” och ett annat som säger att “IQ går i cirkel” i betydelsen att skillnaderna mellan 170 och 70 inte måste vara så dramatiska som man kanske kan tro. Det finns ju otaliga, inte minst historiskt, exempel på extrembegåvningar inom vitt skilda områden som kämpat med psykisk sjukdom/funktionsnedsättningar (även om benämningarna ännu inte var uppfunna) genom hela sitt, inte sällan relativt korta, vuxenliv.

[Trassel]

Även nu när jag försöker fundera hur jag fungerar och skriver om det får det mig att känna mig larvig. Som om jag tigger efter bekräftelse. Varför känns det så fel?

Om jag det visste. Jag är likadan, men jag förstår inte själv varför. Jag kan ju tänka rent logiskt att det är rätt att dra fram vissa troll i ljuset. Att det är nyttig och till och med nödvändigt. Men sen mår jag tjyvens när jag gör det och känner mig pinsam och patetisk.

[Trassel]

Men det är svårare att mäta. Kanske därför det inte alltid värderas lika mycket som traditionell IQ

Kan ligga något i det! Jag tänker på filosofen Jonna Bornemark som har pratat mycket om mätningskulturen i samhället och vad den gör med oss. Hon har många spännande synvinklar på det området.

Ibland tänker jag att den egenskap hos människor som borde värderas allra högst är anpassningsförmågan. Det är ju den som har gjort oss till en framgångsrik art, spridd över hela jorden. Men den är väl nästan omöjlig att mäta i ett kort perspektiv. Det är ju först med tiden som vi får facit på vad vi behövde anpassa oss till.

[Restenavlivet]

Det här är nog första gången jag inte håller med dig alls.

Begåvning, hög IQ mm handlar om en hjärna som fungerar extra bra och har inget med kuf-komponent att göra. Jämför med en dataprocessor. Hög klockfrekvens, många samtidiga exekveringa och mycke arbetsminne.

Det där att det skulle vara nära mellan snille och idot är nog mer en begränsning hos betraktaren.

[Trassel]

…så finns det antagligen i vissa fall (ingen generalisering som i alltid här) en varierande grad av “kufkomponent” inbyggd.

Ja, kanske är det så? Eller blir man kufisk av att befinna sig på en annan nivå än de flesta andra? Kanske blir det svårt att träna sig i det sociala samspelet för en femåring som intellektuellt befinner sig på en tioårings nivå?

Men jag har hört något om att hög kreativ begåvning (konst, musik mm) är genetiskt sammankopplat med benägenhet för psykisk sårbarhet. Alltså, att det syns i generna och inte bara kan förklaras med någon form av kulturella faktorer som status och liknande.

Typiskt att jag inte minns var jag snappade upp det. Ett radioprogram vill jag minnas, där några experter funderade över det faktum att trots att konstnärlighet tydligen ofta ställer till det för individen, har ändå den talangen värderats så högt av kollektivet genom alla tider att den har följt med i genuppsättningen i tiotusentals år. Fördelarna med konstnärlighet/kreativitet måste alltså överväga nackdelarna rent evolutionärt.

Det är ju ruskigt spännande!

[Kristinaa]

Det är ju inte ovanligt att personer med asperger har högt IQ. Och de betraktas ofta som kufar av andra. Så det kan stämma i viss mån. Så alla har rätt! (Typisk slutsats av mig.)

[Restenavlivet]

Asperger är lika fördelat för alla intelligensnivåer. Det är alltså inte kopplat till intelligenst öht. Däremot är det oftare lättare för intelligenta att hantera sin Asperger så att den inte är så påtaglig för omgivningen.

[onedaymore]

Sökte precis på henne på Stockholms stadsbibliotek och fanns inte ett enda exemplar inne någonstans, så tydligen en mycket intressant och uppskattad bok om samhällets mätfixering.

Tycker att du har en bra poäng. Men många är nog mer intresserade av snabba, enkla resultat som kan urskilja människor och ställa dem mot varandra. Tror knappast att jag någonsin sett en arbetssökande få frågan hur de bäst har gagnat mänskligheten som urvalsprocess, men däremot blir det tydligen vanligare och vanligare att IQ-test är en del som arbetssökande måste gå igenom.

[onedaymore]

@Restenavlivet

Det beror nog på hur man tänker att funka bra innebär. Jag tror att högeffektiva människor med god simultankapacitet och gott minne finns hos både dem med klassisk hög IQ och sådana som kanske inte får bäst resultat när det gäller att se prickar i rutor, men som är smarta på andra sätt.

Kan tänka mig att tanken om kufar och geni/idiot kommer från idiotsavanter (Vet iofs inte om det är den politiska termen för det längre), men jag vet inte om de är så typiska för personer med hög IQ generellt. Det skulle i så fall troligen göra mensa-sammankomster till rätt speciella tillställningar…

Själv lägger jag ingen värdering i det, men vet att jag personligen värderar kloka, medkännande och välvilliga personer alla dagar i veckan, oavsett vad de får på IQ-test=)

Och jag plågas lite av att vi har så stela och exkluderande sätt att mäta intelligens på. Det gör tyvärr att inte alla kommer till sin rätt.

Om savanter:

Savantsyndrom

[Kristinaa]

Tack @Restenavlivet för att du rättar osakligheter. De flesta jag har mött har varit smartare än snittet, och min egen kråka hade 129 när hon testades. Men det räcker förstås inte som underlag för att generalisera.

[Restenavlivet]

Det verkar inte som om du har så stor insyn i hur IQ mäts, det är verkligen inte bara prickar i rutor. (Hur Mensas test är vet jag inget om då jag aldrig prövat själv). Mina barn har också testats (med WISC) och det ger resutat för flera olika förmågor. Titta gärna på den här länken: https://www.specialnest.se/hjalpmedel/sa-har-funkar-wisc-testet

[onedaymore]

Det där med prickar var nog mest ett exempel och kanske inte tänkt att tas så bokstavligt =)

[Noomi]

Jag tror uppriktigt att vi pratar förbi varandra här, vilket väl iof inte är så konstigt. Ju känsligare ämnen desto lättare hänt

Läser du allas våra inlägg rörande IQ i den här tråden så är jag övertygad om att du förstår att de använda uttrycken i huvudsak är avsedda att fungera som metaforer (och definitivt INTE som några generaliseringar) och mao. inte varken bör eller ska tolkas alldeles så bokstavligt. Vi har alla olika fallenhet för bokstavstrogna tolkningar så innan vi hunnit måla in oss i var sitt hörn så föreslår jag att vi droppar detta ämne

[Stillstanding]

Asperger är lika fördelat för alla intelligensnivåer.

Kan inte låta bli att hoppa in med en litet förtydligande. Asperger är en “gammal” diagnos inom autism. Diagnosen Asperger kan man endast ha om man har normal begåvning eller över, dvs inte om man har en intellektuell funktionsnedsättning. Så visst är diagnosen kopplad till intelligens. Idag har man tagit bort diagnosen Aspergers syndrom, men de som har fått den har den kvar. Autism är däremot inte kopplat till intelligens öht. Idag får man vid behov istället tilläggsdiagnoser som beskriver en låg begåvning.

[Restenavlivet]

Tack för bra beskrivning. Visste intedet om Asperger.

[Trassel]

Ja, det är väl ungefär vad jag vet om Asperger också. Man ska ligga inom normalbegåvningsspannet eller över. Jag tror inte man sätter (satte) den diagnosen vid intellektuell funktionsnedsättning. Men utöver det finns alla nivåer representerade.

Diskussionen kring definitioner av intelligens är visserligen intressant. Men själv grubblar jag mest över detta för att jag inser att mycket av min ångest eller skam eller vad man vill kalla det, härstammar från det genanta med att vara duktig flicka och ha ett försprång i skolan. Skit samma om det berodde på begåvning, ambition eller kanske t o m ett autistiskt specialintresse - resultatet blev som det blev oavsett.

Och en hel del släpar kvar i vuxen ålder. Idag hamnar jag i dilemmat att jag inte får misslyckas för det är skamligt, och jag får heller inte lyckas för det är också skamligt. Kritik utlöser skam - men beröm utlöser också skam. Fiasko ger mig skamkänslor, men det gör även framgång.

Det är ju ohållbart om man tänker på det. Det som stör mig mest är att det har tagit 45 år att inse detta. Hoppas det inte tar 45 år att förändra.

[skildkille81]

Det blev visst mycket skriverier om Iq mm. Ursäkta om jag tog över för mycket i tråden @Trassel

Det jag tänkte på är att för mig är det lite tvärt om. När man bor på landet, längst in i granskogen, fick man mer hålla igen på att man var mattenörd, eller vill ha konstiga diskussioner, eftersom det kändes överdrivet, och att man körde över den andra personen.
Vad jag nu tänker är väl att vi (du och jag) gjorde det felet från början och tryckte bort de känslorna när vi träffade våra respektive, det som du tycker är skam, och då blir de förvånade över vårat beteende som de inte visste fanns.
Nästa gång vill jag vara den jag är. Jag har kommit så långt att jag på sätt och vis vill ha ett nytt förhållande, bara inte vet vem eller hur än så länge.

Och det med nollan. Såklart att allt började med ingenting! för ingenting har ju alltid funnits i en evighet. Så frågan är var ettan kom ifrån? Likaså, lite sarkastiskt, var Gud en nolla?

[Trassel]

Jag tycker inte alls du har tagit över, @skildkille81 och ingen annan heller. Jag tycker ämnet är spännande. Som så många andra ämnen! Men min egen intelligens lär jag aldrig mäta formellt.

Ja, på något vis har jag tryckt undan känslor. Hela livet egentligen. Men det är komplicerat som attan, för många tycker att jag verkligen är en person som visar känslor! Det gör mig alltid lite förvånad, men de tänker kanske på att jag är ganska yvig i sättet. Eller jag vet inte. Jag tycks ofta ge intryck som jag inte är riktigt medveten om.

Och kanske höll jag igen vissa känslor i början av relationen med mitt ex? Jag tyckte inte riktigt det då, men nu i efterhand märker jag att jag har en massa lagrat bagage som jag helst skulle vilja dumpa över honom!

Bra vändning där! Nollan är en sak, men vem uppfann ettan? Om man inte tror på Gud kan man alltid gissa på de gamla grekerna, de är skyldiga till det mesta.

[Solstickan]

Hoppas du haft en bra dag idag @Trassel. Skamfri och intelligent sådan.

[Trassel]

Jo, det har faktiskt varit en dag med låga skamnivåer! Det är kanske lite troll som spricker i ljuset?

I vanlig ordning kommer dessutom saker och ting till mig precis i rätt stund. Jag halkade in på en artikel om en kille som är hundra gånger värre än jag i sina vilda tankegångar. Men han skäms inte det minsta:

Randall Munroe, xkcd: Jag älskar att ta reda på om en idé är bra eller dålig -...

Randall Munroe, som ägnar massor av tid åt totalt onödiga men väldigt intressanta funderingar, bara för skojs skull. Och dessutom ritar serier och ger ut böcker om dem. Befriande, och väldigt underhållande. Undrar varför han inte känner att han måste hålla låg profil? Varför är inte han tillplattad? Jag skulle vilja fråga honom det.

Jag hoppas att du också haft en bra dag och en bra vecka, @Solstickan och alla övriga kloka här på forumet.